måndag 10 maj 2010

Allt är lärarnas fel 6

Den här gången är det Expressen som anklagar oss för pojkarnas dåliga skolresultat. Deras tes kan sammanfattas så här: Eftersom lärarnas förväntningar har stor betydelse för skolresultaten kan man anta att orsaken till pojkarnas dåliga resultat är att lärarna väntar sig att de ska slarva. Antagligen har de rätt i att vi har olika förväntningar på pojkar och flickor. Det vore både orealistiskt och arrogant att tro att vi skiljer oss från resten av befolkningen därvidlag. Men de har ändå fel i sin slutsats. Pojkarnas dåliga skolresultat är ett komplext samhällsproblem som inte har en utan en lång rad orsaker.

I ett tidigare inslag skrev jag om antipluggkulturen bland pojkar. Läsa är töntigt, plugga är töntigt, lyssna på läraren är töntigt. Ibland är det också töntigt att få bra betyg – i extrema fall till och med att få betyg – men ofta kan det vara status att ha bra betyg, men bara så länge man inte har behövt anstränga sig. Det är ingen konst att hitta frön till det här i vår populärkultur. Hur många rebelliska autodidakter finns det inte bland filmens manliga förebilder?

Lydnad och kunskapsförakt är andra viktiga faktorer. Flickorna gör som de blir tillsagda och får bekräftelse. Om jag får generalisera vill många flickor helst bara ha material där de kan klara allt för de vill så gärna vara duktiga och få beröm.
Pojkarna har snappat mer av det svenska samhällets allmänna kunskapsförakt där lärarföraktet är ett av symptomen. Varför ska de lyssna på den där medelklasskärringen som kommer till skolan i en gammal rishög och med kläder från Lindex? Svårt att skilja läraren från morsan många gånger. Varför ska de lyda henne? Varför skulle de vilja bli som hon?

Ytterligare en faktor är att det är allt färre lärare som är genuina akademiker. Det betyder att skolan erbjuder ständigt färre akademiska förebilder – något som främst drabbar den som inte möter sådana vid frukostbordet. Det betyder också att lärarna blir allt sämre rustade för att motivera, entusiasmera och väcka intresse för sina ämnen. I brist på raketbränsle och lust blir flit och lydnad de allenarådande dygderna.

Skall vi vända den här skutan behöver hela samhället rycka in. Både flickors lydnad och pojkars bekymmersfrihet behöver problematiseras. Kunskapsföraktet och grabbigheten likaså. Därnäst behöver vi återupprätta läraryrket som ett fritt, kreativt och attraktivt akademikeryrke. Skolan måste ställa högre krav på närvaro, punktlighet, arbetsro, trevligt bemötande, hänsyn, med andra ord på ordning och uppförande.
Men i allt annat måste lydnaden bytas ut mot ifrågasättande, lust och frihet. Den svenska skolan är fri när det gäller ordning och uppförande, men när det handlar om inlärningen råder kadaverdisciplin. Om skolan skall kunna bli en lustfylld och effektiv arbetsplats för både pojkar och flickor måste vi göra precis tvärtom.

Läs Anders B Westins 10 punkts orsaks- och åtgärdsprogram, genussäkring är Hillevi Engströms (M) melodi, Pelle Billing vill se färre lärarlösa lektioner och mer auktoritet i skolan och Åke Forsmark lägger fram en konspirationsteori.

25 kommentarer:

  1. Jag har i flera olika lägen föreslagit att man skulle ålderssegregera; alltså låta flickor börja skolan tidigare.
    Samskolans fördelar är ju att könen vänjs vis varandra.
    Men gör de det.
    Har du någonsin varit i en klass där flickorna tycker att pojkarna är intressanta.
    De blickar några klasser högre upp.
    Därför är inte flickorna i klassen intressanta för pojkarna heller...
    Hade man en skillnad i ålder, skulle intresset finnas där, tävlandet om flickorna skulle bli intensivare än tävlandet med flickorna, vilket fram till en viss ålder är fåfängt.
    Kanske kunde även flickorna fås att på det viset
    intressera sig mer för pojkarnas förehavanden i klassen.
    Vi behöver en samskola, där även könsvalsarenorna bereds tillfälle att fungera..

