Smaklig måltid, Storebror!

Så var mitt andra landsmöte avklarat. Jag kan säga att landsmöten är inget för veklingar. Man sitter från arla morgon till tidig natt och lyssnar, talar, läser och röstar. Mat kastar man i sig i all hast - i den mån det finns någon - och sover gör man knappt. Föregås och följs en sådan helg av tuffa arbetsveckor gäller det att man lägger sig i hårdträning i god tid för att inte kroppen ska säga ifrån.

Samtidigt är landsmöten höjdpunkter i det politiska arbetet. Det är då man lyfter blicken från hanteringen av det som dyker upp i kommunen eller i riket och tittar efter vart man är på väg och bestämmer vilka korrigeringar man vill göra. För min del gick mycket bra under landsmötet. Jag är riktigt glad över vårt jämställdhetsprogram. Det är inriktat på att ta bort hinder, informera och erbjuda morötter. Ett liberalt jämställdhetsprogram utan kvotering och pekpinnar. Jag är också glad över att vi fick bort drogtesterna i skolan. (mer om det i ett senare inlägg). Studentexamen fick jag inte ta upp. Istället fick jag en välbehövlig lektion i skillnaden mellan yrkande och motion. Men jag fick beskedet att partistyrelsen är positiv - och det är förstås en tillräckligt god nyhet.  När det gäller Östergötland hade vi tre motioner som handlade om infrastruktur och jag fick mitt sagt om att lägga mer krut i mitten av riket. Men trots alla personliga segrar känner jag en kvardröjande förstämning. Och det beror helt och hållet på det ljumma intresset för integritetsfrågor i FP (LUF och Östergötland undantagna).

Hanne Kjöller skriver på DN om dum ungdom som inte förstår att de på Facebook bjuder på just sådan information man slåss så hårt för att hålla för sig själv i kampen mot IPRED, FRA och datalagringsdirektiven. Jag gillar Hanne Kjöllers sätt att ta ut svängarna skarpt och håller även här med henne i slutsatserna - individen måste ha makt över sitt material även på nätet. Men den här jämförelsen haltar ordentligt. Det är en jäkla skillnad på att som medborgare välja att vara öppen i sin kommunikation och att myndigheterna tillskansar sig information utan tillstånd - eller ens information om att man gör det. Jag får ett brev hem om någon utforskat min kreditvärdighet - men inte om någon läst min e-post.

Med förbluffande små protester har vi vi tillåtit stora inskränkningar i våra fri- och rättigheter. Övervakningskameror, signalspaning, datalagring, kartläggning och avlyssning. Vi köper bilden av att vi alla är potentiella offer som måste skyddas från onda brottslingar och terrorister, bilden att vi väljer mellan frihet och fara eller ofrihet och trygghet. Det har alltid funnits våld, hot och faror. Vår tid skiljer sig inte från någon annan därvidlag. Om något säger forskarna att vår tid är fredligare än mången annan. Ändå kryper myndigheterna längre och längre in i våra privata skrymslen och vrår - och vi låter dem göra det. Polisen talar inte bara om att patrullera nätet utan om att infiltrera och göra det under täckmantel. Som om vi var tillbaka i det kalla kriget.

Vi har i västvärlden någon slags skum självgod syn på utveckling och på oss själva i ett historiskt perspektiv. Vi verkar tro att vi är bättre än folk i andra delar av världen, bättre än vi själva var förr, att vi har större insikter, har utvecklats, evolverat - kort sagt att vi inte riskerar att göra samma misstag som våra förfäder eller grannar. Ingen Muammar Khadaffi kan födas på våra breddgrader. En Hitler var bara möjlig förr när vi inte visste bättre. Någon annan förklaring kan jag inte hitta till att vi så beredvilligt  och så ironiskt lämnar ifrån oss våra fri- och rättigheter i kampen mot brottslighet och terrorism  - a.k.a. kampen för demokratin.

Storebrorssamhället är redan här. Nu är det bara Storebror som fattas.
   Men förr eller senare dyker han upp. Det har han alltid gjort.





Media:  DN:s Annika Ström Melin varnar för att ge polisen för stora befogenheter i Varning för nätaktivism, Om Khadaffi  skriver DN i Skräckväldet är historia. SVD:s ledare om diktatorns fall hittas här: Libyen är befriat från diktatorn Gadaffi. Johanne Hildebrandt skriver om Säpo och DDR,
Läs också Kriget mot terrorismen är en lönsam industri i Aftonbladet och  Dator vår som är i Himmelen i Expressen.