Kommunaliseringen, SVD och denna eviga motvilja mot att rätta till misstag.

I dagens SVD skriver PJ Anders Linder en besynnerlig ledarartikel om den kommunala skolan, "Kommunalråden måste bli skolpolitiker". Han börjar med att gå genom en rad nackdelar med kommunaliseringen, fortsätter med att uttrycka förståelse för Jan Björklunds slutsats att skolan behöver återförstatligas, men landar - utan att bekymra sig med att motivera ställningstagandet - själv i ett annat dike. Man ska inte slösa kraft och energi på att ändra huvudmannaskapet utan man ska istället ägna sig åt att ”se till” att kommunpolitikerna blir skolpolitiker.

Är det inte märkligt att man kan argumentera för kommunaliseringen med ett helt batteri argument för ett återförstatligande, men utan ett enda argument för ett kommunalt huvudmannaskap? Ja om nu inte ”det finns viktigare saker att pyssla med” ska ses som ett argument förstås.
Själv tycker jag inte att det finns viktigare saker att pyssla med i skolans värld. Jag har hunnit jobba i Stockholm, Sollentuna, Norrtälje, Östhammar, Uppsala, Valdemarsvik och Norrköping sedan kommunaliseringen. Det är enorma skillnader mellan både hur mycket man satsar, vad man satsar på och hur man i övrigt hanterar huvudmannaskapet. Ska jag rangordna efter chanserna att få en bra grundskoleutbildning kommer Stockholm och Sollentuna först, Uppsala på tredje plats, därpå Norrköping, Norrtälje, Valdemarsvik och sist Östhammar. En konsekvens av kommunaliseringen är nämligen att den unge som föds i en kommun där det finns få akademiker har väldigt mycket sämre utsikter att få en skolgång som möjliggör vidare studier. I min kommun Valdemarsvik har vi knappt några politiker med högskoleutbildning. De som bestämmer om skolan är bönder och småföretagare. Så är de också betydligt mer bekväma med att diskutera skolbyggnaden än innehållet. Till det får man lägga att även kommuninnevånarna bryr sig mer om omsorg än om kunskap där utbildningsnivån är låg. Det lokala inflytande från föräldrar och elever som angavs som ett av motiven för kommunaliseringen har jag inte sett mycket av någonstans, men i den mån det finns förstärker alltså även det snedrekryteringen.

Kommunaliseringen har proletariserat läraryrket och försett oss med en huvudman som styr oss lärare med järnhand och misstro. Det är en allvarlig konsekvens, och en konsekvens som Linder tar upp i sin artikel. Men den värsta konsekvensen är att kommunaliseringen förstärker de klyftor som redan finns. Så länge skolan är kommunal kan vi aldrig få en likvärdig skola. Så länge skolan är kommunal kan vi aldrig få ett samhälle där alla tillmäts samma rättigheter och ges samma möjligheter - dvs ett liberalt och demokratiskt samhälle. Nej PJ Anders Linder, det är verkligen inte konstigt att ledaren för ett liberalt parti kämpar för ett återförstatligande. Betydligt mer höljt i dunkel är ditt eget motstånd.

Vad får det lov att vara? Billiga eller skickliga lärare?

En rapport från Lärarförbundet visar att det är en riktig förlustaffär att utbilda sig till lärare. Godshanterare och expressbud är mer lönsamma karriärval. Lägger man till det en tung arbetsbörda, en hög andel trist kontorsarbete, ett hårt och bullrigt arbetsklimat där man riskerar att kallas fitta, kärring och gubbjävel - numera även av föräldrar - och en arbetsgivare som närmast påminner om 1800-talets brukspatroner förvånar det ingen att det inte är något större sökandetryck på landets lärarutbildningar. I en ledare i Expressen påpekar man också att det inte bara är ingångslönen som är dålig. Tittar man på löneutvecklingen blir bilden ännu mer dyster. ”
Men det kanske mest anmärkningsvärda, om man gräver i lönestatistiken i OECD:s "Education at a glance", är den katastrofala löneutvecklingen efter 15 år i yrket. Under denna tid i klassrummet har en polsk lärare fördubblat sin lön, medan en svensk har fått ynka 16 procent mer av sina arbetsgivare.”

Till det kan tilläggas att svenska lärare har ytterst begränsade möjligheter till extrainkomster. I Finland har lärarna ett luftigt schema, få extrauppgifter och ingen arbetsplatsförlagd tid. Det här innebär att i Finland klarar en nyutexaminerad lärare att sköta sitt arbete under normal arbetstid. En lärare med ett antal tjänsteår under rocken får tid över och kan välja mellan en lindrig arbetbörda eller att ta på sig betalda extra uppgifter eller övertid och på så vis förbättra sina inkomster avsevärt.

I dagens SVD ger PJ Anders Linder sitt recept för högre lärarlöner: Minska antalet utbildningsplatser och fokusera debatten på lärarkvalitet istället för på kvantitet - dvs på lärartäthet.
Den soppan tycker inte jag vi ska koka. Att minska antalet utbildningsplatser samtidigt som man ökar behörighetskraven är en märklig ekvation. Problemet är att folk inte vill bli lärare, det åtgärdar man knappast genom att göra det svårare att bli det. Och att fokusera debatten på lärarkvalitet så länge vi struntar i att ta reda på vad ungarna lär sig i skolan, vad är det för poäng med det? De kvalitetsfaktorer vi använder oss av är självskattning, marknadsföring och ett betygssystem skolverket liknar vid rysk roulette. Det är bara på nationell nivå vi vet hur det går i den svenska skolan och det vet vi tack vare internationella undersökningar, inte för att vi själva har tagit reda på.

Istället behöver man titta på hur vi hamnade i den här sitsen. Det första svaret är att vi slopade studentexamen och därmed den oberoende kvalitetsgranskningen i den svenska skolan. Nästa dundertabbe var kommunaliseringen. Under SKL:s fögderi har vi lärare fått lägre status, högre arbetsbelastning, tråkigare arbetsuppgifter, mindre frihet och sämre lön. I SKL har vi dessutom en arbetsgivare som misstror oss och som inte är intresserade av en dialog med oss. Det enda rätta i ett sådant läge är att göra om och göra rätt. Skolan behöver återförstatligas och vi måste faktiskt börja ta reda på vad våra ungar egentligen lär sig i skolan.

Med risk för att bli tjatig: Centralrättning av de nationella proven och en studentexamen som slutkontrollstation så kan vi reda ut vad den faktiska kostnaden är för att vanvårda skolor och lärare.


Media: Aftonbladet,

Bloggar: Avva, Tankar om skolan i Media, Örfilar och Gladsparkar, Vaduville, betongklumpen, Tysta Tankar.