Bloggtorka för flerspråkighet

 Hjälp så här länge har bloggen aldrig förr fått stå i träda. Men det är rakt inget tecken på lättja eller bristande engagemang. Bloggen är mitt trevligaste skrivande – men ibland hamnar det på sista plats efter alla måsten. Just november har framför allt handlat om språkskrivande. Först två artiklar med LR inför Språklärarnas riksförbunds jubileumsdag den 9.11. Det började med ”Språklärarnas situation är pressad” i UNT,  följt av ”Sverige behöver ett språkligt lyft” i Corren. Därefter tal och inslag för jubileumsdagen och helgen därpå idoga förberedelser inför FP:s landsmöte och ett lika idogt arbete under landsmötet – ett landsmöte som faktiskt resulterade i ett ordentligt steg i rätt riktning. Min motion återremitterades och landsmötet beslutade att avskaffa SV/EN-grupperna. Hela motionssvaret hittar ni här: Beslut om att slopa SV/EN på FP:s landsmöte.

Skolvärlden och SR täckte både jubileumsdagen och FP:s ändrade hållning:

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=5699727

http://www.skolvarlden.se/artiklar/livlig-debatt-avslutade-sprakdag
http://www.skolvarlden.se/artiklar/vi-maste-signalera-att-sprak-ar-viktigt
http://skolvarlden.se/artiklar/livlig-debatt-avslutade-sprakdag
http://skolvarlden.se/artiklar/fp-svanger-i-sprakfraga

Men höjdpunkten var ändå när Ibrahim Baylan tipsade om sin artikel på Brännpunkt i SVD: Alla ska lära sig moderna språk. 

http://skolvarlden.se/artiklar/jag-ar-jattenojd 

 Tyckte särskilt om att Ibrahim Baylan fokuserade på vårt ansvar för de barn som inte har pålästa föräldrar, på likvärdigheten. Närinngslivets behov bör beaktas, men de är inte det enda skälet för att språken bör jämställas med andra ämnen - kanske inte ens det viktigaste.

Jag ägnade nästan hela landsmötet och allt skolkrut åt det här med språken.  

Det gjorde jag för att jag är ordförande för Språklärarnas riksförbund. Annars hade nog en ändrad roll för Skolinspektionen och en systematisk kunskapsuppföljning hamnat snäppet högre. Men den här frågan skulle finnas högt på min lista oberoende. Det är inte liberalt att låta barn välja bort sin framtid och det är inte klokt att handskas så lättsinnigt med något skolämne. I synnerhet inte att göra det med ett ämne som har en så positiv effekt på omvärldsorienteringen, kommunikationsförmågan och kognitionen.

   Att träna språkgeniknölarna på ett nytt språk ger stimulans och en chans till ett annat förhållningssätt och till ett bättre självförtroende. Man måste anstränga sig för att förstå och man måste anstränga sig för att bli förstådd. Den effektivare, snabbare och mer vältrimmade hjärna man får av sin flerspråksinlärning kommer till lika mycket glädje när det gäller att förstå och kommunicera på svenska och engelska.

Det är sorgligt att så många i Sverige tror att det räcker med litet engelska till husbehov. Ett språk som visserligen talas i en stor del av världen, men som få människor har som modersmål. Skall vi bli fullvärdiga och engagerade EU-medlemmar behöver det finnas många som talar de stora europeiska språken i vårt land. Vill man använda den europeiska arbets- eller studiemarknaden är tyska och franska till och med vettigare val än engelska. Tyskland är idag vår främsta handelspartner, Frankrike en stor sådan och Latinamerika en kontinent på frammarsch - ändå förstår varken våra myndigheter eller företag att vi tjänar mer pengar om vi talar tyska, franska och spanska.

