Like father like son

Breiviks manifest, ja. Dessa 1500 sidor. Allt det vi väntade oss att få läsa om i media under de närmaste veckorna: hans barndom, hans åsikter, varför, hur? Allt det har han själv skrivit ner och därigenom tagit kontroll över. Bland annat är han noga med att frikänna sin familj och sina vänner. Inga extrema åsikter där, inga lidanden, inga konstigheter. Jag läser, blir fundersam och illa till mods. Undrar vad som är sanning och lögn, manipulation och ärlig uppfattning.

Lika illa till mods blev jag när jag läste intervjun med pappan i Expressen: ”Jag kommer få leva med den här skammen i resten av mitt liv. Folk kommer alltid att koppla ihop mig med honom. Jag är ändå hans far. Men jag har inte haft något med honom att göra”. Pappan undrar också hur han ska kunna åka tillbaka till Norge, om någon vill skada honom. Moi, moi, moi, tills man börjar undra om narcissism går i arv.

Men litet hade Breivik att säga om sin son också: Han var väldigt svår, jag har inte haft någon kontakt med honom på sexton år och han borde ha skjutit sig själv också. På tv-journalistens fråga om han har några tankar på att kontakta sin son och erbjuda honom stöd svarar han ett indignerat nej.

Jens David Breivik hoppas att folk ska förstå att han inte hade något att göra med attentaten. ... Ja i så fall borde nog han inte ha gjort den här intervjun.

Om terror och tolerans på Newsmill

2011. Nytt år och skrivlovet är över. Det var Per Gudmundsson som fick mig att stoppa undan ostbågarna, kliva ur nattlinnet och använda datorn till något annat än Betapet och Spindelharpan. Redan i förrgår faktiskt. Men det är först idag min artikel har publicerats på Newsmill. En artikel där jag reflekterar runt vänsterns förhållande till islamistisk fundamentalism, runt behovet av att lita mer på sina ögons vittnesbörd än på kartan och runt terror, frihet och tolerans. Här är länken. God fortsättning kära bloggvänner - både läsande och skrivande sådana!




Media:Mustafa Cans artikel i SVD, SVD, SVD2, DN, Expressen, Aftonbladet, DN, SVD.
Bloggar: Zac's huvud på ett fat, den hälsosamme ekonomisten, Erik Svansbo, Fredrick Federley, Blogge Bloggelito, Gudmundsson.

Gör ett exempel av Cypern

I mitten på nittiotalet, när mina föräldrar flyttade till norra Cypern, var den grekcypriotiska berättelsen om vad som hände på Cypern etablerad sanning. Att bakgrunden till Turkiets inblandning var en statskupp med syfte att göra Cypern till en del av Grekland och en pågående etnisk rensning av turkcyprioterna var det inte många svenskar som visste. Inte heller att Turkiet tillsammans med Grekland och England var garanter för Cyperns självständighet och därför hade skyldighet att ingripa. I dag är situationen en annan. Mycket mer är känt både om konflikten och händelserna som ledde fram till den. Södra Cyperns oförsonlighet och ständiga veton i EU, norra Cyperns ja och södra Cyperns nej till FN:s fredsförslag, upplevelsen av Grekland som en besvärlig EU-medlem har antagligen påverkat opinionen i norra Cyperns favör. Mot det får man ställa rädslan för att bjuda in ett stort muslimskt och inte så så värst europeiskt land som Turkiet i EU och den globala striden mellan väst och öst, mellan kristendom och islam, mellan fundamentalistisk kollektivism och sekulariserad individualism.
I vårt nuvarande världsläge är vi i desperat behov av goda exempel. Om EU, FN och Turkiet gör sitt yttersta kan kanske Cypern bli ett sådant.

Carl Bildt tillhör de goda krafterna i den här frågan och DN har en riktigt bra huvudledare om Cypern. Här är länken till min Newsmillartikel om Cypernkonflikten.