Medicinisk skrämselpropaganda mot transsexuella

I debattartikeln ”En man som bytt kön till kvinna ska inte kunna bli far”, skriver Marc Bygdeman (professor emeritus vid kvinnokliniken Karonlinska Institutet) på DN-debatt om en rad saker som han inte tycker är rimliga. De kan alla sammanfattas med att Bygdeman inte tycker att det är rimligt att transsexuella ska kunna få barn. Några motiv till varför det är orimligt ger Bygdeman ingenstans i artikeln.

Det första scenario Bygdeman vänder sig mot är om en transsexuell låter frysa ner spermier eller äggceller , genomgår kirurgisk korrigering och därefter genom surrogatmödraskap blir förälder.
 ”Det betyder att en man som bytt kön till kvinna kan bli far och en kvinna som bytt kön till man kan bli mor. Skall detta vara en fri rättighet? Enligt min uppfattning är en sådan rättighet inte rimlig.”
Nästa scenario är att man byter kön utan könskorrigerande ingrepp. Inte heller i det här fallet tycker Bygdeman att det är rimligt att man får bli förälder: ”Har man fått ändrad könstillhörighet (personnummer) med till exempel bara hormonbehandling, alltså utan könskorrigerande ingrepp, kan personen utan någon prövning sluta med denna behandling, bli fertil och med kvinnlig könstillhörighet bli far och med manlig könstillhörighet bli mor. Inte heller detta är enligt min mening rimligt.”

Det enda scenario där Bygdeman vill ge transsexuella rätten att bli föräldrar verkar vara om de går med på att leva i förnekelse. Men på vilket sätt samma person skulle bli en mer lämplig förälder genom att leva ut en livslögn gör Bygdeman ingen ansats att förklara.

Det här är illa nog, men lågvattenmärket i artikeln är när Bygdeman varnar för att transsexuella män som inte genomgått någon könskorrigering kan komma att ställa till med skandal i dambastun på badhuset. ”Det finns också en social aspekt. Det finns flera aktiviteter, till exempel badinrättningar, som är uppdelade efter kön. Eftersom könstillhörighet endast bestäms av personnummer kan en man utan kirurgisk korrigering men med kvinnligt personnummer begära att få tillträde till den kvinnliga avdelningen. Är det önskvärt?”

Bygdeman tassar farligt nära yttrandefrihetens gränser med den här skrämselpropagandan mot transsexuella. En skrämselpropaganda som har stora likheter med den som förr var så vanlig mot homosexuella, där man anförde att homosexuella försökte ”omvända” barn och tonåringar till sin läggning och att man därför borde se till att barn inte kom i kontakt med homosexuella. Något som var osant, som ställde till med stor skada och kraftigt begränsade homosexuellas friheter och rättigheter.  Om det nu någonstans i vårt avlånga land skulle hända något så osannolikt som att en transsexuell går in i damduschen och gör helikoptern är jag övertygad om att både damerna och personalen i fråga kan hantera situationen. Precis lika väl som jag och min 16-åriga dotter kunde hantera en naken tysk man med långt vitt hår och stor kulmage i spa-anläggningen på vårt hotell i München för några månader sedan. Det som gjorde den situationen extra humoristisk är att han förebrådde mig för att jag som var iklädd sedesam baddräkt inte satt på en handduk i bastun. Orsaken till det var att någon hade snott min handduk. När han fick veta det hämtade han mig en ny från receptionen. Den lämnade han fram med en ytterst chevaleresk gest, helt obrydd av sin nakenhet. ( Det gillade jag. Vi har blivit alltmer amerikaniserade i vårt avståndstagande från våra kroppar i Sverige. Jag längtar tillbaka till det sjuttiotal då vi solade topless, skrotade behåarna och då det knappt fanns baddräkter till salu för barn under skolålder. )

Det här med transsexualitet och könsbyten, det finns många som har svårt att greppa det. För den som upplever en balans mellan sin inre och yttre person, för den som passar in i samhället, tillhör normen är det svårt - för att inte säga omöjligt - att helt leva sig in i vad det innebär och hur det skulle kännas att vara född i fel kropp. Genom att fråga och lyssna kan vi närma oss en förståelse, men det som är främmande, det man inte förstår väcker ofta rädsla och avståndstagande. Rädda och avståndstagande människor talar inte i frågor utan i utropstecken, och därmed förstärks både fördomarna, avståndet och rädslan.  Dessutom söker man trygghet i gruppen, i att flera tycker likadant, och så ökar fördomarna, rädslan och avståndet ytterligare några snäpp. Farliga, kontraproduktiva, men högst begripliga reaktioner, lika begripliga som den vrede och indignation som många transsexuella manifesterar när de möter bigotteriet.

