tisdag 11 januari 2011

Skolan - ett matriarkat?

Något som tydligen fick en hel del utrymme i DEJAS slutbetänkande, men inte i gårdagens debattartikel i SVD, är de biologiska skillnaderna mellan pojkar och flickor - mer specifikt skillnaderna i mognadstakt. Själv har jag mest funderat över en annan aspekt av könsskillnaderna: hur kön påverkar vår undervisning och hur vi kommunicerar med våra elever. Hur hanterar vi en slarvig, uppstudsig, omotiverad, oförskämd elev? Är det samma hantering oberoende av lärarens och elevens kön? Berömmer och premierar vi samma saker? Gör vi det på liknande sätt? Lägger vi upp undervisningen på olika sätt, talar vi på olika sätt?

Jag har inte svar på alla mina frågor, men jag är övertygad om att förkvinnligandet och avakademiserandet av lärarkåren två viktiga orsaker till pojkarnas sämre skolresultat. Jag tror att kvinnliga lärare i allmänhet undervisar på ett sätt som tilltalar flickor mer. Ett upplägg som premierar ordning, uppgifter som lämnas in i tid, ansvarstagande, duktighet. Men det är viktigt att komma ihåg att det här inte är bra för flickorna heller. De har ett lika stort behov av raketbränsle, av att möta olika förebilder, olika kunskapssyn, infallsvinklar, material och sätt att kommunicera som pojkarna. Vi har alla en manlig och en kvinnlig sida. Båda behöver få syre.

Jag använder mycket musik, texter och film i min undervisning och jag har kunnat konstatera att det ofta är olika musik, serier och böcker som uppskattas av pojkar och flickor. Ska man nå sina elever måste man utgå ifrån deras intressen, hitta dem där de befinner sig och lotsa dem vidare - både pojkar och flickor. Musik och serier använder jag just i hopp om att väcka intresse och lust så att eleverna fortsätter hemma. Då behöver det finnas något för varje smak, då behöver alla känna sig inkluderade. Pojkarnas intressen: strategi och våldsspel, fantasy, hiphop, hårdrock, South Park och Family Guy anses emellertid inte tillräckligt PK av många lärare. Men när vi missar att möta eleverna där de befinner sig missar vi mer än möjligheten att väcka intresse och motivation - vi missar också möjligheten att problematisera, diskutera, få dem att se saker med andra ögon. Kanske att ifrågasätta, se risker, fördomar och klyschor i det de möter varje dag. Dessutom är chansen större att få en skoltrött pojke att tänka kritiskt och läsa mellan raderna om han får göra det på ett South Park avsnitt än på I Taket Lyser Stjärnorna eller någon annan av alla de jag-är-flicka-och-det-är-synd-om-mig-böcker vi läser i skolan. Inget ont om den boken, den är alldeles utmärkt och lämplig för skolbruk. Men bara så länge den balanseras upp av helt annorlunda material. Istället matas eleverna med en stadig ström tjej och snyftböcker och till det ska det skrivas läslogg där man visar att man kan läsa mellan raderna och prata om känslor. Sådant är vi svensklärare nästan tvungna till för det nationella provet är fullt av den typen av texter och frågor. Ett exempel: ”Välj en bild i texthäftet och berätta vilken text eller dikt du tycker att den hör ihop med och förklara vilka associationer och tankar du får.” Till och med manliga bokmalar lämnar tomt på en sådan fråga. Visst sjutton ska man pröva elevernas förmåga att läsa mellan raderna. Men man borde också pröva deras förmåga att läsa vad som verkligen står där.

Jag är överlag kritisk till både utförande och genomförande när det gäller NP i svenska. Texterna är enkla och språket lättfattligt. Ändå får man läsa och diskutera texterna i förväg och till och med slå upp svåra ord. Frågorna är däremot allt annat än enkla. Ofta är man tvungen att titta på hur många poäng de ger för att veta hur man ska svara. Provet är också starkt riktat mot litterär analys. Man kan läsa kritiskt och dra egna slutsatser när man läser en debattartikel eller ett reportage också. Det måste inte vara en dikt, ett konstverk eller en litterär text.
Det här innebär inte att pojkarna får underkänt i svenska. Provet är så lätt att nästan alla klarar det. Men för oss som undervisar i både svenska och engelska blir det absurt när texterna på engelska har samma svårighetsgrad som texterna på svenska, samtidigt som man får slå upp svåra ord på svenska men inte på engelska. De nationella proven i engelska är ganska svåra, men ett bra och tillförlitligt mått på elevernas kunskaper. I svenska är texterna trevliga och uppsatsrubrikerna bra, men provet missgynnar pojkar, det är för lätt, förbearbetningen minskar likvärdigheten och man kontrollerar inte elevernas läsförståelse på ett tillfredsställande sätt.

