Då ärat ditt namn flög över jorden...

Under lång tid präglades Sveriges historia av krigiskhet. Än den ena än den andra kungen valde att bryta tristessen vid hovet med små uppiggande och ibland lukrativa anfallskrig. Men under det senaste århundradet har det istället handlat om att hålla sig utanför både konflikter och allianser. Man ställde gärna upp med fördömanden, recensioner och rekommendationer, men utan deltagande och utan åtagande.

Det är ett helt annat Sverige vi lever i på 2000-talet. Vi är med i EU och vi intresserar oss aktivt för vad som är bra för hela vår kontinent och för andra länder. En viktig del av vår förändrade profil är deltagandet i FN-insatserna i forna Jugoslavien och i Afghanistan. Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet längtar tillbaka till det gamla Sverige. Skulle Vänsterpartiet styra skulle vi stå utanför EU och ha som enda internationell insats stadiga och högljudda fördömanden av USA och Israel. Skulle Sverigedemokraterna styra skulle vi stå utanför EU och strunta i allt som inte direkt påverkar oss själva. Sköt dig själv och skit i andra verkar vara deras paroll.

Men vår förändrade roll i världen beror inte på ökad godhet och osjälviskhet utan den främsta orsaken till den är att det har blivit allt svårare att blunda för hur mycket vi påverkas av varandra. Vår miljö påverkas minst lika mycket av föroreningar i Polen och England som av våra lokala. Vi vinner ekonomiskt på en öppen europeisk handels- och arbetsmarknad och vi behöver samarbeta för att komma åt internationell brottslighet. Kriget i Jugoslavien hade stora konsekvenser för hela Europa. Terrorattacken 11 september påverkade i stort sett varje människa på hela planeten. Vad som händer i Mellanöstern, Iran, Pakistan och Afghanistan har också betydelse för oss alla. Det har helt enkelt blivit så att parollen sköt dig själv och skit i andra är ett tecken på enfald och ett recept på missväxt och nöd, inte den motorväg till ekonomisk blomstring sverigedemokraterna verkar tro.


Men när det gäller vårt åtagande i Afghanistan är det faktiskt inte bara egennytta det handlar om. Vi utnämns - åtminstone av oss själva - till det mest jämställda landet på jorden. Afghanistan, under talibanerna var det minst jämställda. Det är något poetiskt och rätt med att just våra soldater underlättar för afghanska familjer att skicka sina döttrar till skolan. Andelen kvinnor i bolagsstyrelser och månader pappaledighet är rena rama skitsakerna bredvid den jämställdhetsinsats våra soldater är inblandade i i Afghanistan.

Vår insats i Afghanistan är faktiskt den enda orsak jag kan komma på att Sveriges namn skulle flyga ärat över jorden. Hoppas inte vänsterpartister och sverigedemokrater tillåts ta det ifrån oss.

Press: DN är mot och SVD är för våra insatser i Afghanistan. I DN argumenterar Peter Wolodarski mot "det omöjliga kriget". Ska vi bekämpa fundamentalistisk terrorism finns det andra ställen som är minst lika mycket värda vår uppmärksamhet. Här vill jag säga två saker. Vi är i Afghanistan för att Ryssland, USA och FN alla bär skuld till situationen där och även ansvar att hjälpa landet på fötter. Vi är i inte i Afghanistan för att vinna något krig utan för att hindra talibanerna från att ta makten och för att skydda civilbefolkningen och möjliggöra bistånd och uppbyggnad av infrastrukturen. Allt det har man lyckats helt hyfsat med. Läs gärna den här artikeln i DN:"Katastrof om svenska soldaterna lämnar oss", SVD, "Man måste kunna se sig i spegeln" (ledare i SVD). En annan mycket läsvärd ledare är "Var inte naiva om talibanerna" (Expressen), Expressen, DN, Aftonbladet, Aftonbladet.

Bloggar: Zacs åsikter på ett fat, Min klon är snyggare än, Victor Zetterman, Olov Lindqvist, Ärrhå, Christoffer Fagerberg, In Your Face.

debet för friskolorna

Litet skumt blir det när en folkpartistisk lärare skakar på huvudet åt en artikel skriven av lärarförbundets ordförande och nickar gillande åt en som är undertecknad Lars Ohly och Rossana Dinamarca, men så är det och då är det inget att sticka under stol med. Men Lasse, Rossana och jag är ganska ensamma på politikerkant om att tycka att vinstmöjligheterna borde inskränkas för friskolorna, så det blir nog en lång kamp.

När friskolereformen genomfördes gladde jag mig. Nu skulle vi få se på ny pedagogik, marknadsmässiga löner för lärare, en sund konkurrens till gagn för elever, lärare och samhälle. Och visst finns det skolor som fungerar som det var tänkt, men på allt för många håll är huvudmålet att tjäna pengar.
Skolor konkurrerar med luftiga scheman, bärbara datorer, resor, lyxig skollunch – allt möjligt annat än undervisningskvalitet. Man anställer företrädesvis unga eller obehöriga lärare för att de är billigast, kör med stora grupper, glesa scheman och något lyft i lärarlöner eller lärarstatus har inte synts till. Snarare har effekten varit den motsatta. Man sparar också in på elevvård, bibliotek , idrottssal och väljer bort dyra resurskrävande elever.

Men friskolorna har bättre resultat, säger någon. Hur vet vi det? svarar jag då. I det här landet sätter lärare och skolor betyg på sig själva. Och enligt dem har resultaten gått käpprätt uppåt de senaste decennierna, men högskolorna och internationella undersökningar talar ett annat språk. Dessutom har friskolorna ett annat elevunderlag.

Friskolorna kommer inte att försvinna i första taget, inte vinstmöjligheterna heller. Så det bästa vi kan göra är att strama upp kraven. Det har arbetsmyran Jan Björklund redan tagit itu med. Kravet på behöriga lärare är bara en sådan åtgärd. Det finns ett helt batteri av nya krav på friskolorna när det gäller elevhälsa och annat.

Men det är ohederligt mot både elever, föräldrar och mot varenda kotte som betalar skatt att ha en konkurrensutsatt skola med vinstintressen där man inte kontrollerar resultatet. Det är inte bara ohederligt utan rent ut korkat.

Jag säger det igen och hoppas att Lasse och Rossana stämmer in även här: Centralrättade nationella prov och en ny studentexamen.



Media: DN, Expressen, Aftonbladet, GP, Aftonbladet,
Bloggar: Katedervarg, Per Altenberg, Rasmus Jonlund, Tysta Tankar, Christermagister, Alltid rött, alltid rätt, Johan Westerholm, Jonas Sjöstedt, Emil Broberg, Muslimska friskolan, Tankar från Roten, Den hälsosamma ekonomisten, Bo Widegren, Magnus Andersson och Robert Noord.