Loggboksinlägg från Björklunds Atlantångare

Torsdagen den 16 december, 17.16. Måttlig nordvästlig vind, dålig sikt, sextanten ur funktion och kaptenen berusad under däck. Men vi har nya länspumpar, uppdaterade sjökort, loggböckerna är i ordning och radion fungerar bra.

Man tycker ju att en skolbloggare borde ha varit flitig de senaste veckorna. Gudarna ska veta att det har funnits material att skriva om. Först Pisa-rapporten och sedan den förutsägbara uppsjön av kommentarer och rekommendationer. Jag har läst och jag har skrivit, faktiskt nästan varje dag trots den jättearbetspuckel vi lärare har den här tiden på året, men jag lyckades aldrig få fram precis det jag tyckte så att jag själv blev nöjd. I slutändan blev det en artikel som var för lång för att skicka till någon tidning. Den finns nu på Newsmill.

Där skriver jag om den Atlantångare som trots alla pumpar, nya sjökort och vattentäta skott närmast för tankarna till Titanic och Lusitania - de enda atlantångare jag kan namnen på. För om vi inte lyckas skaffa oss en nykter och kompetent kapten och om vi inte lär oss att använda sextant finns det stor risk för att vi går på grund istället för att komma i hamn. Och vad händer då med vår dyrbara last?



Media: DN, Metta Fjelkner skriver vasst och engagerat i SVD, en klok och läsvärd lärarartikel hittar ni i GP, Expressen, Aftonbladet, Johannes Åman i DN och PJ Anders Linder i SVD.
Bloggar: Tankar om skolan i media 1, 2, Morrica, Jan Lenander, Tysta Tankar, Kristina Palmgren, Christermagister, Rasmus Jonlund, Gabrielle Peteri, Lotta Edholm, Lars Björndahl, Ekonomistas, Ny i Svenska Skolan.

Allt är lärarnas fel 6

Den här gången är det Expressen som anklagar oss för pojkarnas dåliga skolresultat. Deras tes kan sammanfattas så här: Eftersom lärarnas förväntningar har stor betydelse för skolresultaten kan man anta att orsaken till pojkarnas dåliga resultat är att lärarna väntar sig att de ska slarva. Antagligen har de rätt i att vi har olika förväntningar på pojkar och flickor. Det vore både orealistiskt och arrogant att tro att vi skiljer oss från resten av befolkningen därvidlag. Men de har ändå fel i sin slutsats. Pojkarnas dåliga skolresultat är ett komplext samhällsproblem som inte har en utan en lång rad orsaker.

I ett tidigare inslag skrev jag om antipluggkulturen bland pojkar. Läsa är töntigt, plugga är töntigt, lyssna på läraren är töntigt. Ibland är det också töntigt att få bra betyg – i extrema fall till och med att få betyg – men ofta kan det vara status att ha bra betyg, men bara så länge man inte har behövt anstränga sig. Det är ingen konst att hitta frön till det här i vår populärkultur. Hur många rebelliska autodidakter finns det inte bland filmens manliga förebilder?

Lydnad och kunskapsförakt är andra viktiga faktorer. Flickorna gör som de blir tillsagda och får bekräftelse. Om jag får generalisera vill många flickor helst bara ha material där de kan klara allt för de vill så gärna vara duktiga och få beröm.
Pojkarna har snappat mer av det svenska samhällets allmänna kunskapsförakt där lärarföraktet är ett av symptomen. Varför ska de lyssna på den där medelklasskärringen som kommer till skolan i en gammal rishög och med kläder från Lindex? Svårt att skilja läraren från morsan många gånger. Varför ska de lyda henne? Varför skulle de vilja bli som hon?

Ytterligare en faktor är att det är allt färre lärare som är genuina akademiker. Det betyder att skolan erbjuder ständigt färre akademiska förebilder – något som främst drabbar den som inte möter sådana vid frukostbordet. Det betyder också att lärarna blir allt sämre rustade för att motivera, entusiasmera och väcka intresse för sina ämnen. I brist på raketbränsle och lust blir flit och lydnad de allenarådande dygderna.

Skall vi vända den här skutan behöver hela samhället rycka in. Både flickors lydnad och pojkars bekymmersfrihet behöver problematiseras. Kunskapsföraktet och grabbigheten likaså. Därnäst behöver vi återupprätta läraryrket som ett fritt, kreativt och attraktivt akademikeryrke. Skolan måste ställa högre krav på närvaro, punktlighet, arbetsro, trevligt bemötande, hänsyn, med andra ord på ordning och uppförande.
Men i allt annat måste lydnaden bytas ut mot ifrågasättande, lust och frihet. Den svenska skolan är fri när det gäller ordning och uppförande, men när det handlar om inlärningen råder kadaverdisciplin. Om skolan skall kunna bli en lustfylld och effektiv arbetsplats för både pojkar och flickor måste vi göra precis tvärtom.

Läs Anders B Westins 10 punkts orsaks- och åtgärdsprogram, genussäkring är Hillevi Engströms (M) melodi, Pelle Billing vill se färre lärarlösa lektioner och mer auktoritet i skolan och Åke Forsmark lägger fram en konspirationsteori.

Flickor smartare än pojkar?