Det är dags att vända den här språkfientliga trenden som gör oss dummare, fattigare, och mindre engagerade i vår omvärld. Moderna språk bör jämställas med alla andra grundskoleämnen och  språkintresserade elever beredas möjlighet att läsa ett tredje främmande språk redan på högstadiet. Om språkvalet prompt ska påbörjas redan i sexan - ge eleverna ett prova på-år med alla tillgängliga språk och låt dem göra sitt val först i sjuan. Vid ett stadiebyte minskar risken för kompis- och lärarval. Vid ett stadiebyte är man medveten om att man går in i något nytt och man är mer benägen att fatta ansvarfulla beslut. Dessutom får vi en uppväxande generation som kan några ord på flera europeiska språk och som får en introduktion till tre nya länder och kulturer. Se också till att de undervisas av behöriga lärare även på mellanstadiet. Men, framför allt, se till att både föräldrar och elever vet att språkstudier är bra för hjärnan, för demokratin, för affärerna, för toleransen, för rörlighet på arbetsmarknaden, för internationellt samarbete och för forskningen. Informera dem om att man blir bättre på svenska av att lära sig andra språk. Föreslå att de unnar sig den roligare fritid man får om man kan många språk. Med resor, möten, film, litteratur, musik, humor, nya sätt att tänka och se på världen.

Språkreformen är en av de mest misslyckade skolreformerna någonsin. Det är hög tid att riva upp den och återta vår plats i världen.

Visit NBCNews.com for breaking news, world news, and news about the economy

Dagsländor och myror 3

I SVD säger Tina Acketoft att hon är övertygad om att man inte startar en skola för att bara tjäna pengar. ... Så Investor räknas som filantroper numera? Det påståendet avslöjar henne obarmhärtigt som dagslända. Med huvudet i det ideologiska blå ser hon bara det hon vill se. Följdriktigt förklarar hon i sin blogg att hon älskar friskolor.

Även jag har en gång älskat friskolor. Men eftersom kärleken inte var starkare än att blicken hölls fäst vid tåspetsarna har jag sett många sidor jag inte har tyckt om. Så till den grad faktiskt att jag förlorat både kärleken och respekten. Det finns ett antal riktigt bra friskolor som nästan lever upp till Tina Acketofts önskedrömmar, men de allra flesta friskolor sätter Mammon högst och spar in på sådant som de inte borde ha rätt att spara in på.

Filippa Mannheim sammanfattar många lärares erfarenhet: ” - Nej, det var illa faktiskt, anförtrodde mig föräldern. Kalle sov till klockan 12, ja du vet han hade ju bara ett förmiddags-eller eftermiddagspass varje dag. Resten var ”självstudier”. Fast ärligt talat såg jag aldrig att han studerade med den där laptopen han fick. Han spelade mest, tror jag. Och gympan, ja det var ett gymkort. Det skötte liksom eleverna själv och skrev upp och höll på. Jag tror inte riktigt det funkade för Kalle. Maten var matkuponger. Och då gick såklar Kalle och de andra på Mc Donalds… Varje dag. Det var inte bra, kände vi.
- Jo, visst lärarna var väl bra, antar jag, men han träffade dem så sällan och fick ingen direkt kontakt med någon av dem. Fast han fick bra betyg ändå, märkligt nog.
-Nej, bibliotek hade de inte. Inte aula heller. Det var mer som en industrilokal med små konferenserum och in-och-utverksamhet. Som en elevfabrik, haha, knappast det man utlovade på de exklusiva kampanjaffischerna i tunnelbanan! Ja, det förvånade mig faktiskt att den skolan fick pris sen för ”bästa skola” eller nått sånt. Vi är i alla fall glada att Kalle bytte till er, det hade inte funkat i längden.”

