Gör ett exempel av Cypern

I mitten på nittiotalet, när mina föräldrar flyttade till norra Cypern, var den grekcypriotiska berättelsen om vad som hände på Cypern etablerad sanning. Att bakgrunden till Turkiets inblandning var en statskupp med syfte att göra Cypern till en del av Grekland och en pågående etnisk rensning av turkcyprioterna var det inte många svenskar som visste. Inte heller att Turkiet tillsammans med Grekland och England var garanter för Cyperns självständighet och därför hade skyldighet att ingripa. I dag är situationen en annan. Mycket mer är känt både om konflikten och händelserna som ledde fram till den. Södra Cyperns oförsonlighet och ständiga veton i EU, norra Cyperns ja och södra Cyperns nej till FN:s fredsförslag, upplevelsen av Grekland som en besvärlig EU-medlem har antagligen påverkat opinionen i norra Cyperns favör. Mot det får man ställa rädslan för att bjuda in ett stort muslimskt och inte så så värst europeiskt land som Turkiet i EU och den globala striden mellan väst och öst, mellan kristendom och islam, mellan fundamentalistisk kollektivism och sekulariserad individualism.
I vårt nuvarande världsläge är vi i desperat behov av goda exempel. Om EU, FN och Turkiet gör sitt yttersta kan kanske Cypern bli ett sådant.

Carl Bildt tillhör de goda krafterna i den här frågan och DN har en riktigt bra huvudledare om Cypern. Här är länken till min Newsmillartikel om Cypernkonflikten.

Felval på norra Cypern

Det har verkat så hoppfullt med Cypernkonflikten. Mer förhandlingsvilja än tidigare på alla sidor och en lång period av små steg i rätt riktning. Men gårdagens val av Eroglu, som förespråkar en permanent tudelning av Cypern, var definitivt inget sådant steg. Om två folk och två religioner inte kan samsas på en ljuvligt vacker och frodig ö i Medelhavet, med gott om lebensraum och försörjningsmöjligheter är det ett ynkligt misslyckande. Om vi inom vårt Europeiska fredsprojekt inte lyckas mäkla fred mellan dessa två grannar och därmed även mellan de två betydligt större grannarna; Grekland och Turkiet är det ett ännu mer ynkligt misslyckande. Måtte EU och FN lyckas sätta tillräcklig press på alla parter för att ändå få till stånd en lösning som pekar framåt – inte bakåt. Vi behöver inga murar i Europa.

En som är av annan uppfattning är Sancak Beyi Emre, en som blåser på flammorna från den grekiska sidan är Cecilia Wikström, Marie Weibull Kornias är besviken över valutgången, Peter Weiderud skriver klokt och balanserat om läget,
En artikel i Cyprus Mail ger ett bredare perspektiv,
Carl Bildts blogginlägg inför valet, bra artikel i Fria Tider, DN,