Bloggsemester

De senaste dagarna har ägnats åt debatt och kommentarer kring en artikel på Newsmill som av mig fick namnet: Därför lämnar jag nu min man. Känns litet konstigt att diskutera den så långt efter att jag skrev den, men den har ändå lett till en lång och för min del väldigt givande diskussion på Liberaldemokraternas Facebooksida. Vi har pratat takhöjd, mobbning, debattklimat, karriärister och idealister inom politiken och mycket annat.

Läsningen och grubblandet över Breiviks manifest fortsätter och jag ber att få återkomma.

Nu bär det av mot smörgåsbord, färja,efterlängtad släkt, bastu och en vecka med världens mest fantastiska utsikt över kobbar och öppet hav i Vasa skärgård.
På återdebatterande.

Fy fan vad arg jag blir

Väckt ur min törnrosasömn - och det av en partikamrat, ingen mindre. Det är Lotta Edholm, folkpartist och skolborgarråd i Stockholm som skriver ihop med Almega på Brännpunkt: ”Skolans roll måste vara mer Fostrande”. Andra saker än kunskaper ska kunna ligga till grund för betygssättning såsom ansvarstagande, punktlighet, ordning och servicemedvetenhet, får vi veta. Allt för att våra barn ska bli bättre foder för näringslivet.

Ja, giv mig styrka. Jag vet inte var jag ska börja för jag blir upprörd på så många olika plan. Mer fostrande? Undervisningen tar vi redan idag med vänster hand om det blir en stund över från fostrandet. Tyvärr är det också så att ju sämre lektioner vi håller desto mer fostran behöver de små telningarna. Och när vi har fostrat måste vi dokumentera hur vi har fostrat. Och så ska vi följa upp hur vi har fostrat. Och dokumentera hur vi har följt upp hur vi har fostrat. Och vid det laget är lektionerna så under all kritik att även de mest välfostrade tarvar extra fostran.

Det artikelförfattarna önskar sig är dessutom något som redan finns och som jag innerligt gärna skulle bli av med. En lydnadsskola där ordning, punktlighet, rövslickeri och förmågan att okritiskt göra som man blir tillsagd ligger som grund för betygssättning. Där har vi en av de främsta orsakerna till att flickor får en betygspremie jämfört med pojkarna. Alibit brukar heta ”förmåga att ta ansvar för sitt eget lärande”, en formulering jag är själaglad att vi sluppit i kunskapskraven. En intelligent, kunskapstörstande, självständigt tänkande person har ingen plats i en sådan skola. Risken är att vi dessutom snöper intelligensen, kunskapstörsten och den självständiga tanken mer allmänt med en sådan skola. Jag har mer hopp om de pojkar som gör revolt och visar skolan och vuxenvärlden fingret än jag har om de bekräftelsesökande flickorna som lägger sina prydliga arbeten på katedern i god tid innan deadline.

Här har vi dessutom något som garanterat spär på snedrekryteringen ännu några snäpp. Skillnaden mellan den som har punktliga föräldrar som förhör läxor och mejlar läraren och frågar om deadline och den vars morsa ligger och sover ruset av sig ännu när man kommer hem från skolan. Och den klyftan har vi varken rätt eller råd att bygga på. En usel barndom får inte bli en biljett till ett uselt vuxenliv som skolan bara stämplar.

Det som smärtar mig alldeles särskilt är att det är en liberal som skrivit under den här artikeln. En liberal borde förstå det här med värdet av olikhet. Visst behövs det folk som är punktliga och som kan lämna in ett snyggt arbete i tid. Men det kommer knappast att vara dom som botar Aids, löser energiproblemen eller skriver ett odödligt mästerverk.

Svensk Lärarprovning

Kortsynt nog har Björklund bara funderat över lämplighetstest ur en aspekt - elevens. Caligulor, pajasar och psykfall ska ryckas bort innan de hunnit rota sig. När man nu en gång inför något så dyrt, omständigt och svårkalibrerat som ett lämplighetstest borde man även göra ett uthållighetstest på den som överväger att bli lärare. Varför ska vi skattebetalare plöja ut en dyr utbildning på veklingar som ger upp redan efter ett halvår? Som börjar skaka i galoscherna så fort en förälder hotar med skolverket och som blir ledsna i ögat när de blir kallade fitta eller gubbjävel? Det är inte heller rätt mot eleverna att de först ska behöva göra gallringsjobbet åt oss och sedan tvingas utstå obehöriga vikarier.

Hur skulle ett sådant test gå till? Tja, jag tänker mig något i stil med prövningarna i Trollflöjten. Istället för vatten tänk skolpolitiker och ledare, istället för eld tänk föräldrar och elever.

Man kan väl börja med att bara litet allmänt dissa kandidaterna. Tala om hur värdelösa de är - typ boot camp i Kubricks Full Metal Jacket. Nästa steg kan vara ett kommando följt av en rad svårbegripliga och omständiga instruktioner. Innan de läst till punkt får de nya instruktioner. Innan de läst till punkt får de nya instruktioner. När de sedan förvirrade och stressade misslyckas med uppgiften skäller man ut dem efter noter. (Full Metal Jacket kan tjäna som modell även här). Den som bryter ihop skickar man hem, resten skickas ut på skolorna. Till elden.

Hur skulle den se ut då? Kanske finns det elever och föräldrar som skulle tycka det var kul att tirritera lärarkandidater och rent av var beredda att göra det utan ersättning? Annars kan vi legitimerade lärare inta rollerna. Nyttig katharsis för oss och dessutom har alla som undervisat några år ett bredare register än någon enskild elev eller förälder. Man kanske rent av skulle kunna göra en dokusåpa om testperioden som finaniserar alltsammans?
Tänk fritt, tänk nytt, tänk entreprenörskap.

Media: DN, SVD, Skolvärlden

Bloggar: Tysta Tankar, Max Entin (missa inte den här lysande satiren), Christermagister, metabolism för, metabolism mot,