Varning för bekväm forskning

I början av nittiotalet såg jag en dokumentär om manligt och kvinnligt. Det var första delen av en hel serie som visades på SVT. Hormoner, hjärnan, könen gicks igenom från alla möjliga aspekter. För att sammanfatta var det en dokumentär som visade på medfödda skillnader som påverkar sexualitet, beteende och könsidentitet. För mig var budskapet både ovälkommet och svårsmält. Jag ville inte att det skulle finnas mer än försumbara skillnader mellan män och kvinnor. Framför allt värjde jag mig mot den medföljande insikten - jag var själv en sexist. Jag tänkte på hur jag hade stoltserat med min brist på fåfänga och intresse för dockor och pyssel och hur jag sett ner på egenskaper som jag uppfattat som förlegat kvinnliga som moderlighet, omhändertagande, pysslighet och försiktighet. Mina egna mer manliga egenskaper höjde jag som exempel på modernitet och mod. När jag tittade på avsnittet om flickor med Turners syndrom, CAH och alla möjliga andra naturens nycker och variationer kände jag både skam och missnöje. Skam över min egen fördomsfullhet och självgodhet och missnöje över att vi i så hög grad är biologiska varelser styrda av gener och hormoner.
   Obekväma insikter som tvingar till nyttiga slutsatser. Där har vi det recept som styrt den mänskliga utvecklingen genom tiderna - ofta till högt personligt pris för den som först presenterar insikten.

Nu är vi så mitt uppe i vad Lars Pålsson Syll kallar "Den svenska forskningens Watergate." Forskningsrön som är så obekväma att forskare beläggs med munkavle.
   Jag har skrivit många blogginlägg om forskare som använder sin forskning för att stödja upp sina egna övertygelser och teser. Forskare som söker belägg för ett påstående, snarare än svar på en fråga. Forskare som slänger omkring sig procentsatser och påståenden utan att bemöda sig med belägg eller referenser.  Sådan forskning bekräftar det vi redan anser oss veta, det vi tycker borde vara sant. Etablissemanget nickar belåtet. Jorden är fortfarande platt.

Den omstridda SNS-rapporten ledde inte till några revolutionerande avslöjanden. Den främsta slutsatsen är den vi har blivit allt för vana vid i Sverige - det finns inte ett fullgott forskningsunderlag. Men till och med det är uppenbarligen att gå för långt i detta land där man kan välja att skriva in slutsatserna redan i forskningsdirektiven.  Sexköpslagsutredningen är antagligen det mest flagranta exemplet på det fenomenet.

Läs artikeln av Jonas Vlacos med flera på DN-debatt idag och läs också Lars P Syll: 1, 2, 3.  Hans kamp för forskning med integritet och transparens har pågått länge både i bloggen och i artiklar. Jonas Vlacos skriver också om det här i flera inlägg i Ekonomistas.

Skolan och Näringslivets hostile takeover

Skolan måste anpassas efter näringslivets behov ... Se där ett mantra vi fått vänja oss vid att höra en gång i månaden. I juli var det Lotta Edholm och Almega som förklarade att näringslivet kräver att eleverna inte bara förses med kunskaper utan även med de ”handlingskompetenser” näringslivet efterfrågar. Två exempel de nämner är punktlighet och förmåga att lämna in arbeten i tid. Jag skrev ett rätt vitrioliskt inlägg om den artikeln: Fy fan vad arg jag blir.

Efter små hopp över stenarna  humaniora och naturvetenskap landar vi i augusti då Metta Fjelkner och Tobias Krantz anklagar skolan för Sveriges höga ungdomsarbetslöshet. Vi behöver bli bättre på att ge eleverna baskunskaper och social kompetens. Vi måste samarbeta med näringslivet. Det här var i början av terminsstarten så det bidde inget blogginlägg från mig, bara några muttrade svordomar.

Efter det ytterligare ett hopp på en näringslivssten. Den här gången heter den entreprenörskap - något som ska genomsyra hela skolväsendet - på Svenskt Näringslivs begäran får man anta. Klagomålet den här gången är att vi inte gör som det var tänkt. Recensionen är på en skollag som trädde i kraft 1 juli och en läroplan som har gällt i några veckor. Följande sten heter jättesatsning på matematik - även det ett beställningsjobb?