    SvaraRadera
  2. ?!?

    Kristians kommentar förstår jag inte alls.

    Men Helena, dina ord förstår jag! Och håller med, du sätter så tydligt ord på varför det är viktigt med akademiker i skolan, och vilken skillnad lärarens status gör för elevernas framtid.

    Klokt skrivet!

    SvaraRadera
  3. Det svenska samhällets allmänna kunskapsförakt... Vad innebär det egentligen? Jag tror att även denna fråga är mer komplex än den först ser ut. Jag skrev i en kommentar häromdagen:

    "Förakt för kunskap har jag heller inte sett mycket av, däremot en uppgivenhet inför sättet skolan försöker förmedla den på. När samhället i övrigt är fyllt av tekniska lösningar som underlättar genomförandet av uppgifter och på ett tydligt sätt visualiserar processer är det kanske inte konstigt att man suckar åt att behöva leta fakta i kartböcker som trycktes för 20 år sedan och åt en lärare som kämpar med att förklara ljudvågornas utbredning med hjälp av en krita på svarta tavlan?"

    Jag tror att vi måste granska både kunskapen som skolan förmedlar och sättet vi gör det på för att komma tillrätta med "kunskapsföraktet" och skolans sjunkande status.

    SvaraRadera
  4. Som Helena skriver, det räcker inte med skolan för att komma till rätta med detta problem - kunskapsföraktet gentemot akademiska kunskaper finns omkring oss i samhället.

    SvaraRadera
  5. Kristian, det är ett problem att flickor och pojkar mognar i otakt. För flickor börjar skolan väl sent om man ser till det bästa inlärningsfönstret. Därför är det bra att man kan välja att börja skolan som sexåring.

    När det gäller olikheter i mognad tycker jag nog att det är ett problem vi borde klara av att hantera i skolan. Min äldsta dotter började skolan som fem-åring på Nya Zeeland. Hon hade jättekul och lärde sig läsa och skriva på engelska väldigt snabbt. Så verkade det vara för killarna i klassen också. Det behöver vara både roligare och mer individanpassat i skolan.

    Bäst vore det nog också om vi lyckas intressera eleverna för inlärning snarare än för varandra. :)

    SvaraRadera
  6. Svenska skolan genomsyras inte av frihet utan den är demoraliserad och under upplösning. Dagens så kallade "frihet" riskerar att bli morgondagens fängelse för många pojkar. Kanske dags att påminna pojkarna att endast promille av befolkningen kan livnära sig på fotboll eller som dataspelutprovare.Dessutom har inte fallenhet för hantverksyrken eller kvalificerade arbeten inom industrin. Så vad återstår? Dela ut gratistidningar eller bli väktare?

    SvaraRadera
  7. Morrica

    Att Du inte förstår, förstår jag väl.

    SvaraRadera
  8. Morrica, jag var under isen igår också men idag är det bättre. Tack för dina kommentarer och länken. Jag blev styrkt och värmd.

    SvaraRadera
  9. Kristian, Morricas humor, skärpa och spännande tankehopp är en källa till stor glädje för mig här i bloggosfären. Ditt inlägg luktar påhopp och om det tycker jag inte. När någon inte förstår ens resonemang är det bättre att försöka förklara hur man menar.

