Folkpartiet, Folket och Storebror

I dag röstar riksdagen om vilken tillgång myndigheterna ska ha till vår e-post, telefontrafik och allt annat som numera ska lagras. I en debattartikel i gårdagens DN berättar Mathias Sundin (FP) varför han kommer att rösta mot lagen och om det som är mest bekymmersamt i dagens Folkparti - trots att vi är ett liberalt parti är vi inte motkraften mot Storebror. Vi är Storebror. Storebror som ser dig. Storebror som vet bäst. Storebror som får tillgång till din korrespondens och telefontrafik på högst lösa boliner. Efter allt tal om organiserad brottslighet och terrorism visar det sig att redan misstanke om fildelning och andra bagatellartade brott kan ge tillgång till informationen. Inget långt steg från fel åsikter och fel partitillhörighet. Är det inte också bra ironiskt att vi i kampen för att bekämpa terrorism och extremism inskränker vårt fria och öppna samhälle - dvs ger terroristerna precis det de vill ha?

Så här skriver Mathias: ” Även om tekniken är ny, så är vår rätt till ett privatliv densamma. Skulle någon politiker föreslå att alla vanliga brev och paket registrerades av staten blev nog han eller hon snart landshövding, eller ambassadör i Brasilien. Men ett brev skiljer sig inte från ett mejl.”

Liberalismens kärna är tilltro till individens kraft, förmåga och ansvar, tron att vi växer med misstag och svårigheter, ödmjukhet inför individens livsval. Som ideologisk liberal tror man att individen vet bäst - inte staten. Lika stark som tilltron till individen är misstron mot kollektivet. Den kärnan får vi inte tappa. Därför delar jag Mathias Sundins besvikelse över Folkpartiets stöd för starka, maktfullkomliga myndigheter och brist på stöd för individen.

Det finns en tro på de goda myndigheterna, på staten som den kloka och allsmäktiga föräldern som jag uppfattar som rent ut naiv. Att den är utbredd bland rikspolitiker är kanske inte så konstigt, stat och myndigheter består ju av dem själva och av deras kompisar -” l’ètat, c’est moi” som Ludvig den 14 formulerade saken. Men att folk i allmänhet är så trygga med att stat och myndigheter ger sig själva allt större befogenheter och insyn i vår privata sfär, det har jag betydligt svårare att förstå. Det borde vara mycket mer liv och debatt om de integritetskränkande lagarna.

Makt korrumperar, ändamålen tillåts ofta felaktigt helga medlen och vi människor tenderar att släppa både ansvar och självständigt tänkande i grupp. Därför måste individens rättigheter alltid värnas och därför måste stat och myndigheter utsättas för systematisk granskning och kontroll - helt enkelt hållas kort.

Det är inte på enskilda maktutövare det hänger om vår demokrati fungerar och överlever.  Ett samhälle ska kunna skydda sig mot en Hitler, en Hussein, en Bin Laden genom att det finns spärrar, systematisk kontroll av all maktutövning och en alert befolkning. Vi är mätta och trygga i västvärlden. Så mätta och trygga att vi inte bryr oss om att kämpa för våra rättigheter och friheter.

Det är ett riskabelt tillstånd.




Media: DN, Corren,

Bloggar: Mina Moderata Karameller (M), Jinge (V), Anna Troberg (PP), Frihetssmedjan, Motpol, Mikael Andersson (C), Annarkia, Jens Holm (V), Hans Åberg (FP), Mathias Sundin (FP), 
Liberala Studenter, Mark Klamberg (FP)

Smaklig måltid, Storebror!

Så var mitt andra landsmöte avklarat. Jag kan säga att landsmöten är inget för veklingar. Man sitter från arla morgon till tidig natt och lyssnar, talar, läser och röstar. Mat kastar man i sig i all hast - i den mån det finns någon - och sover gör man knappt. Föregås och följs en sådan helg av tuffa arbetsveckor gäller det att man lägger sig i hårdträning i god tid för att inte kroppen ska säga ifrån.

