En likvärdig och bra skola i brandtal, insändare och pamflett

Den här insändaren publicerades i dagens NT. Eftersom insändare inte finns på nätet klistrar jag in texten i bloggen. Det finns de som fnyser åt mitt upprepade krav på centralbedömda prov och menar att man ska ha förtroende för lärarna. Men det förtroende som har raserats kan inte magiskt återuppstå, utan det måste bygga på att vi följer upp skolan så att det framgår var och när det finns orsak att känna förtroende och när det inte gör det. Allt kan aldrig testas och mätas och elever lär sig viktiga saker som inte syns i något betyg under sina 12 år i skolbänken, men om en elev går genom skolsystemet utan att få de grundläggande färdigheter och kunskaper som krävs för ett gott och självständigt liv måste det uppdagas. Skolledare och huvudmän som inte ger rätt resurser, anställer obehöriga och okunniga personer, ger sina lärare usla förutsättningar, lärare som saknar kunskap, förmåga, intresse nog att göra ett tillräckligt bra jobb, metodik som inte fungerar - allt sådant behöver uppdagas och stoppas. Det gör vi inte genom att skicka inspektörer på förannonserade besök, det gör vi genom att kontrollera de viktigaste färdigheterna, som läsförståelse, förmåga att göra sig förstådd i skrift, viss problemlösning och samhällsorientering nog för att fullfölja sina medborgerliga plikter och genom rikstäckande statliga enkäter.  Kontrollera mig gärna, men då ska det handla om kunskaper, färdigheter, trygghet, delaktighet och trivsel - inte om huruvida skolan bryter mot någon lag och förordning eller om jag har missat att fylla i någon blankett.

En bra skola för varje unge - det finns inget viktigare politiskt mål - och jag är inte villig att lägga ner vare sig pennan, pekpinnen eller megafonen innan det målet är nått. 

-->

Vi måste få bukt med betygsinflationen

I många år har vi fått rapporter om ”snällrättning” och ”glädjebetyg”. Samtidigt som kunskaperna störtdyker i internationella mätningar har betygen haft en lika kraftig men motsatt utveckling. Men det är på inget sätt snällt att rätta fel eller glädjande med betygsinflation. På samhällsnivå får vi usel valuta för våra skattemedel.  På individnivå kostar det här i bästa fall extra studieår, i sämsta fall kullkastade livsverk.  Så här kan det inte få fortsätta. Bedömningssystem och antagningssystem måste stramas upp och den elev som har betyg som visat sig vara luftslott bör ha tillgång till rättsliga medel.

Häromveckan skickade jag Nyströmska skolan i Söderköping ett tackbrev. Min son tillhör de 20 % av civilingenjörsstudenterna som tagit examen på utsatt tid.  Min dotter klarar matten vid KTH med lätthet samtidigt som många kurskamrater kuggar – flera av dem i mer än en kurs, för andelen ingenjörer som tar examen är bara dryga 40 %.  Det kan verka absurt att tacka för något som borde vara självklart – betyg med full kunskapstäckning.  Det som är absurt är att vi under så lång tid tillåtit denna galopperande betygsinflation trots att den medför lidande, orättvisa och höga kostnader.

På KTH:s hemsida informeras studenterna om att ett extra studieår kan kosta dem så mycket som 1 miljon kronor i studielån och utebliven lön. En elev med luftbetyg som väljer att hålla fast vid studierna kan åka på flera extra studieår till en hisnande personlig kostnad. Det är alltså ingen liten sak jag tackar lärarna på Nyströmska för. De kan ha sparat mina barn både miljonbelopp och dyr terapi. För att inte tala om vad de har sparat vårt samhälle.

Men att våra barn får den utbildning de har rätt till och att våra betyg står för faktiska kunskaper och färdigheter är inte enskilda lärares ansvar utan vårt gemensamma. Det är staten som måste ta ansvar för systematisk uppföljning och rättvisande betyg. Det är staten som ska se till att vår konkurrensutsatta skola konkurrerar med kunskaper, inte med luftslott. Det är också staten som måste ta ansvaret när elever blivit bestulna sin lagstadgade rätt.