Nu är svenska förstås bara ett ämne bland många, men gör vi inte läsare av våra pojkar är förutsättningarna för övriga skol- och studieframgångar rätt små. Därför är svenskan ett nyckelämne. Det är också ett ämne med få och allt färre manliga lärare. Vi lärare behöver diskutera hur väl vi möter olika elever i skola och göra det med beredskap att granska och förändra våra rutiner. Vi behöver också mer tid att förbereda bra lektioner för idag är det alldeles för ofta vi tvingas dra dem ur rockärmen - och i den finns det mest stenciler och andra håll-käften-och-sitt-still-upplägg. Orsakerna till och konsekvenserna av kvinnodominansen i skolan behöver utforskas bättre. Svenskämnet behöver anpassas mer till pojkar och de nationella proven i svenska behöver göras om från grunden. Varför inte med några karlakarlar och naturvetare i gruppen?



Här har vi något jag får uppoffra mig ordentligt för att spela i skolan.

Media: SVD, SVD 2 (ett mycket intressant reportage om könsroller och barn - pojkar i klänning), Sanna Raymans ledarartikel i SVD, Johannes Åmans ledarartikel i DN.

Bloggar: Tankar om Skolan i Media, Helds HBT-Nyheter, Tysta Tankar, Lotta Edholm, Morrica., Metabolism, Tysta Tankar.

40 kommentarer:

  1. Nu måste jag verkligen anstränga mig för att inte bli stötande kärleksfull i min uppskattning av din text!

    Hmmmm... Jag ska bara samla mig.

    Jag tycker väldigt mycket om det du skriver och jag hade hoppats att DEJA:s slutbetänkande skulle tangera de här frågorna om undervisningens innehåll och utformning.

    Har du sett den menlösa debatten i morgonsoffan:
    http://svtplay.se/v/2291909/gomorron_sverige/hur_ska_vi_oka_jamstalldheten_i_skolan_?sb,p119636,2,f,-1

    Det kan inte ha varit Sabunis bästa dag och jag hoppas du kan hjälpa henne att se de här strukturerna innan hon drunknar i sin egen kravretorik.

    SvaraRadera
  2. Det är knappast biologin som ger utslag, isåfall skulle även barn som fötts tidigt på året ha ett ointagligt försprång gentemot de som föts på hösten - de är jku "alltid nästan et år före i utvecklingen".

    nej, det är snarae fråga om att både skola och stora delar av arbetslivet - särskilt tjänste- och utbildningssektorerna - idag är delvis hårt regisserade pratkulturer. Och flickor passar bättre in i den sortens institutionella, halvhierarkiska miljöer. De tränas redan före skolstarten på många sätt i att sitt tyst, att vara lugna och städade, att spela enligt reglerna (killar förvåntas däremot busa och utmana, både av andra män och av flickor/kvinnor). När tejjerna börjar skolan hamnar de mitt i strämfåran medan killarna framstår som besvärliga och stökiga. Eftersom skolan idag i högre gard ä'n för femtio år sen löper på dolda koder så är det häör en betydande fördel, ingen lär ju talat om för killarna hur man "ska" bete sig för att uppskattas och fylla sin roll i skolan. Spelets rgeler har blivit mindre tydliga och mindre inriktade på solida kunskaper.

    Det här betyder inte nödvändigtvis att "tjejer är smartare" men traditionellt inlärda flickbeteenden passar bättre in i den sorts snackiga skolkultur vi har idag där man ska jonglera hundra småuppgifter och olika projekt. Killar är av av tradition mer benägna till arbetssättet "lös det här problemet, testa oilika metoder tills ni har en lösning som håller" men så görs nästan inget i dagens skola.

    Att vara fena på att _studera_ enligt normen 'är inte alltid samma sak som att begripa och utanför skolan kunna använda det man pluggat in inför provet - och idasg läser många enbart till provet och glömmer 70% tre dar efteråt.

