Att döda eller föda själar?

I ett blogginlägg som jag varmt rekommenderar beskriver Morrica lärarjobbet som själsfödande. Jag håller helt med om den beskrivningen och tycker att det är ett ljuvligt ord. Men jag har en reservation. Även lärarjobbet kan göras själsdödande. Dels är det själsdödande att vara en dålig lärare – både när det handlar om att man borde byta jobb och när man bara har en dålig termin. Dels krävs rätt förutsättningar för att lärarjobbet skall vara själsfödande. Jag menar att det är precis det vi slåss för när det gäller våra arbetsvillkor och behovet av utrymme för kreativitet. När lärarjobbet reduceras till ett kontoristjobb, där man river lektioner ur rockärmen mellan alla de andra och viktigare kraven föder vi inga själar – varken våra egna eller elevernas. Lärarjobbet blir själsfödande och djupt meningsfullt i en intensiv samverkan med eleverna – inte med kollegorna (även om jag längtar tillbaka till den tiden då även lärare hade tid att prata skit och ta raster).

Betygsliknade omdömen på skolchefer?

Om medborgarna fick sätta betyg på skolchefer undrar jag hur många av de 198 kravmaskinerna på DN-debatt som skulle få godkänt? Först två skolchefer som redan har fått sina betyg: Per Jangen i Laholm och Göran Isberg i Sandviken. Men två fåglar gör ingen sommar. Därför har jag tagit fram betygsunderlag på ytterligare fyra av artikelundertecknarna. För enkelhetens skull tog jag det första, sista och två slumpvis utvalda namn i mitten. Listettan, Agneta Dahlqvist i Hofors, figurerade i pressen efter en skolverksrapport där man kritiserade kommunen för extremt dåliga skolresultat. Listankaret, Åke Svensson i Töreboda, gick i fjol ut med beskedet att en skola skulle läggas ner, klasser förstoras och de flesta lärare och elever flytta på sig vid höstterminens start. Det här beskedet kom dagen innan midsommar. Istället för att be om ursäkt för ett besked ägnat att förstöra sommarlovet för så gott som alla kommunens elever, föräldrar och lärare förklarar han trosvisst att det inte skulle bli några problem med flytten och att ”det här är bättre för barnen”. Näste skolchef, Göran Olsson från Perstorp, har i besparingssyfte dragit in på fortbildning och infört fyra dagars vecka för ettorna. I Perstorpsbloggen kan man hitta ytterligare bedömningsunderlag. Den sista skolchefen jag utforskade styr och ställer i Falun. Även Lena Stoltz har gjort sig känd för hårda ekonomiska nypor. Just nu handlar det om varsel, i fjol var det neddragningar i förskolan, därpå lade hon nedläggningen av en resursskola till sin resumé. Det senare efter ett löfte om att ”besparingarna inte skulle drabba elever som har behov av särskilt stöd”. Hon kanske inte var medveten om att det är just för sådana elever man har resursskolor.

När skolan kommunaliserades var det skäl som angavs ökad demokrati. Nu skulle elever, föräldrar och lärare kunna påverka, forma skolan så att den passar just dem. Vilken ledarstil ligger bakom formuleringen ”Vi kräver kontroll över lärarnas arbetstid”? Med sådana skolchefer har vi snart demokratiserat oss tillbaka till feodalväsendet.