Min första reaktion inför det inställda extravalet var
lättnad. Skönt att det har funnits förhandlingar och att de har varit
framgångsrika. Jag har aldrig varit någon vän av blockpolitiken och det
politiska läge vi har nu gör skyttegravskrig från ytterkanterna extra olönsamt.
Vi har stora gemensamma utmaningar och både väljare och partier har förändrats
och utgör inte längre alls lika tydligt två halvor av befolkningen. Skönt också att slippa en ny valrörelse så tätt inpå den
föregående. Valrörelser är påfrestande för alla politiskt aktiva, men de är extra påfrestande för heltidsarbetande fritidspolitiker.
Det var den första reaktionen det. Ända tills jag insåg att
man inte har förhandlat om något annat än beslutsordningen. Det rimliga i ett
svagt politiskt läge är att man kompromissar, kompromissar och kompromissar.
Här släpper alliansen genom en budget där inga kompromisser eller eftergifter
har gjorts, inget samförstånd skapats. Om det tycker jag inte alls.
I dagens NT kan man läsa om de problem man har i Australien
med svenska och tyska tiggare. Det handlar om backpackers som drygar ut pengarna med tiggeri. Inte bara det – de äter i
Frälsningsarméns soppkök och tar på så vis maten ur munnen på mindre beställda.
I kommentarstråden i NT framkastas misstanken att nyheten är ett beställningsjobb. Beställaren
har i så fall makt över både svenska och australiensiska medier. Här är länken till ursprungsartikeln i Herald
Sun: Tourists abusing strangers' charity to fund trips.
När jag läste det här kom jag att tänka på programmet omföräldrar som gör sina barns läxor i P1 Studio 1 strax före jul. En pappa
berättar att han skriver bokrecensioner på böcker hans dotter inte har läst.
För att fusket inte ska uppdagas använder han språk typiskt för dottern och
skriver manus med frågor och svar ifall hon skulle behöva ge intryck av att
veta något om boken. Ångerköpt? Inte ett smack. Även i efterskott tycker pappan
att han gjorde helt rätt. Det blev som en klyfta mellan honom och dottern när
han uppmanade henne att sköta läxorna. När han började göra dem åt henne kom de
mycket närmare varandra. Han var dessutom övertygad om att andra föräldrar
hjälper sina barn mer. Han gjorde ju bara det här ibland. Några moraliska
aspekter verkade pappan inte se. Vad lär han sin dotter om empati, ärlighet, ansvarstagande, vikten av skolarbete i allmänhet och bokläsning i synnerhet? Vad lär han henne om honom själv? Respekterar något barn en sådan förälder?
Den läxa han gav sin dotter var att handlingar inte har konsekvenser och att svårigheter är till för att undvikas. Han lär henne att det är OK att ljuga, förfalska och parasitera på andra. Han lär henne att betyg trumfar kunskap och att hon trumfar honom, läraren och klasskamraterna. ... Ja antagligen trumfar hon varenda övrig levande varelse i solsystemet.
I en värld som kretsar kring I, me and myself vänjer vi våra barn vid att vuxna ständigt fyller alla behov och uppfyller alla
önskningar. I en värld där mamma och pappa på alla tänkbara sätt signalerar att
andra människor bara är oväsentliga statister och de själva Marilyn Monroe och John Wayne skickar vi ut barn i världen – inte
för att rädda den eller upptäcka den – utan för att låta världen ta över föräldrarollen och med ödmjukt krökt nacke uppfylla deras önskningar och behov.
Är det konstigt då att de tar
maten ur munnen på nödställda människor och utnyttjar främlingars empati och
generositet? De gör ju bara vad vi har lärt dem.