Någon som verkar ha förstått de här mekanismerna är Hanna Söderström, själv transsexuell. Hon har skrivit många artiklar om transsexualitet (SVD, Newsmill  blogg) och de präglas alla av en vilja att upplysa, att minska avståndet och rädslan.  Jag tror att hon gör stor nytta med det tillvägagångssättet. Hon visar också att hon lyckas leva sig in i rädslan och avståndstagandet, att hon inte fördömer den som fördömer henne. För det är hon värd en stor eloge. Med större indignation, men med stor skärpa och auktoritet skriver Amanda Brihed (DN-intervju, SVD Brännpunkt, Newsmill och blogg). Bloggaren Trollhare är ytterligare ett starkt lästips för den som vill öka sin förståelse för och kunskap om transsexuellas verklighet i dagens Sverige.

Avståndstagande, rädsla och fördomsfullhet är som sagt begripliga reaktioner på det som är främmande och svårgreppbart. Men författaren till den här artikeln är inte vem som helst. Han är professor emeritus vid kvinnokliniken vid Karolinska Institutet och han anger att han både haft professionella samtal med och opererat många transsexuella. Han har alltså både utbildning och en professionell roll som förutsätter kunskap, förståelse och ett professionellt förhållningssätt till transsexuella. Hur kan det vara förenligt med åsikter som Bygdemans? Åsikter som han dessutom inte håller mellan skål och vägg utan publicerar i landets största dagstidning.  Bygdeman citerar ironiskt nog lagen om genetisk integritet (2006:351): ”läkaren skall i dessa fall pröva om det av medicinska, psykologiska och sociala förhållanden är lämpligt att behandlingen äger rum och att det kan antas att det blivande barnet kommer att växa upp under goda förhållanden”.  Uppenbarligen anser han att den lagen ger stöd för hans bigotteri.
... Det skrämmer mig mest av allt.

Bloggar: Det Progressiva USA,  Allt om Ingenting, Lukas Romson, Trollhare.

Tvångssteriliseringar som skyttegravspolitik?

Måste en seriös debatt om transsexuellas rättigheter göras till skyttegravspolitik och pajkastning? I en oförsonlig och föraktfull artikel kastar socialdemokraterna Lukas Romson och Anders Selin skit på Göran Hägglund, Amanda Brihed och alliansen. Riktigt vad socialdemokraterna har gjort rätt och alliansen fel talar man inte om, tvärtom medger man att den egna utredningen var undermålig. Väljarna ska bara ha klart för sig att alliansen är dålig och de röd-gröna bra i denna som i alla andra frågor.

Det är alltid trist med den här typen av oförsonlig politisk retorik, men i det här fallet är den även olämplig. Amanda Briheds inlägg var inte en debattartikel i vanlig mening utan en djupt personlig och rörande artikel om sorgen över hennes egen påtvingade barnlöshet och konsekvenserna för hennes självbild och förmåga att skapa sig ett bra liv. Det var modigt av henne att skriva så personligt, och säkert också svårt. Personligen tror jag att hon påverkade många människor genom sitt sätt att skriva om det här. Att då komma med ett bemötande fullt av förakt, smutskastning och skyttegravsretorik är djupt stötande.
Lukas Romson och Anders Selin borde skämmas.

På dagens Brännpunkt (nätversionen) skriver bloggarna Kent Persson (M) och Johan Westerholm (S) om riskerna med en pajkastningsvalrörelse. Läs deras utmärkta artikel här:

Fler artiklar:Göran Hägglunds inlägg, Amanda Briheds inlägg, Amanda på Second Opinion, Lisa Olsson på Newsmill.

Mina egna tidigare blogginlägg i ämnet: Mor, lilla mor..., Bort med tvångssteriliseringarna, Könsbyte? Bara om du har skägg och det avlägset relaterade inlägget Skäggiga damen.

