Å hur hånfullt majsoln ler

Någon borde skriva en dikt om hur det är att vara lärare i maj. Problemet är bara att medan det pågår hinner man inte och när det är över förtränger man alltsammans. Man förtränger att man har sprungit som ett jagat djur i skolkorridorerna, att köksbordet har varit så täckt av provhögar att man har varit tvungen att äta i vardagsrummet. Man glömmer alla papper och blanketter man varit tvungen att fylla i, man förtränger att ett majdygn bara har 20 timmar trots att man skulle behöva minst femtio. Man glömmer eleverna som grät över att det blev ett V istället för ett M, föräldrar som ringde och var förbannade över att det blev ett V istället för ett M, man har glömt tjänstefördelningen, föräldramötena, konferenserna, utvecklingssamtalen, betygsvarningarna, överlämnandena...

Medan man försöker överleva i detta inferno kvittrar de små fåglarna. Medan man letar i hjärnans mer avlägsna skrymslen efter det resonemang man förde med sig själv när man en gång för länge sedan valde karriär blommar magnolian. Medan man plockar fram sitt mest hurtfriska och falska leende för att hälsa nästa omgång föräldrar klär sig naturen i sin allra, allra vackraste skrud … och räcker oss sin allra mest retsamma långnäsa. Å hur hånfullt majsoln ler. Jag vet att somliga hoppas på fint väder. Själv önskar jag bara att det där hånflinet ska täckas av ett stort och aggressivt åskmoln.



Som jag.

Låt oss få sätta betyg på er först!

Jan Björklund kommer med många goda argument mot betyg på lärare i sin artikel i DN den 23.5. Men en sak han inte tar upp är hur det ser ut med de förutsättningar vi lärare ges. Att förse lärarna med en mängd nya tidskrävande och svåra arbetsuppgifter och samtidigt ställa skärpta krav på genomförandet av de gamla är absurt. Kvalitativ undervisning kräver för- och efterarbete, ämneskunskap och pedagogisk och didaktisk skicklighet. För det krävs att rätt personer söker sig till yrket, att lärarutbildningen håller hög kvalitet, att lärare får behovsstyrd fortbildning och att tillräcklig tid avsätts. Frånvarorapportering och dokumentation i form av tidskrävande skriftliga omdömen, åtgärdsprogram, betygsvarningar och händelserapporter är numera lärarnas viktigaste uppgifter. Undervisningen kommer i andra hand. Orsakerna är vår tids allmänna dokumentationsmani, SKL:s misstro mot lärarkåren, men framför allt att både skolverksanmälningar och skolinspektionsanmärkningar så gott som undantagslöst handlar om skolornas pappersarbete.
Istället för att gå över ån efter vatten borde kommunpolitikerna fråga oss lärare vilka arbetsvillkor och förutsättningar vi behöver för att kunna hålla hög kvalitet på undervisningen, därpå bör kunskapsresultaten utsättas för opartisk och noggrann granskning. När de två benen finns på plats är det möjligt - och till och med önskvärt - att lägga till ett tredje: centrala elevutvärderingar. Innan dess är de bara ännu en spottloska mot en redan hårt ansatt yrkeskår.

Många har bloggat om det här: Christermagister lyfter vikten av elevutvärderingar, Pär Gustafsson (FP)Patricia@lärarförmedlarna och Linnéa Darrell (FP) håller med Björklund, Lars Björndahl (M) raljerar så onyanserat att jag får lust att skriva ett inlägg till, Sveriges Elevråd försvarar modellen betydligt mer övertygande i sin blogg. Skolspanarna gör sig lustiga, Morrica skriver om risken för betygsinflation, alternativt dåliga utvärderingar vid låga betyg.