Att välja med hjärtat eller rösta med fötterna?

”Om jag hade lyssnat på mitt hjärta skulle jag ha gått på Rytmus”, det var min dotters replik efter att hon hade hört min analys av debattartikeln i tisdagens NT: ”Välj gymnasieprogram med hjärtat” författad av rektorn för Rytmus i Norrköping. Medan jag fördjupade min analys förtydligade hon att de har sådana härliga rum och sköna soffor att softa i på Rytmus. "Vet du hur många timmar jag har pluggat kemi bara idag? Och matteprovet sabbade hela förra helgen.”

Från sådana lidanden vill Rytmus rektor Johan Lundberg helt befria våra barn: ”Min uppfattning är att det i princip är omöjligt att göra strategiskt riktiga val när man är så ung och jag anser också att det är orimligt att förvänta sig att så unga människor ska tänka långsiktigt på det sättet. Gymnasievalet är stor (rektorns stavfel) och svårt som det är och man behöver inte lägga last på bördan genom att även väga in strategi och långsiktighet. Jag förespråkar i stället att eleverna tillåts gå på känsla och att välja med hjärtat. Frågor som ”Vad gillar du?” ”Vad är du bra på?” ”Vad vill du hålla på med nu – inte om fem eller tio år?” anser jag bör få ta större plats och vara vägledande i valet av gymnasieprogram.”

Undrar hur rektorn får artikeln att gå ihop med gymnasieskolans styrdokument – styrdokument som tydligt gör klart att uppdraget är att förbereda eleverna för framtida studier och arbete? Personlig tillväxt ska också få utrymme, men inte precis genom att eleverna dansar, sjunger eller sminkar varandra. Så här står det i Gymnasieboken 2011: ”De ämnen som huvudsakligen bidrar till att ge en god grund för personlig utveckling och ett aktivt deltagande i samhällslivet är de gymnasiegemensamma ämnena, tidigare kallade kärnämnen eller allmänna ämnen, medan karaktärsämnenas huvudsakliga syfte är specialisering mot ett yrke eller mot högskoleförberedelse.”

Jag gissar att det ser mörkt ut till hösten för Rytmus då skolledningen letar efter gratiskanaler för sin marknadsföring. Drar budgeten ned mot minus? Drar elever och föräldrar öronen åt sig? Har de registrerat att det är rörmokare, läkare, serveringspersonal, ingenjörer, sjuksköterskor och lärare marknaden skriker efter – inte singer-songwriters?

Skulle inte tro att den här artikeln leder till många nya ansökningar till Rytmus. Den som läser debattsidor och morgontidningar lär vara bekant med arbetsmarknadens behov och även med hur det går för de elever som struntar i att väga in strategi och långsiktighet i sina val. Men just här håller jag med rektor Johan Lundberg. Det är orimligt att vänta sig att så unga människor ska tänka långsiktigt. Därför ska det inte vara möjligt att leka sig fram i tre år på skattebetalarnas bekostnad. Därför behöver yrkesutbildningarna på gymnasiet dimensioneras efter arbetsmarknadens behov. Därför ska man inte  - för att använda rektor Johan Lundbergs ord: ”liksom på köpet bli behörig till vidare studier”. Det är ju ingen som ”liksom på köpet” skaffar sig de kunskaper som krävs för vidare studier. Tyvärr skaffar man sig vid vissa skolor betygen ”liksom på köpet” och det är ett otyg vi snabbt måste göra upp med. Betyg utan innehåll är ett fruktansvärt svek mot eleverna och dessutom stöld av skattemedel. 
 

Visst är det bra om lärares arbetsbörda minskar, men det är inte det viktigaste skälet till att vallöftet centralrättning av nationella prov är så välkommet. Det viktigaste skälet är att vi som samhälle är skyldiga att kontrollera att varje unge har fått möjlighet att tillägna sig de kunskaper och färdigheter som krävs för att försörja sig och forma sin egen framtid. Den kontrollen fullgör vi helt uppenbart inte idag. I så fall skulle inte betygen gå rakt uppåt samtidigt som kunskaper och färdigheter barkar rakt neråt. Så länge det ser ut så finns det ingen reform jag längtar så mycket efter som studentexamen och centralrättade nationella prov. Allt vare sig behöver eller ska kontrolleras, men ingen elev ska kunna gå genom vårt skolsystem utan att få de kunskaper och färdigheter som krävs för att ta sig fram i tillvaron. Ingen elev ska luras på sin framtid.

… Den här artikeln publicerades samma dag som Kalla Fakta sågade svensk matematikundervisning i: Den stora felräkningen, en sågning som avslutades med en genomgång av tre åttonde-klassares framtidsdrömmar. Gossen i Hong-Kong planerade att bli läkare, flickan i Finland ekonom eller flygvärdinna. Den svenska flickan? … Gissa tre gånger…. Precis. Hon ska gå på musik och dans-gymnasium. 

Implementeringsansvarig

Implementeringsansvarig. ... Smaka på det ordet en stund. ... Rätt fyrkantigt, eller hur? Och hårt. Något man kan bryta en plomb på snarare än en skylt man villigt håller över huvudet. Ansvarig... Hur kul är det? Implementering ... Det ordet luktar tvångsmatning. Får mig att tänka på den vämjeliga fiskleverolja min mor tvingade i mig och min bror när vi var små. Hon såg sig antagligen sig som implementeringsansvarig för vår hälsa.

Ändå är jag nu - och alldeles av fri vilja - en av de drygt hundra lärare som är ansvariga för implementeringen av de nya styrdokumenten i Norrköpings kommun. Det var många som varnade mig när jag lämnade in ansökan. Obetalt extra arbete lovade man mig. Ingen kommer att tacka dig lovade man mig också. Ingen sade rakt ut att jag skulle komma att ångra mig, men det var underförstått i varje kommentar.

Jag är väl inte precis någon kommunkramare. Tvärtom är jag övertygad om att ett återförstatligande av skolan är en nödvändig åtgärd om vi ska kunna följa skollagens paragraf om en likvärdig skola. Men när det gäller den utbildning Norrköpings kommun har gett oss implementeringsansvariga har jag bara beröm att komma med. Vi har hört forskare och läst forskningsrapporter, vi har fått en processledarutbildning och möjlighet att nätverka. Vi har kommit åt att jämföra, problematisera och diskutera de nya och gamla styrdokumenten. Inte en timme, inte ett moment har känts onödigt.

Obetalt extra arbete? Javisst blev det så. Men ångrat mig har jag inte en sekund. Det är så här nya styrdokument ska sjösättas och jag är glad och tacksam över att Norrköpings kommun valt att satsa så klokt, så stort och så tidigt. För det är ju faktiskt obetalt extra arbete för kommunen också. Inte en krona att spara, men däremot gott hopp om en bättre och mer likvärdig skola i Norrköpings kommun.


P.S. Någon mer än jag har uppenbarligen insett att implementeringsansvarig är en betänkligt hård och kompromisslös skorpa för en så näringsrik och aptitlig fyllning. Numera titulerar vi oss nyckelpersoner. Det ni!