Andra bloggar: Amanda, Amanda, Amanda, Trollhare, Trollhare, Jens O, Lisa Olsson, Andreas Froby, Louise P, Kent Persson, HBT-sossen, Annika Beijbom, Carina Boberg och Fredriks Funderingar.

Bort med tvångssteriliseringarna

Idag skriver Amanda Brihed i Aftonbladet om den sorg hon känner over att inte kunna få barn. Orsaken är att man villkorar könsbyte med sterilisering. Det vore verkligen intressant att höra hur man motiverar denna medeltida lagstiftning? På vilket sätt skulle det faktum att man har fötts i fel kropp göra en till en sämre förälder? Jag skulle tvärtom vänta mig att en sådan person har en lyhördhet och en tolerans som ger en fantastisk uppväxtmiljö, för finns det ett bättre recept för lycka än att få bejaka den person man verkligen är?
Härom veckan kunde man läsa om hur harmoniska och psykiskt välmående barn till lesbiska föräldrar är. Alla farhågor om hur fördömande omvärlden skulle komma att vara har tydligen kommit på skam.

Homosexuellas rättigheter har varit på tapeten många gånger under den här mandatperioden – och det med all rätt. Men nu är det dags att vi ägnar oss åt T:et i HBT. Vi måste rätta till denna idiotiska lagstiftning och stoppa diskrimineringen och förtrycket av transpersoner.

Mitt eget tidigare inlägg i den här debatten; Mor lilla mor...
Andra bloggar: Victor Zetterman, Per Pettersson, Carina Boberg, Amanda Brihed, Trollhare, Lisa Olsson, Catrine Norrgård, Mathias Sundin och Liberati. Men framför allt: Läs Amandas artikel och skriv någon trevligare kommentar än "man kan inte äta kakan och ha den kvar".

Mor lilla mor, vem är väl som du? Så älskad och så påhoppad.

Det är inte klokt så mycket man får skuld för som mamma. Kolik, brottslighet, sedeslöshet, missbruk, psykisk sjukdom, betygshets, ätstörningar, homosexualitet, allt beror på oss. På ett sätt får man kanske se det som en komplimang. Så oerhört viktiga anses vi tydligen vara.
Till morsdag brukar det ändå stå snälla saker om oss i tidningarna. Men inte i år. I Expressen får man läsa att vi inte stöttar kvinnor utanför den innersta kretsen och behöver både hängslen och livrem innan vi ger oss i kast med något. I SVD anklagar Anna Laestadius Larsson oss för könsstereotyperna och säger till oss på skarpen att skärpa oss (Pojkmammor - jag utmanar er! Finns ej på nätet än).
Själv har jag skrivit ett litet försvarstal för oss mammor på Newsmill, ätit fantastistk god rabarberpaj som min dotter har bakat och tänkt på vilka fina ungar jag har och vilken tur jag har som får vara deras mamma. Snart ska jag ringa min mamma och säga att jag också tycker att jag har tur som har henne som mamma.
I skarp kontrast till all den tacksamheten står Amanda Briheds blogginlägg. Hon skriver om sorgen, saknaden och känslan av utanförskap hon lever med sedan den tvångssterilisering hon utsattes för i samband med sitt könsbyte. Varför har vi så svårt att behandla varandra som jämlikar? Varför kränker och förnedrar vi fortfarande idag människor som har haft oturen att födas i en kropp där de känner sig som främlingar?

Idag på morsdag (och för den delen alla andra dagar) kan vi mammor sträcka på ryggen och vara stolta över oss själva och våra fantastiska ungar och vifta bort alla dumma försök att ge oss dåligt samvete. Pappor och mammor, vi gör så gott vi kan de flesta av oss och trots alla horribla misstag vi gör blir det mestadels folk av våra barn. Det vi däremot ska skämmas över, vi och alla andra, är att vi inte kommit längre när det gäller demokrati, mänskliga rättigheter och liberala grundvärden.

När vi har skämts färdigt är det dags att vi kavlar upp ärmarna och börjar arbeta för ett samhälle där ingen behöver känna sig så kränkt, nervärderad och bestulen som Amanda känner sig. Två moderatmän har redan satt igång. Läs mer i SVD.



Andra bloggar: Trollhare åskådliggör konsekvenserna av den lagstiftning vi har idag. Gothbarbie och nakna sanningen håller också med moderatmännen. Jens Odsvall, Liberati, Roger och Victor Zetterman för fler läsvärda inlägg.