Jag är på kurs och blir fullproppad med mat,intryck och kunskaper. Vid middagsbordet igår sade en kvinna tvärsäkert. "Flickor är smartare än pojkar". Jag trodde först att hon var ute efter att provocera, men det visade sig att hon sade det på blodigaste allvar. Det var helt enkelt den erfarenhet hon hade gjort som mellanstadielärare. Mellanstadieflickorna inte bara pluggar mer, de tänker bättre. Det finns undersökningar (som stämmer överens med mina iakttagelser) som visar att pojkar tänker bättre än flickor på gymnasiet. Dels handlar det här om biologi - den takt i vilken hjärnan mognar hos pojkar respektive flickor, men jag undrar om den biologiska otakten förstärks av flickornas lydnad? Att tänka är ju ofta att vara olydig, att ifrågasätta, att vägra acceptera rättning i ledet, att insistera på en egen väg. Att vara lydig innebär kanske att man tänker bättre på mellanstadiet där inte så mycket handlar om analys, kritisk granskning och ifrågasättande, men det gör baske mig inte det längre fram i livet.

Här finns ett gammalt inlägg om pojkars resultat ur min blogg. Det förs en intressant diskussion om orsaken till pojkars sämre betyg i bloggen Tysta Tankar.

Vem slängde facit?

Härom veckan hävdade företrädare för Svenskt Näringsliv att friskolorna har höjt nivån i skolan. Det har de inte alls om man tar hänsyn till föräldrarnas utbildningsnivå invänder Bo Malmberg i dagens SVD.

Jag är hjärtligt trött på allt statistikrabblande,tyckande och käbblande om skolresultat. Vill vi kontrollera en skolas resultat behöver vi först veta vad eleverna kan och har för övrigt bagage i form av diagnoser och sociala problem. Därpå behöver slutresultaten kontrolleras av en oberoende instans. Idag har vi ingen egentlig koll på någonting eftersom skolverket ägnar sig åt pappersexercis och paragrafrytteri och skolorna tillåts betygsätta sig själva.

Hur kan vi acceptera att vi investerar så mycket pengar i en verksamhet utan att resultatet granskas? Jag vill se facit.

Allt är lärarnas fel 3 och 4

Det har varit ett påsklov av attacker på lärarkåren. Först kom SKL med ett skamligt mutbud. Än en gång ska vi få välja mellan yrkesheder och en anständig lön. Men det är förstås mitt subjektiva lärarperspektiv. SKL tror inte på ett ord vi säger utan har som ständigt mål att få den lata och lögnaktiga lärarkåren fjättrad vid skriv- och konferensborden. Skolans problem är lärarnas fel och löses bäst genom att de arbetar mer och bättre.

Nästa attack kom från ett mer överraskande håll, Svenskt Näringsliv. I en debattartikel i SVD ägnar artikelförfattarna sig åt en luddig genomgång av statistik. Därpå konstaterar de att resultaten inte duger och att lärarna i de kommunala skolorna behöver skärpa sig. Inga funderingar över skolsystem, skolverket, resurstilldelning, kommunerna som arbetsgivare eller annat övergripande utan lösningen är även här att lärarna skärper sig.

Det här debattinlägget är både fräckt och oseriöst. Det är oseriöst att presentera slutsatser på ett underlag som inte kan granskas. Det är fräckt att presentera en ur luften tagen slutsats som en logisk följd. Men framför allt är det en absurditet när man tror sig kunna dra objektiva slutsatser av betyg och provresultat som sätts av skolorna själva.

Friskolorna har färre lärare, färre behöriga lärare och anställer helst bara unga och därmed billiga lärare. Man har också mer självstudier, ojämn tillgång till skolhälsovård, bibliotek och annat som hör en bra skola till. Mammon i högsätet verkligen. Är det sådant Svenskt Näringsliv vill att kommunerna ska ta efter?

Ny skollag på gång

och inte en dag för tidigt. Ett av de mest välkomna inslagen är att möjligheten att ge obehöriga fast anställning täpps igen. Här är det enligt DN många som håller med mig. I bloggosfären får skollagen beröm från allt från moderater till vänsterpartister. Men PJ Anders Linder sällar sig inte till hyllningskören. I dagens SVD använder han ord som ”privilegium” och ”adla” när han argumenterar mot förslaget. ”Skall man verkligen adla alla som tagit sig genom en lärarutbildning oavsett deras duglighet?” frågar han sig. Självklart inte, är svaret. Att man är behörig betyder ingen automatisk rätt till tjänst. Rektorer väljer vem de anställer. Problemet är att skolan idag styrs av ekonomi i långt högre grad än av andra hänsyn. Den billigaste läraren blir då den bästa. Och vem tror ni kostar minst, den behöriga eller den obehöriga läraren? (det borde kanske snarare heta lärare eller "vuxen i skolan" för är man obehörig är man inte lärare). En obehörig ... person är inte bara billig i drift. Han är i allmänhet också foglig, flexibel, mottaglig för påtryckningar och generös i bedömning och betygssättning. Protesterar knappt ens över att bli uppsagd lagom till midsommar och återanställd när höstterminen börjar.

Den svenska skolan präglas av sjunkande resultat, stora skillnader mellan skolor, orättvisor i bedömning. Samtidigt har vi en mycket hög andel obehöriga lärare. Självklart finns det ett samband. Om vi hade en resultatkontroll värd namnet skulle vi veta exakt hur starkt det sambandet är. Som det nu är låter vi skolor och lärare sätta betyg på sig själva och får alltså ta deras ord för hur framgångsrika de är. En sak är klar. Varken de svenska universiteten eller internationella undersökningar bekräftar skolornas självbild.

Några andra stämmor i skollagens hyllningskör: Christermagister, Rasmus Jonlund och Nina Larsson