Fy fan vad arg jag blir

Väckt ur min törnrosasömn - och det av en partikamrat, ingen mindre. Det är Lotta Edholm, folkpartist och skolborgarråd i Stockholm som skriver ihop med Almega på Brännpunkt: ”Skolans roll måste vara mer Fostrande”. Andra saker än kunskaper ska kunna ligga till grund för betygssättning såsom ansvarstagande, punktlighet, ordning och servicemedvetenhet, får vi veta. Allt för att våra barn ska bli bättre foder för näringslivet.

Ja, giv mig styrka. Jag vet inte var jag ska börja för jag blir upprörd på så många olika plan. Mer fostrande? Undervisningen tar vi redan idag med vänster hand om det blir en stund över från fostrandet. Tyvärr är det också så att ju sämre lektioner vi håller desto mer fostran behöver de små telningarna. Och när vi har fostrat måste vi dokumentera hur vi har fostrat. Och så ska vi följa upp hur vi har fostrat. Och dokumentera hur vi har följt upp hur vi har fostrat. Och vid det laget är lektionerna så under all kritik att även de mest välfostrade tarvar extra fostran.

Det artikelförfattarna önskar sig är dessutom något som redan finns och som jag innerligt gärna skulle bli av med. En lydnadsskola där ordning, punktlighet, rövslickeri och förmågan att okritiskt göra som man blir tillsagd ligger som grund för betygssättning. Där har vi en av de främsta orsakerna till att flickor får en betygspremie jämfört med pojkarna. Alibit brukar heta ”förmåga att ta ansvar för sitt eget lärande”, en formulering jag är själaglad att vi sluppit i kunskapskraven. En intelligent, kunskapstörstande, självständigt tänkande person har ingen plats i en sådan skola. Risken är att vi dessutom snöper intelligensen, kunskapstörsten och den självständiga tanken mer allmänt med en sådan skola. Jag har mer hopp om de pojkar som gör revolt och visar skolan och vuxenvärlden fingret än jag har om de bekräftelsesökande flickorna som lägger sina prydliga arbeten på katedern i god tid innan deadline.

Här har vi dessutom något som garanterat spär på snedrekryteringen ännu några snäpp. Skillnaden mellan den som har punktliga föräldrar som förhör läxor och mejlar läraren och frågar om deadline och den vars morsa ligger och sover ruset av sig ännu när man kommer hem från skolan. Och den klyftan har vi varken rätt eller råd att bygga på. En usel barndom får inte bli en biljett till ett uselt vuxenliv som skolan bara stämplar.

Det som smärtar mig alldeles särskilt är att det är en liberal som skrivit under den här artikeln. En liberal borde förstå det här med värdet av olikhet. Visst behövs det folk som är punktliga och som kan lämna in ett snyggt arbete i tid. Men det kommer knappast att vara dom som botar Aids, löser energiproblemen eller skriver ett odödligt mästerverk.

Betyg är bra för lärarna också

Föräldrar och elever behöver tydligare återkoppling, säger Jan Björklund. Jag håller fullkomligt med om det, men vill tillägga att det finns fler som behöver tydligare återkoppling.

Om vi börjar med lärarna innebär betygen att det ställs tydliga kunskapsrelaterade krav även på oss. Många lärare skriver omdömen baserade på läxläsning, lydnad, gott humör och samarbetsvilja istället för på måluppfyllelse. Ibland vill man få föräldrahjälp när det gäller att få rättning i ledet, andra gånger vill man uppmuntra eleven och lyfta det positiva. Ofta är det också så att man inte är helt på det klara i vilken mån eleven når kursmålen när man skriver ett omdöme.
Låter det oprofessionellt? Det är inte för att lärarna rullar tummarna eller struntar i sina jobb, det kan jag lova. Men det ställs massor av krav på oss när det gäller omvårdnad, föräldrakontakter, dokumentation och annat som allt har en tendens att gå före undervisningskvalitet och kunskapsmål. Dessutom skrivs omdömena mitt i terminerna. Man kanske ha gjort vissa moment, men inte andra, man har prövat vissa bitar men inte andra. Betyg skrivs när en termin eller ett läsår avslutas. Ett naturligt tillfälle att pröva kursmålen och att ta reda på om eleverna hunnit lära sig det de borde.

Det förtjänar att tilläggas att även skolledningar och kommunpolitiker mår bra av litet betygshets. Inte går de igång på omdömen, men lägg fram dålig betygsstatistik då blir det fart på dem.

Jag vill veta vad mina elever kan när de dyker upp i mitt klassrum och vad de kan när de lämnar det. Mellanskillnaden är ett av de främsta måtten på hur jag har lyckats i mitt jobb. Med betyg från årskurs sex kommer vi ett steg närmare en sådan skola. En skola för alla och inte bara för akademikerbarnen.



Läs det som "tycks" i pressen: DN, SVD, Expressen, Aftonbladet, DN, Aftonbladet.

Läs andra som bloggar om betygen: Morrica, Robert Noord (S), Seved Monke (FP), Flumpedagogen, Rasmus Jonlund (FP), Roger Jönsson (S) Amanda Brihed (FP), Lilla O, Peter Andersson (S) Marcus Grundén (FP), Kent Persson (M), Jerker Nilsson (V) Maria Byström (FP)och Anna Lundberg (FP) som håller med mig om att betyg sätter blåslampa under politikerna också, Tysta Tankar.