Samtidigt är landsmöten höjdpunkter i det politiska arbetet. Det är då man lyfter blicken från hanteringen av det som dyker upp i kommunen eller i riket och tittar efter vart man är på väg och bestämmer vilka korrigeringar man vill göra. För min del gick mycket bra under landsmötet. Jag är riktigt glad över vårt jämställdhetsprogram. Det är inriktat på att ta bort hinder, informera och erbjuda morötter. Ett liberalt jämställdhetsprogram utan kvotering och pekpinnar. Jag är också glad över att vi fick bort drogtesterna i skolan. (mer om det i ett senare inlägg). Studentexamen fick jag inte ta upp. Istället fick jag en välbehövlig lektion i skillnaden mellan yrkande och motion. Men jag fick beskedet att partistyrelsen är positiv - och det är förstås en tillräckligt god nyhet.  När det gäller Östergötland hade vi tre motioner som handlade om infrastruktur och jag fick mitt sagt om att lägga mer krut i mitten av riket. Men trots alla personliga segrar känner jag en kvardröjande förstämning. Och det beror helt och hållet på det ljumma intresset för integritetsfrågor i FP (LUF och Östergötland undantagna).

Hanne Kjöller skriver på DN om dum ungdom som inte förstår att de på Facebook bjuder på just sådan information man slåss så hårt för att hålla för sig själv i kampen mot IPRED, FRA och datalagringsdirektiven. Jag gillar Hanne Kjöllers sätt att ta ut svängarna skarpt och håller även här med henne i slutsatserna - individen måste ha makt över sitt material även på nätet. Men den här jämförelsen haltar ordentligt. Det är en jäkla skillnad på att som medborgare välja att vara öppen i sin kommunikation och att myndigheterna tillskansar sig information utan tillstånd - eller ens information om att man gör det. Jag får ett brev hem om någon utforskat min kreditvärdighet - men inte om någon läst min e-post.

Med förbluffande små protester har vi vi tillåtit stora inskränkningar i våra fri- och rättigheter. Övervakningskameror, signalspaning, datalagring, kartläggning och avlyssning. Vi köper bilden av att vi alla är potentiella offer som måste skyddas från onda brottslingar och terrorister, bilden att vi väljer mellan frihet och fara eller ofrihet och trygghet. Det har alltid funnits våld, hot och faror. Vår tid skiljer sig inte från någon annan därvidlag. Om något säger forskarna att vår tid är fredligare än mången annan. Ändå kryper myndigheterna längre och längre in i våra privata skrymslen och vrår - och vi låter dem göra det. Polisen talar inte bara om att patrullera nätet utan om att infiltrera och göra det under täckmantel. Som om vi var tillbaka i det kalla kriget.

Vi har i västvärlden någon slags skum självgod syn på utveckling och på oss själva i ett historiskt perspektiv. Vi verkar tro att vi är bättre än folk i andra delar av världen, bättre än vi själva var förr, att vi har större insikter, har utvecklats, evolverat - kort sagt att vi inte riskerar att göra samma misstag som våra förfäder eller grannar. Ingen Muammar Khadaffi kan födas på våra breddgrader. En Hitler var bara möjlig förr när vi inte visste bättre. Någon annan förklaring kan jag inte hitta till att vi så beredvilligt  och så ironiskt lämnar ifrån oss våra fri- och rättigheter i kampen mot brottslighet och terrorism  - a.k.a. kampen för demokratin.

Storebrorssamhället är redan här. Nu är det bara Storebror som fattas.
   Men förr eller senare dyker han upp. Det har han alltid gjort.





Media:  DN:s Annika Ström Melin varnar för att ge polisen för stora befogenheter i Varning för nätaktivism, Om Khadaffi  skriver DN i Skräckväldet är historia. SVD:s ledare om diktatorns fall hittas här: Libyen är befriat från diktatorn Gadaffi. Johanne Hildebrandt skriver om Säpo och DDR,
Läs också Kriget mot terrorismen är en lönsam industri i Aftonbladet och  Dator vår som är i Himmelen i Expressen.