Nolltolerans och svenska talibaner

Enligt Gudrun Schyman och Claes Borgström är svenska män talibaner. Då undrar jag var finns de svenska män som begär att deras kvinnor ska följa godtyckliga moralregler och som skambelägger dem och hetsar mot dem när de har brutit mot dem?

I morse när jag läste morgontidningarna och gång på gång satte kaffet i vrångstrupen slog det mig att det är precis tvärtom. Det är Gudrun Schyman själv och hennes gelikar och hejdukar som är vårt lands moralpoliser. Man släpar inte folk till fotbollsplan för att stena ihjäl dem, men att invänta någon rättsprocess är det inte mer noga med i Sverige än det var i talibanernas Afghanistan, vare sig det handlar om lila kuvert eller avskedanden. I talibanernas Afghanistan som i Sverige är det inte tolerans utan nolltolerans som råder.

Eller vad sägs om följande citat:
LO: ”Åtalet är av så allvarlig karaktär att vi inte kan riskera att ha kvar honom. Om det visar sig att han är oskyldig får vi ta det då. Att utesluta dem är det enda rätta nu.

Mona Sahlin: ”Den som utnyttjar en kvinna har inte i Socialdemokratin att göra”. ”Det är nolltolerans”.

Men kvinnor som utnyttjar skattebetalarna är uppenbarligen inget problem?

Roger Berzeli i NT: ”Det de har gjort är oförsvarbart”

Katarina Wennstam om sexköpare: "det finns ett drag av storhetsvansinne, en slags hybris", "de är ofta intelligenta och relativt framgångsrika".

Är det bara jag, eller låter det där som en beskrivning av seriemördare?

Wanja Lundby Wedin: "Vidrigt och fullständigt oacceptabelt” , ”Det finns inga ursäkter eller förmildrande omständigheter”.

Ibrahim Baylan: ”Ägnar man sig åt sexköp åker man ut med huvudet före. Då kan man inte vara förtroendeval för Socialdemokraterna. Det är inte förenligt med våra värderingar. Punkt.”

Detta från samme Baylan som sade så här efter att han erkänt att han gått på porrklubb med studentpolitiker på kårmedlemmarnas bekostnad:
”Det var en dum fyllegrej. Och man kan säga att jag var ute med ett gäng ganska vilda killar. Jag hängde bara med och det ångrar jag i dag.”

Han skyllde alltså på de andra, precis som de två män som nu valsar runt på löpsedlarna, men där är det slut på likheterna. Baylan gick på porrklubb i tjänsten som utbildningsminister och gjorde det dessutom på fattiga studenters bekostnad. De två stackare som är fjättrade vid skampålen idag använde sina egna surt förvärvade och befinner sig långt nedanför en minister i hierarkin och borde inte behöva leva upp till en ens tillnärmelsevis så hög standard.

Den här sorglustiga historien om Dum och Dummare som går till gatuprostituerade, trots att polisen så öppenhjärtigt förklarat att det är den enda gruppen sexsäljare de har resurser att ägna sig åt och som sedan förvärrar sin situation genom trots, arrogans, korkade lögner och undanflykter visar hur mycket vårt samhälle har ändrats av sexköpslagen. Idag kan vi tävla i moralpanik och hyckleri med vilken stat som helst i USA:s bibelbälte. Men i Sverige är det inte mullor, talibaner eller präster som håller i stenarna, utan feminister.

Vilket fantastisk jämställdhetsföredöme Sverige har blivit.


Media: I DN har Hanne Kjöller skrivit en ledarartikel som känns som en ljusglimt i ett medeltida mediamörker. Läs den här. SVD, Aftonbladet, Expressen, NT. Förresten har DN sällskap av Expressen där ledarredaktionen roar sig och oss i två blogginlägg: Expressen, opinionsbloggen
Bloggar: Per Hagwall har skrivit ett mycket bra blogginlägg om vår svenska sharialag och dess konsekvenser i No Size Fits All. Andra läsvärda bloggar: Merith Wager, Niklas Dougherty, Mina Moderata Karameller, Liberati, Motpol, Zacs åsikter på ett fat, Zacs tidigare inlägg, Opassande, Mikael Olssson och Tobias Josefsson, Radikalen, Scaber Nestor.