    SvaraRadera
  3. Visst finns det en slags norm att "det är mesigt att hänga över böcker, att anstränga sig intensivt med skolan annat än när man måste" bland killar, men det är inget de har valt själva. Den sitter ganska hårt inrotad i mäns och kvinnors ömsesidiga fölrväntnngar på varandra. För män är det låg status att bilda sig, att intressera sig för litteratur, teater, språk, humanvetenskaper. och att lägga lång tid på att planera något, medan tjejer förväntas komma väl förberedda till både möten, lektioner och fester. Därmed f¨år tejjer ett utrymme som män ofta inte har att ta sig fram på det sättet - tidigare fanns den här positiva attityden till kunskaper också starkt utbredd bland män, men det har frätts ner till en rätt instrumentell attityd: "jag slänger in de här kunskaperna när jag behöver dem, resten googlar jag och det är förresten bara de kunskaper som snabbt kan omsättas i et lönande jobb som är något värda!" Zlatan kan tjäna miljoner på att joxa med trasan trots att han inte pluggade intensivt, så varför bry sig om skolan?

    Så inom skolan behöver man övertyga killarna om att det inte är brudigt att läsa eller att vara bra på språk - och att språk inte enbart är grammatikregler och glosplugg men inte heller kan fuinnas utan dessa. Men utanför skolan handlar det också om att kunna ifrågasätta den sorts könsroller som tvingar många män att agera enligt omoderna och reduktiva rollfack - och som dessutom gör att många inän knappt har något kontaktnät utanför jobbet och familjen. Som min mamma sade under ett londonbesök: "i Sverige ser man ju aldrig /fullvuxna/ män som går ut tillsammans utan damer såvida det inte är till en fotbolsmatch! Kvinnor gör det, men inte män". De här rollerna där män bara är Rambo, Capone eller astronauten måste utmanas, men på ett 'annat* sätt än att bara ställa sig och kräva att män ska vara och uppträda på ett "tjejigt" sätt.

    SvaraRadera
  4. Mats, jag kanske är speciell på det sättet, men jag blir väldigt sällan stött av kärleksfull uppskattning. :) Jag har inte sett programmet, men jag ska titta på det på nätet när jag kommer hem.

    SvaraRadera
  5. Helena; en mycket, mycket bra och tänkvärd text.

    SvaraRadera
  6. Magnus, biologi är nog en faktor - även om det förstås finns stora variationer på individnivå - men det är en av många. Det är bra att vi har en mer flexibel skolstart, men mognadsgapet mellan pojkar och flickor är så pass stort att en sådan åtgärd inte räcker. Det är bra att du lyfter kulturer utanför skolan, för skolan är ingen egen värld. Alldeles särskilt tyckte jag om din avslutningsmening. Min uppfattning är att vi har en lydnadsskola där det handlar om att göra uppgifter och arbeten, lämna in dem i tid, jobba i övningsböcker och allt möjligt annat gnetande. Det behövs mer raketbränsle, mer utmaningar, mer flexibilitet, mer upptäckande i skolan. För det krävs både bättre lärare, lärare av mer olika slag och bättre förutsättningar att göra ett riktigt bra jobb.

    SvaraRadera
  7. Magnus, tack för många bra synpunkter. Pojkar har en betydligt större tro att allt kommer att fixa sig och att det är möjligt att göra en kometkarriär inom idrott. Jag tror att papporna är extra viktiga här. Både som förebilder och som bollplank.

    SvaraRadera
  8. Helena: Visst har vi en lydnadsskola även om kontrollen är draperad i en silkesvante. Der ä dessutom ofta otydligt vart man egentligen ska, allt styckas upp och det blir viktigare at ligga rätt med procedurerna, lämna in i tid etc än att faktiskt göra något bra och bygga upp kunskaper. Det är likadant på gymnasiet och t o m ofta på universitetet: Jag minns från mina år på gymnasiet (Katte i Lund mot slutet av 80-talet) hur folk skiftade mellan att stormplugga till prov och slappa sig igenom resten, ingen hade egentligen någon idé om att kunskaperna var värda något i sig själva. Alla skulle vidare till universitetet och den enda meningen med att avar här var att få ett grant slutbetyg att söka på. Det visste också lärarna. Allt gick liksom på en läroverksordning men utan den lidelse och precision som nog präglade de gamla läroverken under deras glanstid. Det var olidligt, jag som alltid haft lätt för mig i skolan ville ha tuggmotstånd men fann bara utantilläxor och en massa överenskomna svar.

    Killar vill förmodligen också ha konkurrens på ett tydligare sätt än tjejer, killar vill 'se* den de mäter sig med, kämpar med, vill mötas en mot en. Det är kvinnor mindre förtjusta i, och idag gör skolan dem till viljes. Dewt blir otydligt vad man behöver göra för att lyckas, det påpekade också Jonas Frykman i "ljusnande framtid" för ett årtionde sedan. Att nå framgpång i skolan har, precis som i samhället i stort, delvis blivit en fråga om at leva upp till den sociala klass eller den livsstil som folk anser att man hör hemma i - i skolan blir medelklassens belevade, litet koketta sätt det normernde och den som vill springa iväg framstår som en underlig firre.

