Skrivkramp och LR-motioner

Allt jag gör blir bara skräp just nu. Det känns litet trist då jag hade stora planer för vad jag skulle hinna med under de här lovdagarna. Jag har tre artiklar och flera blogginlägg som aldrig kommer till dörren. Ju mer jag skriver desto sämre blir de. Men jag har i varje fall petat iväg tre motioner till LR:s förbundsmöte 2012. Det var deadline igår och jag skickade iväg dem en halvtimme innan tolvslaget. :) En av dem kan jag bjuda på här:

Det hostas och snörvlas mycket i landets lärarrum samtidigt som lärarnas sjukfrånvaro är låg. Orsaken till det är att sjukfrånvaro för lärare innebär ett betydande merarbete. Ofta får man från sjuksängen planera dagen, vanligt är att man får föreslå vikarie och även att man får ytterligare uppringning under dagen. Efter sjukfrånvaro väntar  rättning, elevfrånvaro som behöver föras samtidigt som planeringarna spricker. Vid annan frånvaro som vid kompetensutveckling, möten som socialtjänst och andra kallar till förväntas man som regel både kalla in vikarie och själv planera och efterarbeta varje lektion.
Även i de fall lektionerna inte behöver för och efterarbetas innebär frånvaro alltid merarbete för en lärare. I vårt arbete ingår nämligen många bitar som en vikarie inte kan hantera., Dokumentation, elev och föräldrakontakter, bedömningsunderlag, etc.. Lägger man till det att lärarfrånvaro dessutom kostar läraren ett försämrat grepp om klasserna och undervisningen är det inte konstigt att så många lärare inte anser sig ha råd att sjukskriva sig.

 Det här missförhållandet påverkar både lärarnas och elevernas hälsa och arbetsmiljö, det ökar dessutom stressen och minskar arbetsglädjen för vår yrkeskår och behöver därför både uppmärksammas och åtgärdas.

Yrkande
att LR verkar för två typer av sjukskrivning / tjänstledighet för lärare; med och utan för och efterarbete, samt för att lärarnas utsatthet i samband med sjuk- och annan frånvaro kartläggs och uppmärksammas.

Jag har roat mig med att lära mig dikter och Shakespeare-citat utantill också. Här kommer en favorit:

Goda råd är inte så dyra

Jag är ny i partipolitiken och kan inte påstå att jag kan "the ropes", men lätt chockad blev jag helt klart när jag läste dagens SVD: "Alliansen vill införa föräldramånad".
Till det förra folkpartilandsmötet hade jag nämligen en motion just om samtidig föräldraledighet. En motion som jag skrev och som Amelie Tarschys Ingres också signerade. Landsmötet röstade ner både förslaget och begäran att det skulle återföras till utskottet. Efteråt fick jag veta att motionen - som kom in sent men inte för sent - pga något överseende aldrig togs upp i utskottet. Nu kommer det emellertid som alliansförslag. Det är kul att ett bra förslag tas till vara, men trist att inte få någon cred för sin tankeverksamhet och sitt arbete.
Det här väcker två frågor hos mig. Hur demokratiska är landsmöten egentligen? Om utskotten rekommenderar som de blir instruerade att rekommendera och landsmötet röstar som partistyrelsen vill, vad har vi landsmöten för? Den andra frågan är får man överhuvudtaget inget erkännande för förslag man kommer med? Är det okej att i efterhand ta en motion, göra den till policy utan att säga något om var förslaget kommer ifrån? Kunde inte någon åtminstone ha skickat mig ett litet uppskattande mejl?Eller är det någon annan som har lagt fram samma motion någon annanstans?