Jag har lotsat två barn genom skolan. Mina vuxna barn har gått i utmärkta kommunala skolor. Min dotter gick i fransk klass på Katedralskolan i Uppsala och min son på Nyströmska skolan i Söderköping. Båda är nöjda med sin utbildning också flera år efteråt, båda hade bra betyg, men inte precis 2.0. Min son kom in på en eftertraktad KTH utbildning med hjälp av högskoleprovet. Betyget skulle inte ha räckt. Kunskaperna i matte, fysik, kemi och språk räckte däremot med råge medan kurskamrater med högre betyg har kört på tenta efter tenta.
I dagens Sverige finns det många i mina barns sits. Alla som har gått i skolor där man sätter rättvisa betyg, alla som har gått International Baccalaureat missgynnas. På andra sidan myntet har vi glädjebetygseleverna. De kommer in på en plats som rättmätigt borde ha gått till någon annan och ofta misslyckas de dessutom med studierna till kostnad både för dem själva och för samhället.
Vad gör den elev som inser att betygen inte står för något, som inser att han har blivit lurad? Hur påverkas den elev som anklagar sig själv? Som tror att hon borde ha hanterat en orimlig grad av frihet och självstudier? Var överklagar man en sumpad skolgång?

Jan Björklund menar att friskolorna har hög kvalitet och bra resultat. ”Annars skulle väl inte eleverna och föräldrarna välja dem”. Jag kan tala om varför annars: Skicklig marknadsföring, fina leksaker, fagra löften och annat som tänder stjärnor i tonårsögon väger långt tyngre än gedigna kunskaper och god social fostran. Tonårsföräldrar låter sina barn välja och de har också egna argument för friskolor. Segregation som de tror ska gynna deras barn är ett sådant. Givetvis skulle ingen medvetet sätta sitt barn i en sedelpress-skola, men hur identifierar man en sådan? Det är med skolor som med tandläkare. Ibland dröjer det innan man vet att man har varit utsatt för en dålig sådan. Det enda elever och föräldrar har att gå på är betygen. Och vad säger betygen? Ingenting, om man får tro skolverket.

Arne Söderqvist, matematiklärare på KTH har skrivit en mycket bra artikel på Newsmill där han jämför friskolorna med annan fri företagsamhet. Arne skriver om hur vinsterna skapas och om hur man konkurrerar: "Jag har dock inte sett att någon friskola har någon bärande idé som inte också kommunala skolor har. Konkurrensen påminner snarast om de kommersiella radiokanalerna, där en kanal försöker överträffa en annan kanal som sänder popmusik genom att själv sända poppig musik. I fallet med friskolor kan det istället tex. vara fråga om att överträffa konkurrenterna genom att ge eleverna allt exklusivare bärbara datorer. Friskolor kan ibland ha förledande namn där det urvattnade ordet "kunskap" ingår, vilket kanske främst missleder medvetna och engagerade föräldrar.".

Det sättet att konkurrera på har även drivit kommunala skolor i samma riktning. Allt mer energi sätts just på marknadsföring och på att poppa upp musiken.

Helt uppe i det blå när det gäller friskolorna är åtminstone inte Jan Björklund. Under hans styre har många skärpta krav införts. Snart går det inte längre att anställa obehöriga lärare. Snart måste friskolor ha en anständig elevvård. Även när det gäller resultatkontrollen har kraven skärpts. Men det som har gjorts är helt otillräckligt när det gäller att komma åt de avarter, brister och oegentligheter som förekommer. Ska vi ha konkurrens i skolan måste vi ha en systematisk och noggranna resultatkontroll. Skall man kunna göra vinster på skolan måste systemet vara utformat så att man inte kan göra dem på elevernas och lärarnas bekostnad.


Media: På Newsmill verkar Metta Fjelkner tro att det går att övertala friskoleägarna att ge vinsten till lärarna istället, SVD, Lärarnas Tidning, Aftonbladet, för den som inte förstår vad som avses med dagsländor och myror en länk till min Newsmill-artikel.

Bloggar: Filippa Mannheims inlägg är strålande. Läs det! Här kommer också länkarna till mitt förra friskoleinlägg: Debet för friskolorna och till Dagssländor och myror 2.
Christermagister, folkpartiet i Finspång, Emil Broberg, Patricia Olby Kimondo, Andreas Norlén, Gunnar Hökmark, Helena Duroj, Johan Lundberg.