    SvaraRadera
  9. http://curiousheathen.wordpress.com/2011/01/12/men-var-ar-eleven/

    *ping*

    SvaraRadera
  10. Läs gärna följande artikel, War against boys, av Christina Hoff Summers på The Atlantic http://www.theatlantic.com/magazine/archive/2000/05/the-war-against-boys/4659/

    SvaraRadera
  11. Jag vill bara tacka för en mycket bra text. Jag känner själv igen mig i mycket du skriver: fantasy och SF nörd, punk och hårdrock osv.

    Dessvärre tror jag att det behövs en mindre revolution för att vi ska få bort tanken på att tjejer och killar inte är lika.

    SvaraRadera
  12. "när vi missar att möta eleverna där de befinner sig missar vi mer än möjligheten att väcka intresse och motivation - vi missar också möjligheten att problematisera, diskutera, få dem att se saker med andra ögon"

    Det är så viktigt, det är så oerhört innerligt viktiga ord du säger här att varje lärare borde låta tatuera in dem på insidan av handleden så att h*n ser det varenda dag och varenda stund!

    Svensk skola missar mötet med eleverna, och lärare som faktiskt möter eleverna, med high fives i skolkorridorerna och på andra sätt, utmålas som problem. Det är katastrof!

    SvaraRadera
  13. Magnus, vi har en morsa-lydnad där vi tidigare hade en rotting-lydnad. Min tro är att vi gör mer skada med vår lydnadsskola, för gubben med linjalen väcker trots, uppror och självständigt tänkande. Morsor? Det vet ju alla att de vill sina barn väl. Därför böjer man nacken, stänger av hjärnan och gör som man blir tillsagd.

    SvaraRadera
  14. Robjoh, tack för dina vänliga ord. En bra lärare utgår inte från någonting. Man måste fråga, observera och prova sig fram. Jag är inte bara ointresserad av tävlingssport, mitt avståndstagande är så starkt att det inte är riktigt liberalt. Men är det sportfånar i klassen är det sportfånerier i undervisningen. De små liven får dock utstå en del suckar och spydigheter.

    SvaraRadera
  15. Morrica, jag blev också helt paff. Det sorglustiga är att en highfive med en lärare är att driva med hela traditionen och kulturen. Ingen riktig machograbb skulle göra det. Om något visar det distans.

    SvaraRadera
  16. Helena, det var finskt med perkele i tonen. Det tycker jag om.

    Log lite när jag läste om matriarkatet i svenska. Var vid ett tillfälle på en bedömarkonferens i Stockholm bland svensklärare. Något större gummhav har jag inte sett. Var det två eller tre killar där var det bra.

    För det är ju en gång för alla så att samhället är gravt skriftspråkligt och moder till allt problemlösande med hjälp av matematik. Och det säger jag som är logikern ut i fingerspettsarna. Kan du inte skriva ditt språk är du ohjälpligt osidosatt.

    Det kanske borde ingå i svenskundervisningen att inte bara analyser textinnehåll ur ett känslospespektiv utan ur ett logikperspektiv. Men det kanske inte ligger för matriarkatet?

    Nu har jag varit elak tillräckligt för denna gång. Lycka till på barrikaden;)

    SvaraRadera
  17. @Helena
    Mina egna erfarenheter är att spydigheter går hem hos de mesta om man gör det på ett bra sätt :-)

    SvaraRadera
  18. Du har på ett oerhört bra sätt lyckats fånga huvudpoängen att skolan ska möta eleverna där de är och att vår undervisning ska handla om det och inte om att stöpa dem i några mallar. Jag oroar mig väldigt över att vissa "tantiga" värderingar kring uppförande (kepsar, high-five, ...) men framför allt över den negativa synen på chanstagande och tävling. Enskilda kvinnliga lärare är sällan sådana men jag kan inte låta bli att göra en koppling mellan kvinnodominansen i skolan och dessa värderingar.

    Influerad av Ferenc Marton och forskningskretsen kring honom här i Göteborg vill jag dock också lyfta fram innehållets koppling till pedagogiken och en stilla oro för att det finns saker i kursplanen som borde förändras också.

    SvaraRadera
  19. Tack Plura, det var en komplimang i min smak.
    Men sedan följs den av en förolämpning. Aldrig hört talas om kvinnlig logik?

    Skämt åsido krävs det logik i litteraturanalys också. Det är inte heller kursplanen jag vänder mig mot utan mot de NP i svenska och konsekvenserna av att nästan alla svensklärare är kvinnor. Är det så svårt att se ett samband mellan att läsning anses kvinnligt, pojkar läser allt mindre och den verkligheten?