Den första åtgärden måste vara att snabbt få på plats en centralrättad studentexamen och centralrätning av de viktigaste nationella proven på lägre stadier. Då kan vi säkerställa att elever lämnar skolan med de viktigaste färdigheterna och att alla skolor och lärare håller måttet.  Det bör bli åtalbart att utsätta lärare för betygspåtryckning och att sätta betyg som uppenbart saknar täckning.  Vi behöver också få en högskoleantagning som bättre matchar studenter med utbildning.  Antagningsprov, preparandkurser och prova-på-dagar på högskolan är instrument högskolorna bör kunna välja mellan.

Den svenska skolan brottas med många problem. Ska vi få bukt med dem måste vi börja med att ta reda på vad skolan verkligen levererar. På individnivå så väl som på samhällsnivå. Alla elever som lämnar skolan ska ha fått en rättvis chans att nå sina drömmar och fullfölja sin potential.

Helena von Schantz

Riksdagskandidat för FP i Östergötland

Folkpartiet, Folket och Storebror

I dag röstar riksdagen om vilken tillgång myndigheterna ska ha till vår e-post, telefontrafik och allt annat som numera ska lagras. I en debattartikel i gårdagens DN berättar Mathias Sundin (FP) varför han kommer att rösta mot lagen och om det som är mest bekymmersamt i dagens Folkparti - trots att vi är ett liberalt parti är vi inte motkraften mot Storebror. Vi är Storebror. Storebror som ser dig. Storebror som vet bäst. Storebror som får tillgång till din korrespondens och telefontrafik på högst lösa boliner. Efter allt tal om organiserad brottslighet och terrorism visar det sig att redan misstanke om fildelning och andra bagatellartade brott kan ge tillgång till informationen. Inget långt steg från fel åsikter och fel partitillhörighet. Är det inte också bra ironiskt att vi i kampen för att bekämpa terrorism och extremism inskränker vårt fria och öppna samhälle - dvs ger terroristerna precis det de vill ha?

Så här skriver Mathias: ” Även om tekniken är ny, så är vår rätt till ett privatliv densamma. Skulle någon politiker föreslå att alla vanliga brev och paket registrerades av staten blev nog han eller hon snart landshövding, eller ambassadör i Brasilien. Men ett brev skiljer sig inte från ett mejl.”

Liberalismens kärna är tilltro till individens kraft, förmåga och ansvar, tron att vi växer med misstag och svårigheter, ödmjukhet inför individens livsval. Som ideologisk liberal tror man att individen vet bäst - inte staten. Lika stark som tilltron till individen är misstron mot kollektivet. Den kärnan får vi inte tappa. Därför delar jag Mathias Sundins besvikelse över Folkpartiets stöd för starka, maktfullkomliga myndigheter och brist på stöd för individen.

Det finns en tro på de goda myndigheterna, på staten som den kloka och allsmäktiga föräldern som jag uppfattar som rent ut naiv. Att den är utbredd bland rikspolitiker är kanske inte så konstigt, stat och myndigheter består ju av dem själva och av deras kompisar -” l’ètat, c’est moi” som Ludvig den 14 formulerade saken. Men att folk i allmänhet är så trygga med att stat och myndigheter ger sig själva allt större befogenheter och insyn i vår privata sfär, det har jag betydligt svårare att förstå. Det borde vara mycket mer liv och debatt om de integritetskränkande lagarna.

Makt korrumperar, ändamålen tillåts ofta felaktigt helga medlen och vi människor tenderar att släppa både ansvar och självständigt tänkande i grupp. Därför måste individens rättigheter alltid värnas och därför måste stat och myndigheter utsättas för systematisk granskning och kontroll - helt enkelt hållas kort.

Det är inte på enskilda maktutövare det hänger om vår demokrati fungerar och överlever.  Ett samhälle ska kunna skydda sig mot en Hitler, en Hussein, en Bin Laden genom att det finns spärrar, systematisk kontroll av all maktutövning och en alert befolkning. Vi är mätta och trygga i västvärlden. Så mätta och trygga att vi inte bryr oss om att kämpa för våra rättigheter och friheter.

Det är ett riskabelt tillstånd.




Media: DN, Corren,

Bloggar: Mina Moderata Karameller (M), Jinge (V), Anna Troberg (PP), Frihetssmedjan, Motpol, Mikael Andersson (C), Annarkia, Jens Holm (V), Hans Åberg (FP), Mathias Sundin (FP), 
Liberala Studenter, Mark Klamberg (FP)