Skäggiga damen

Sedan jag läste Amandas blogginlägg om skäggväxt och könsbyte har jag haft huvudet fullt av skägg. Min pappas stiliga röda skägg som numera är vitt, Monty Pythons stenande, skäggiga kvinnor i Life of Brian och den franska svordomen La Barbe (Skägget) som betyder ungefär skitsnack. Men mest tänker jag på min egen skäggväxt. Jag har nämligen på senare år fått både mustach och några svarta hårstrån på hakan. Sådana ålderstillägg får många kvinnor, men turligt nog får man samtidigt sämre syn så man ser inte eländet själv.
Allt frid och fröjd alltså, så länge folk i ens omgivning låter det förbli frid och fröjd, men sådan är tyvärr inte människan. Senast jag åkte bil med min tjugoårige son gav han mig en lång och tankfull blick från sidan. Sedan sade han; "Mamma, du måste ha glömt att raka dig."
Personligen tror jag att han är avundsjuk. Jag har nog märkt att han klarar sig med engångshyvlar och knappt sliter på dem heller. Jag har givetvis strukit honom ur mitt testamente. Man ska inte bara hedra sin fader utan även sin moder. I synnerhet om hon bär ett respektingivande skägg.