Huvudet i sanden

Livet är rätt miserabelt för en sporthatande republikan just nu. Men det är varken kungligheter eller VM som får mig att nobba tidningar, dator och tv, utan hela ståhejet efter Ships to Gaza. Hur kommer det sig att det är om Mellanöstern man ska prata om man vill ha fram de djupaste brösttonerna och de största motsättningarna i svensk politik? Inte om LAS, RUT eller kärnkraft utan om Hamas, Gaza, Israel och Netanyahu. Så starkt är vårt intresse i denna konflikt att inrikespolitiken bleknar i jämförelse. Hur ser facit ut för allt detta vårt engagemang? Ser vi någon ljusning i öster? I så fall lär det inte vara Betlehemsstjärnan vi ser utan snarare ännu en missil eller Irans första atombomb.



Sansade röster mitt i allt det ilskna vrålandet: Lisa Magnusson, Sakine Madon, Patrik Lindenfors, Nima Dervish, Per Bauhn.