LÄRARE – BEHÖVS DOM?

”Ämneskunskaper är inte viktiga nuförtiden”, förklarade rektor vänligt under anställningsintervjun. ”Det är andra saker som räknas”.

   Några månader senare visade det sig att rektorn hade tolkat tidsandan korrekt, för i förslaget till lärarutbildningsreform drog man kraftigt ner på tiden för ämnesstudier till förmån för pedagogik och didaktik. Dessutom rekommenderade man att en tredjedel av utbildningen skulle bli gemensam för alla blivande lärare oberoende av stadium. 

  Fördelarna med förslaget är uppenbara. Den gemensamma tredjedelen gör det betydligt lättare för lärare att flytta mellan nivåer. Under en uppflyttande babyboom kan först gymnasielärare tjänstgöra på lågstadiet och längre fram lågstadiekollegorna på gymnasiet. Rekryteringen kan också underlättas om man drar ner på de svåra och krävande ämnesstudierna där många blir utslagna på grund av bristande förkunskaper, intellekt och analysförmåga. 
   Reformen kan också bli ett vapen mot katederundervisningen. Har man tillräckligt grunda ämneskunskaper kanske man har förstånd att hålla tyst under lektionerna.

Nej, det är ingen tvekan om att reformen skulle innebära betydande fördelar. Ändå vill jag hävda att den inte är tillräckligt djärv och framsynt. Om undervisning skall ersättas av handledarskap och handledarskapet fungerar bäst när kunskaperna är grunda, varför inte då låta eleverna handleda varandra? Tvåorna kan bistå ettorna i deras läsinlärning, sjuorna kan finnas till hands när sexorna lär sig grunderna i tyska och åttorna kan hjälpa sjuorna med kemilaborationerna. 

För det första skulle vi säkert nå nya, häpnadsväckande resultat på det sättet, för det är ju allom bekant att man lär så länge man har elever. För det andra skulle vi få Europas mest kostnadseffektiva och progressiva skola. För det tredje skulle hela landet få en konkurrensfördel om arbetsmarknaden fick tillgång till lärarna, en yrkeskår som ödmjukt kröker rygg inför usel arbetsmiljö, låg lön, oavlönat övertidsarbete, ständigt föränderliga arbetsuppgifter och en arbetsgivare som får 1800-talets patroner att framstå som lyhörda filantroper.

Det här skrev jag 1999. Inte för sent att följa receptet än. Nu kan vi ju dessutom komplettera elev-handledarna med datorer - och vad det lider kanske med robotar.

Björklund, katedern och jag

Innan jag läste Björklunds debattartikel om katedern läste jag en hel drös blogginlägg om artikeln. Vissa var rosenrasande, andra indignerade, somliga roade, många föraktfulla. Det det rådde mest enighet om var att Jan Björklund inte var kvalificerad att fatta beslut om skolan. Jag hade alltså höga förväntningar när jag väl tog mig an artikeln. Fire and brimstone, ord och inga visor, en major som pekar med hela handen skulle DN väl minst bjuda på.

Nej pyttsan. Istället hittade jag en högst resonlig artikel där det redogörs för problem, forskning, lösningsförslag med en hel del kvalificerande ord som "sannolikt" och "mycket talar för". Stöd för slutsatsen att det behövs mer lärarstyrning hämtar Björklund i Skolverkets rapporter, nationella och internationella forskningsstudier och i en rapport från IFAU. Vad är det då regeringen har beslutat? Jo att eleverna "ska få ett kontinuerligt och aktivt lärarstöd i en strukturerad undervisning". Vem kan invända mot det?

Björklund gör också klart att det inte handlar om någon envägskommunikation: "Lärarledd undervisning handlar inte bara om att läraren ska gå igenom stoffet, förklara, instruera och repetera utan också att läraren har en aktiv dialog med eleverna i helklass där man vänder och vrider på frågeställningar och problem".

Uppenbart är att ordet kateder har blivit väldigt laddat. Det uttalades med stort förakt när jag först var färdig lärare, men samma förakt vändes mot det man egentligen menade när man sa kateder: undervisning. Undervisning har under de senaste åren blivit mindre tabu, men vid ordet kateder hänger tydligen stigmat kvar. Det tycker jag är både märkligt och tråkigt. Det svenska språket är inte så värst ordrikt. Jag tycker vi ska vara rädd om de ord vi har. Som feminist, demokrat och kateder.

Den som vill veta vad jag tycker om katederundervisning får surfa vidare till Newsmill. Det som började som ett litet blogginlägg svällde nämligen ännu en gång till ut till en lång rackarns artikel.

Media: Expressen, Malin Siwe i DN, SVD, skolvärlden.

Bloggar: Tysta Tankar, Tankar om skolan i Media, Metabolism, Ny i svenska skolan, You're no different from me, Man oroar sig inte för småsaker, Lite äventyr med ord och bilder, Johan Kant, Christermagister, Björn om skola och undervisning, Mark Klamberg, ormbergsbloggen, konservativa tankar, redaktionsbloggen, Rasmus(liberal), Per Olsson(MP), Amie Kronblad, Peter Olevik Dunder, Liberala Anna.