 I går var det så dags för språken. Metta Fjelkner och Tobias Krantz ännu en gång. ”Skolan måste anpassas till företagens behov av kunskaper i tyska och den kommande efterfrågan på kinesisk språkkompetens.”
   Näringslivet borde efterfråga språk i väldigt mycket högre utsträckning än de gör, näringslivet förstår inte sitt eget bästa på den punkten. De förstår inte att efterfråga språkkunskaper hos sin personal, de förstår inte att utnyttja den kompetens som finns hos våra invandrare.  Men det finns enormt många andra skäl att lära sig fler språk än att tillgodose näringslivets behov. Det finns också många andra samhällsnyttiga skäl till språkstudier.  Det är också märkligt att det språk som är det vanligaste främmande språket i Europa efter engelska och Europas andra språk om vi räknar i folkmängd - franska - överhuvudtaget inte nämns i artikeln. Ändå är Afrika en växande marknad för Europa - en kontinent där franskan har en dominant ställning. Och kinesiska? Ett svårlärt språk långt från vårt eget som talas i ett land som ligger väldigt långt från vårt eget, det har man plötsligt bestämt är framtidens. Jag har varit med om det här förr. På sjuttiotalet var det ryska som var framtidens språk. Ingen av de jag kände som lydde uppmaningarna och läste ryska har haft någon yrkesmässig nytta av det.
   Som om det här inte räckte hötter artikelförfattarna beskäftigt fingret åt lärarna när det gäller avhoppen från språken. ”Skolan behöver hitta sätt att göra språkundervisning mer inspirerande. ” Moderna språk är det enda högstadieämnet eleverna kan välja bort och ersätta med - typ läxläsning, möjlighet att få extra tid för två kärnämnen, slippa läxor, prov. Varför inte göra ett experiment? Vi låter eleverna välja bort fysik och kemi och ser hur många det blir. Eller varför inte matte? Ett ämne som också kan behöva piffas upp och göras mer inspirerande.


Det här landet är på väg att bli så utilitaristiskt att det skrämmer mig. Än en gång har jag skäl att citera Oscar Wilde: ”Vi lever i en tid av mycket arbete och litet bildning. En tid då människor är så flitiga att de blir dumma”

Den här gången bjuder jag på ytterligare ett - särskilt ägnat att tirritera Svenskt Näringsliv:
”Punctuality is the thief of time.” Oscar Wilde.

Bloggar: Missa inte Motpols inlägg där han gör oss litet klokare när det gäller kinesiskan. Örfilar och Gladsparkar, Det progressiva USA, Aurora, Lotta Edhollms blogg. Bertil Törestad skriver insiktsfullt om marknadsanpassningen av skolan: Kritisk insyn: Skolan drar åt höger

Idag skriver professor Hugo Lagercrantz en artikel där han ifrågasätter poängen med att lära sig språk sent.  Han har förstås rätt i att små barn lär sig språk snabbare och lättare, men motivation och arbetsvilja väger ännu tyngre. Att vi flyttade ner språken i åk 6 har inte inneburit någon höjd språkkompetens - tvärtom. Jag kan lära Komvux-elever hela högstadiekursen på en termin. Själv började jag med både tyska och franska på gymnasiet. Idag kan jag läsa Proust och diskutera filosofi på franska och utttalet är alls inte pjåkigt.
  

Allt är lärarnas fel 3 och 4

Det har varit ett påsklov av attacker på lärarkåren. Först kom SKL med ett skamligt mutbud. Än en gång ska vi få välja mellan yrkesheder och en anständig lön. Men det är förstås mitt subjektiva lärarperspektiv. SKL tror inte på ett ord vi säger utan har som ständigt mål att få den lata och lögnaktiga lärarkåren fjättrad vid skriv- och konferensborden. Skolans problem är lärarnas fel och löses bäst genom att de arbetar mer och bättre.

Nästa attack kom från ett mer överraskande håll, Svenskt Näringsliv. I en debattartikel i SVD ägnar artikelförfattarna sig åt en luddig genomgång av statistik. Därpå konstaterar de att resultaten inte duger och att lärarna i de kommunala skolorna behöver skärpa sig. Inga funderingar över skolsystem, skolverket, resurstilldelning, kommunerna som arbetsgivare eller annat övergripande utan lösningen är även här att lärarna skärper sig.

Det här debattinlägget är både fräckt och oseriöst. Det är oseriöst att presentera slutsatser på ett underlag som inte kan granskas. Det är fräckt att presentera en ur luften tagen slutsats som en logisk följd. Men framför allt är det en absurditet när man tror sig kunna dra objektiva slutsatser av betyg och provresultat som sätts av skolorna själva.

Friskolorna har färre lärare, färre behöriga lärare och anställer helst bara unga och därmed billiga lärare. Man har också mer självstudier, ojämn tillgång till skolhälsovård, bibliotek och annat som hör en bra skola till. Mammon i högsätet verkligen. Är det sådant Svenskt Näringsliv vill att kommunerna ska ta efter?