Major Björklund i Almedalen

Det har varit massor av skriverier om förtalskampanjen mot Mona Sahlin. Ingen har hittills tagit upp förtalskampanjen mot Jan Björklund. Ändå stöter jag på förklenande omdömen om honom nästan dagligen och tonen när man skriver om honom är ofta föraktfull och trist. Prova googla på major Björklund får ni se. Det är piskor, lögner, medeltid, forntid, kolonialtid. ”Det brukar hagla beskäftigheter och enkla slagord” skriver Jonas Sjöstedt i en analys av Björklunds Almedalstal , en analys han gör samtidigt som han gläder sig åt att ha sluppit lyssna på talet. Det är han för övrigt inte ensam om. Peter Andersson ägnar sig också åt att såga ett tal han inte har lyssnat på. Några citat och twitters räcker tydligen som faktaunderlag.

Själv tyckte jag att det på många sätt var ett lysande tal. Det andades framtidstro, visioner och hade en bra balans mellan hjärta och hjärna. Mitt i prick med globaliseringspratet, mitt i prick med skolan och äldreomsorgen. Jag har emellertid två invändningar. Jag vill höra om något annat än kärnkraft när det gäller miljö. Alla vet vid det här laget var Folkpartiet står i den frågan och ingen med miljöengagemang tror att kärnkraften löser alla våra problem. Den andra invändningen är mot avslutningsmeningen: ”Vänstertrojkan går till val med gårdagens idéer. Vi tänker gå till val med framtidens idéer.” Ordet ”vänstertrojka” må vara litet fyndigt, men det är ett uttryck för precis samma misstänkliggörande och förakt som titeln ”major” om Björklund. Om jag som folkpartist reagerar negativt på uttrycket kan man tänka sig hur meningsmotståndare reagerar. Jag gillade inte heller det där om gårdagens idéer. Nu förtjänar det att sägas att Björklund inte ägnar mycket tid åt att nagelfara andras förslag utan är duktig på att hålla fokus på den egna politiken, ändå var det onödigt att avsluta ett så inspirerande tal med en yvig jämförelse som inte övertygar någon som inte redan är frälst.

Kanske är jag extra känslig för sådant för jag ogillar konfrontationspolitik helt och hållet. Hätsk retorik och misstänkliggörande av det andra lagets avsikter försämrar samarbetsklimatet och dessutom tror jag att det ökar politikerföraktet. Hur kan vi vänta oss att väljarna ska respektera sina politiker om vi inte ens kan visa varandra respekt i det offentliga rummet? Utgångspunkten bör vara att alla som engagerar sig politiskt har ett intresse för att åtgärda missförhållanden och göra världen litet bättre. Det som skiljer oss åt är de lösningar vi föreslår på problemen – och ibland vad vi uppfattar som problem. För de allra flesta finns det inga feta arvoden, tvärtom lägger många politiskt aktiva ner mängder av tid mot ingen eller knapp ersättning för att göra det ställe där vi bor litet bättre för alla. Ur det perspektivet förtjänar vi alla respekt och ett värdigt bemötande. Både av varandra och av våra väljare.




Media: SVD, DN, DN, Expressen, Aftonbladet, DN.

Bloggar: Hans Engnell skriver tänkvärt om liberalismen i Motpol, Tokmoderaten har ett bra inlägg om Folkpartiet i allmänhet och Björklund i synnerhet. Per Altenberg skriver om Folkpartiets dag och drar igång kul undersökning om de reformer som har genomförts av alliansen. Seved Monke bloggar också om Folkpartiets dag. Om fair play i politiken skriver Kent Persson, Rasmus Liberal, Peter Andersson, om folkpartiets politik skriver Rasmus Liberal, Tommy Rydfeldt, och Mikael Wendt, Mathias Sundin och Erik Svansbo.
Om talet: Ann-Cathrin Andersson, Tankar om skolan i media, Pär Gustafsson, Christermagister, Linnéa Darell, Annika Beijbom, Seved Monke, Erik Svansbo, Liberati, Per Altenberg, Carina Boberg, Johan Westerholm, Fredriks Funderingar, retorikbloggen, retorikexpert Elaine Bergqvist är kritisk, retorikexperterna Fredrik och Christer Hanefalk ger däremot Björklund en strålande recension i Dagens Industri.
Veckans bloggdebattt - Almedalen.