söndag 30 maj 2010

Mor lilla mor, vem är väl som du? Så älskad och så påhoppad.

Det är inte klokt så mycket man får skuld för som mamma. Kolik, brottslighet, sedeslöshet, missbruk, psykisk sjukdom, betygshets, ätstörningar, homosexualitet, allt beror på oss. På ett sätt får man kanske se det som en komplimang. Så oerhört viktiga anses vi tydligen vara.
Till morsdag brukar det ändå stå snälla saker om oss i tidningarna. Men inte i år. I Expressen får man läsa att vi inte stöttar kvinnor utanför den innersta kretsen och behöver både hängslen och livrem innan vi ger oss i kast med något. I SVD anklagar Anna Laestadius Larsson oss för könsstereotyperna och säger till oss på skarpen att skärpa oss (Pojkmammor - jag utmanar er! Finns ej på nätet än).
Själv har jag skrivit ett litet försvarstal för oss mammor på Newsmill, ätit fantastistk god rabarberpaj som min dotter har bakat och tänkt på vilka fina ungar jag har och vilken tur jag har som får vara deras mamma. Snart ska jag ringa min mamma och säga att jag också tycker att jag har tur som har henne som mamma.
I skarp kontrast till all den tacksamheten står Amanda Briheds blogginlägg. Hon skriver om sorgen, saknaden och känslan av utanförskap hon lever med sedan den tvångssterilisering hon utsattes för i samband med sitt könsbyte. Varför har vi så svårt att behandla varandra som jämlikar? Varför kränker och förnedrar vi fortfarande idag människor som har haft oturen att födas i en kropp där de känner sig som främlingar?

Idag på morsdag (och för den delen alla andra dagar) kan vi mammor sträcka på ryggen och vara stolta över oss själva och våra fantastiska ungar och vifta bort alla dumma försök att ge oss dåligt samvete. Pappor och mammor, vi gör så gott vi kan de flesta av oss och trots alla horribla misstag vi gör blir det mestadels folk av våra barn. Det vi däremot ska skämmas över, vi och alla andra, är att vi inte kommit längre när det gäller demokrati, mänskliga rättigheter och liberala grundvärden.

När vi har skämts färdigt är det dags att vi kavlar upp ärmarna och börjar arbeta för ett samhälle där ingen behöver känna sig så kränkt, nervärderad och bestulen som Amanda känner sig. Två moderatmän har redan satt igång. Läs mer i SVD.



Andra bloggar: Trollhare åskådliggör konsekvenserna av den lagstiftning vi har idag. Gothbarbie och nakna sanningen håller också med moderatmännen. Jens Odsvall, Liberati, Roger och Victor Zetterman för fler läsvärda inlägg.

4 kommentarer:

  1. Nu har jag hittat den där underligt moraliserande krönikan. Bilden av att världen inte bryr sig om (eller konstruerar) pojkarnas stereotypa könsroll tycker jag är problematisk.

    De flesta pojkar möter i huvudsak kvinnor och jag tror att deras dragning mot stereotypier är en sorts försök att hitta på något som åtminstone liknar manlighet. Genuspedagogerna är ofta överdrivet sugna på att omdefiniera deras maskulinitet och jag möter ambitiösa tonfall berättar anekdoter om hur de har lyckats få pojkar att läsa poesi eller måla akvareller. De är lite som hundvalpar och vill gärna ha beröm för de här troféerna.

    Jag tror inte att någon bryr sig om vad pojkarna vill.

    SvaraRadera
  2. Mats, hon är ofta moraliserande, men just den krönikan som retade mig så finns inte på nätet. Varför hon vill lägga skulden för att pojkar inte har rosa kläder på mammorna förstår jag inte.
    Anders B Westin har skrivit lysande inlägg om det här i kommentarerna under min Newsmill artikel. Där bjöd han också på en suverän länk där man fick lära sig om plattmaskarnas vedermödor och om att män egentligen är parasithonor. :)

    SvaraRadera
  3. När man vant sig vid Anders kommentarer är de svåra att leva utan. jag skyndar.

    SvaraRadera
  4. Håller fullständigt med dig om det, Mats. Jag är riktigt svag för dina kommentarer också. :)

    SvaraRadera