Så här löd min motion:
Yrkande: Att de 10 "pappadagarna" i samband med ett barns födelse utökas till totalt 25 dagar när båda föräldrarna kan ta ut föräldrapenning samtidigt. Dagarana får tas ut inom 3 månader efter ett barn födelse.
Argument: Att bli förälder är en av de största händelserna i en människas liv. Hela livet ställs på ända, prioriteringar, familjerelationer, självbild, och mycket annat förändras. I allt detta nya måste man få tillfälle att orientera sig. Det nyfödda barnet behöver välkomnas. Föräldrar och syskon behöver knyta an till och lära känna den nya familjemedlemmen. Den första tiden är även i övrigt omvälvande och krävande, med nattvak, amning som ska fungera, kolik, m.m.. De tio dagar pappan har rätt till idag är en orimligt kort tid för att hantera allt detta.
Ytterligare ett motiv till en förlängning av de så kallade ”pappadagarna” är att förutsättningarna för ett jämnare uttag av föräldraledighet förbättras. När första barnet föds bjuds föräldrarna tillfälle att tillsammans lära sig byta blöjor, bada en nyfödd och annat som hör småbarnstiden till. När det finns äldre syskon är det än mer värdefullt att båda föräldrar är involverade i att ge den nya familjekonstellationen en bra start.
Samtidig föräldraledighet är ett sätt att utan pekpinnar och kvotering ge båda föräldrar samma möjlighet att knyta an till sitt barn. Eftersom det rent fysiskt är svårt för en nyförlöst kvinna att hantera ett heltidsarbete två veckor efter en förlossning och de allra flesta vill amma sina barn den första tiden startar de flesta familjer med kvinnan föräldraledig och mannen i arbete. Den första tiden med det nyfödda barnet ger mamman en starkare anknytning till barnet. Många gånger blir mamman experten som förklarar barnets behov och signaler för pappan. Med båda föräldralediga en längre period får mannen mer rättvisa förutsättningar att helhjärtat ta sig an sitt föräldraskap. Med båda föräldralediga en längre period i början blir det också lättare att vara flexibel med vilken förälder som är föräldraledig i vilken period eftersom båda föräldrar har en ordentlig anknytning till barnet från första början. Dessutom har pappan rätt att få tillfälle att lära känna och knyta an till sitt barn. Fem veckor – vare sig man väljer att ta ut dem genast eller sprider ut tiden under barnets första kvartal - ger en sådan möjlighet. Två veckor följda av heltidsarbete gör det inte. En heltidsarbetande förälder som kommer hem klockan sex hinner i bästa fall tillbringa en timme med sitt barn innan det är dags för nattning. Uppenbart otillräckligt med tid för både anknytning och avlastning av den föräldralediga föräldern.

För kvinnan är både graviditet och förlossning fysiskt och psykiskt krävande upplevelser. Många drabbas dessutom av graviditetsrelaterade besvär och eller hälsopåföljder av förlossning och amningsstart (stygn, mjölkstockning, järnbrist, depression etc.) Att ensam kastas in i den bundenhet och sömnbrist den första småbarnstiden innebär kan vara ytterst krävande. Med nuvarande system är det vanligast att mamman är hemma i början och pappan på slutet av den första småbarnstiden. Samtidigt är det första halvåret mycket mer krävande än det andra. Tidig anknytning för båda föräldrar innebär att pappan lättare kan vara föräldraledig under det första halvåret och mamman under det andra .

Spädbarnstiden är även en påfrestning på ett äktenskap. Sömnlöshet, bundenhet och andra påfrestningar tar sitt pris, det faktum att de två makarnas liv ser helt olika ut tar sitt. En stark, harmonisk familj ger ett barn de bästa förutsättningarna. Med den första tiden som en gemensam upplevelse och med en delning av de tyngsta bördorna i början blir förutsättningarna bättre för stabila familjer.

Även barnets rättigheter behöver beaktas. Barnets rätt till anknytning till båda sina föräldrar är den självklara faktorn. Men det är även värt att beakta färska forskningsrön som betonar betydelsen av anknytning både för den kognitiva och den emotionella utvecklingen hos barn.
Ökad flexibilitet, bättre hälsa, starkare familjeband, mer delaktiga pappor, avlastade mammor, smartare och mer harmoniska barn är några av de många goda effekter vi väntar oss av en sådan genuint liberal reform.

Därför yrkar vi att den gemensamma ledigheten efter att ett barn har fötts förlängs till längden av en industrisemester – fem veckor. Så pass mycket uppmärksamhet kan en ny svensk medborgare förtjäna.

Helena von Schantz
Amelie Tarschys Ingres

Media:DN, SVD, SVD, DN, SVT.
Bloggar: Rasmus Liberal, Alltid rött alltid rätt, Helen Törnqvist, Peter Andersson, Anna Andersson, medborgarperspektiv, FI i västra götaland, Veronica Palm och Niklas Frykman.