    Jag är rätt trött på den här enligt min uppfattning tveksamma och överaccentuerade skiljelinjen mellan naturvetenskap och humanism. Framför allt när den ena sidan ses som manlig och den andra som kvinnlig.

    SvaraRadera
  20. robjoh, du har helt rätt i det. Jag använder spydighet för att få en familjejargong och lättsam stämning i klassen. Jag brukar få igen vad jag delar ut. Till min egen stora uppskattning, får jag tillägga.

    SvaraRadera
  21. Tack Jan, jag blev glad över ditt beröm. Det den här klass 9A damen har missat är att vi alla för olika saker till bordet. Den modell som fungerar för henne kan inte överföras på någon annan. Jag tror att det är bra att möta en och annan tant i skolan, men en skola där alla var som hon ... Det vore en ren mardröm.

    SvaraRadera
  22. Oops, Helena. Det var inte min mening att poralisera.

    Som logiker och naturvetare i botten har styrkan alltid varit att bena ut problem i dess beståndsdelar - det som är analysens själ - som innebär att gå ut och se med egna ögon.

    Där ser jag inget motstånd i analysen av litterära texter och jag har själv krupit till korset när det gäller språkets betydelse för att lösa problem.

    Det som stör mig är att man inte inse att text kan analyseras även utifrån ett kliniskt logiskt sätt. Att ta en kunskapsö och sammanbinda den med en annan kunskapsö och se vad som inträffar.

    Kan du ta ämneskunskapen i olika ämnen och göra något annat av den?

    Eftersom jag sysslat mycket i mitt liv med tjänster och kunskaper vet jag att tjänstekvalitet bygger av tre områden: beteende, ekonomi och teknik.

    Vill skicka med en fundering till dig. Hur funderar du i undervisningstillfället på dessa tre storheter för att prestera kvalitet i din undervisning?

    SvaraRadera
  23. Bra Helena, nu formulerade du något jag skrev i en annan blogg. Klass 9A damen kan vara en utmärkt lärare och de värderingar hon ger dem kan vara bra för dem men det blir bara så fel om det är de enda värderingarna som skolan ska sända

    SvaraRadera
  24. Du har en klar poäng där Plura. Jag tänker också så här. Man behöver reda ut vilka texter varje svensk behöver förstå - brev från skattemyndigheten, vad som egentligen efterfrågas i en jobbannons, en ledartikel, vad läkaren skriver när han sjukskriver en, broschyren till den nya microvågsugnen ... Det är alltså en ganska hög nivå av läsförståelse som krävs för att man ska klara ett vuxenliv. Då måste staten kontrollera att alla har haft möjlighet att nå den grundnivån. Det gör man inte i dag.

    Beteende, ekonomi och teknik? Jag funderar över beteende, använder mig av teknik och skiter i ekonomin. Var det så du menade. :)

    SvaraRadera
  25. Sant som det var sagt, Jan.

    Det är också rätt absurt att tro att man ska lära ut tolerans och större valfrihet genom att utstråla fördömande och intolerans.

    SvaraRadera
  26. Mina högstadieminnen är fyllda av duktiga professionella kvinnliga kollegor och stor trivsel men samtidigt så fyllt av snällhetsregler och stillsamhet och inaktivitet att jag varit helt förundrad över hur de kan tro att det här kan vara en rimlig förberedelse för en framtida verklighet.

    SvaraRadera
  27. Tack för den bilden Tom Bombadill! Den visar som du påpekar på ett glapp mellan skolan och världen. Den visar också på ett glapp mellan skolan och eleverna.

    SvaraRadera
  28. Du vet förstås att jag inte har något att invända. Bra

    SvaraRadera
  29. Kristian, du är bra på att invända och det är en egenskap jag uppskattar, men just här väntade jag nog inte mig invändningar just från dig. :)

    SvaraRadera
  30. HELENA //

    Kan bara säga att jag hoppas att mina söner när de börjar skolan får en lärare som du!

    SvaraRadera
  31. Det var fint beröm, oh the irony. Får jag dina söner i mitt klassrum lovar jag att inte tanta dem. :)

    SvaraRadera
  32. Väldigt välskrivet! Och du har bra förslag. Har länge tänkt på det här och skrivit om det. Blir otroligt glad att läsa det här av dig som är lärare. Synd att inte fler kan vara som du. Återkom gärna till detta ämne igen!

    SvaraRadera
  33. Tack för berömmet suspensoarg. Återkommer gör jag säkert, för på det här området är Nirvana fjärran.

    SvaraRadera