Retorikreflektioner i en hetsig tid

En vän till mig går en retorikkurs och i samband med det läste jag i går Sokrates tal från den rättegång där han dömdes till giftdöden för att ha förlett ungdomen. Ett långt och mycket skickligt tal som känns förunderligt fräscht och aktuellt även i våra dagar. I samma veva fick jag förhandsläsa en artikel till NT. Den imponerade på mig just för att journalisten fick så mycket sagt med så få ord. Det har fått mig att fundera över ordets makt och vanmakt, tjusning och plåga.

Det är individuellt det där med formuleringskonst. Somliga är långrandiga i skrift och andra i ord. Själv har jag svårt att begränsa mig när jag skriver, men jag är rätt duktig på att vara kortfattad och kärnfull i tal. Det finns säkert många orsaker till sådant, men för min del tror jag den främsta är att jag själv är en otålig person, med mycket att göra och ständig tidsbrist. Jag har lärt mig att hushålla med min egen tid och då måste jag rimligtvis hushålla även med andras.

Gäller inte det också i skrift? Jag tycker inte det. Den som läser har alltid ett val. Man kan nöja sig med rubriken och ingressen, skumma genom hela texten,  läsa valda delar eller omsorgsfullt läsa hela texten. När man lyssnar är man i de flesta lägen talarens gisslan. De alternativ som står till buds är att lyssna eller tänka på annat. Det innebär att man som talare har ett mycket större ansvar att hålla sig till saken, fatta sig kort och notera när ögon glasas över och gäspningar kvävs.

I dag publicerade NT en debattartikel som jag skickade in för snart två veckor sedan. Då i betydligt längre form. Som så många gånger tidigare tvingades jag hugga, stympa och ta bort de formuleringar jag älskade mest. Orsakerna till det är högst rationella. En dagstidning får inte producera gäspningar och ögon som glasas över. De flesta texter vinner dessutom på att beskäras lika mycket som gamla äppelträd.  Ändå har jag kommit underfund med att det är de längsta artiklarna som betyder mest för mig. Korta texter blir rappa och slagfärdiga och det är betydligt fler som orkar läsa till punkt. Men de är färdiga produkter, något man tänkt och sedan bara satt på pränt. De långa texterna växer fram ungefär som ett foster. Förändras, sväller, formas och definieras samtidigt som tankarna förändras, sväller, formas och definieras. Det är inte alla långa texter som har tio fingrar och tår. Ibland är det rent av mer vitala delar som saknas. Men jag skulle inte vilja vara utan någon av dem. Därför är jag glad att Newsmill finns och glad över mina egna bloggar. Det är en fantastisk sak att veta att man alltid kan få skriva till punkt.

Här är länken till min längsta artikel ever: Breiviks kamp var också en kamp mot kvinnan.
och här till den senaste som handlar om ideologiska skygglappar, glädjebetyg och om konsten av att kunna lära av sina misstag: Privatiseringarna tycks vara heliga för högern. Båda på Newsmill förstås.

Moi på Wikipedia?

Jag har lärt känna många fantastiska människor genom bloggandet. En av dem är kanadensaren Michael Goodyear. Michael är läkare och forskare och han ägnar sig särskilt åt etiska frågor. Naturligt nog har han då också intresserat sig för vår sexköpslag och det är i debatten runt den vi har mötts. Michael är en man med obändig energi, klok, hjälpsam och vänlig och jag har känt mig berikad av kontakten med honom.

För ett antal veckor sedan skrev Michael och berättade att han hade lagt upp mig på Wikipedia. Jag blev rörd, glad och litet generad över att han hade gjort sig så mycket besvär. Sedan har jag inte tänkt mer på saken. Inte nämnt det för någon, inte varit inne där själv mer än en gång för att kolla att informationen stämde. Nu har det visat sig att någon (landsman?) har kontaktat Wikipedia och krävt att sidan ska tas bort. Jag är nämligen inte ”notable enough”.

Jag läste det här första meddelandet från Michael och tänkte svara att det inte spelar någon roll och att den här min belackare säkert har rätt i att jag inte är "notable enough". Men så såg jag att det fanns ännu ett mejl. Michael har överklagat borttagandet och lyckats få till stånd att det nu finns en diskussion på Wikipedia om huruvida jag förtjänar att finnas där. Inte nog med det, han har lagt till en drös artiklar och referenser. Vi får se hur det går med mig och Wikipedia. Men en sak är säker. Jag är lyckligt lottad som har en sådan förkämpe som Michael Goodyear.

Fläsktillägg och förflugna ord.

Den där arma stackars Stefan Hanna. Där sitter han en tidig semestermorgon i kalsongerna och filosoferar. Tankarna hoppar från dallrande valkar till väderleken vidare till tronföljden för att sluta i en fundering om förhållandet mellan heder och valrörelse. Föga kunde han ana vilket ståhej hans funderingar skulle väcka.
Föga förtjänade Hanna och hans funderingar det ståhej de skulle väcka.



Media: SVD, Aftonbladet, Fredrick Federley på SVT, SVD,
Bloggar: Mina Moderata Karameller, folkhjälte-diva-och-debattör, Tokmoderaten 1, Tokmoderaten 2 Maria Hagbom, Vardagskrig, Ann-Cathrin's blogg, Motpol, Den hälsosamme ekonomisten, Ericas tillhåll, Hanna Wagenius.

Mitt första bloggtips: Morrica

Några bloggtips har jag inte kommit med så här långt annat än inbakat i mina egna inlägg. Ändå är min största behållning av bloggandet alla skarpa, kloka, roliga och häftiga personer jag har träffat i bloggvärlden. Det känns som om min hjärna har fått många nya synapser de senaste månaderna och min samlade uppfattning om mänskligheten är klart ljusare och mer optimistisk än när jag bara läste det som står i tidningarna.

Bloggtipset alltså: Min allra första bloggkompis Morrica som skriver ”You’re no different to me”. När det gäller bloggnamnet är jag dock av annan åsikt. Morrica är "different". Hon är roligare, vassare och klokare än de flesta.
I inlägget Parental Advisory skriver Morrica om moral, moralism och moralpanik i efterdyningen av Littoringate. Läs det så blir du också litet klokare.

Morrica gillar hårdrock, men hon gillar inte sol och sommar. Därför kommer här Fade to Black från Metallicas fantastiska gratiskonsert i Moskva 1991 inför 500 000 extatiska ryssar och en hög arga och våldsamma ryska poliser:



Själv skriver jag idag om .... utvärderingen av sexköpslagen. Men den här gången gör jag det på Liberati. Konsten att utvärdera morallagar.