    SvaraRadera
  10. Christer, en sak jag har tänkt på när jag har flyttat från Stockholm, till Uppsala, till Valdemarsvik, till Norrköping i min lärargärning, det är hur olika läraryrket kan te sig. Det finns miljöer med starkt kunskapsförakt, andra där bildning hålls högt, men bland pojkar har jag ännu inte stött på miljöer där du får lägre status av dåliga betyg och slarv med läxor, däremot kan du lätt få det om du ses som en bokmal eller pluggis. Det är ett exempel på kunskapsförakt. Ett annat är vår utilitaristiska syn på kunskap. Det vi lär oss skall helst kunna kopplas till ekonomisk vinning och det är en stark fokus vid naturvetenskap. Ändå vet vi inte i vilken gren Sverige kommer att konkurrera – t.ex. är billiga möbler, musik, deckare stora exportartiklar just nu. Dessutom är allt inte pengar. Vill vi ha ett gott samhälle måste vi värdesätta forskning som handlar om hur kom vi hit, vart är vi på väg, vad är lycka etc. Jag vill också slå ett slag för glädjen, nyfikenheten och passionen. Ingen unge borde kunna gå genom hela skolan utan att märka att det finns vuxna som verkligen går igång på Shakespeare, fotosyntesen, starka verb eller vad det än kan handla om. Kärleken till ämnet och lyckan i att få tillträde till nya världar är en stor del av akademikerns belöning. Det måste förmedlas även till nästa generation. Det är viktigt att förstå att en förläst kuf med tjocka glasögon kan tillföra en viktig dimension i skolan även om han brister i förmåga att ”lära ut”.
    Jämför man Sverige med andra länder anser jag att vi utmärker oss genom vår utilitaristiska hållning. Humanister har en helt annan status och ställning i England och Frankrike (de länder jag känner till bäst) och det här kunskapsföraktet existerar, men är inte alls lika starkt i Finland.

    SvaraRadera
  11. Anonym, jag känner din frustration och delar den. Den frihet vi ger är av helt fel slag. Vi behöver tänka mycket mer på hur våra barn skall bli fria i sitt vuxenliv och yrkesliv och inte låta dem slappa sig genom skolan. Man är ganska hårt lurad om man får friheten att skita i skolan, ha kul, festa och spela WOW hela nätterna i tonåren för att sedan ha ett trist skitjobb, eller inget jobb och noll frihet de följande femtio åren.
    Vi behöver också bli mycket bättre på att förankra vår undervisning hos eleverna. Därför är jag kraftig motståndare till SKL:s strävan att få oss att samplanera mer. Vi skall vara generösa mot våra kollegor och hjäpas åt, men det är hos våra elever allt ska förankras och det är där vi har vår viktigaste samarbetspartner.

    SvaraRadera
  12. SKL:s samplaneringsiver är en tvångsröja och ett underkännande av vår professionalitet. Alla dessa påtvingade samarbetsprojekt blir krystade och lider av ett slags sovjetmentalitet. Ungefär som att få betalt för bränsleförbrukning som chaufför. Ju mer bränsle du gör av med desto bättre.Bränsleförbrukningen blir kvittot på ett väl utfört arbete.

    Konsekvensen blir ju att man ställer fordonet på pallar och låter det gå på tomgång. Bränsle har gått åt men få saker har uträttats.

    SvaraRadera
  13. Vilken otroligt bra liknelse, anonym! I bow to you!

    SvaraRadera
  14. Tackar, tackar. Jag tycker att det är ett fruktansvärt slöseri med kompetens och energi med denna sovjetisering av yrket.Har arbetat med många begåvade kollegor genom åren vilkas glöd har falnat på grund av denna tomgångskörning.

    Jag börjar ana anledningarna till svenska skolans många tillkortakommande. Bor sedan ett antal år tillbaka i Värmdö och har haft mina barn i en skola i samma kommun. Under de senaste månaderna har det förts en debatt om grundskolornas kvalitet. Bakgrunden har varit att många elever inte klarar gymnasieskolan. Hursomhelst var jag på utbildningsnämndens senaste möte för att se hur de skulle tackla problemet. Det tragiska var nämndes ledamöter verkade så otroligt okunniga.Varken barn eller elev nämndes på mötets två första timmar. Helt fantastiskt med tanke på nämndens verksamhetsområde och den akuta frågan! Jag undrar på fullaste allvar om många ledamöter är intresserade av skolfrågor och om det är likadant över hela Sverige.

    SvaraRadera
  15. Ett av problemen är just att det inte är likadant över hela Sverige, ett annat att skolcheferna ofta är kommunala chefer som flyttar mellan kommunala ansvarsområden och inte är vare sig insatta i eller intresserade av skolfrågor.
    Vad ser du som anledningarna till skolans tillkortakommanden? Min huvudtes är brist på resultatkontroll. Därför vill jag ha tillbaka studentexamen. Inte så mycket som urvalsinstrument på högskolan utan som kontroll av måluppfyllelse för hela skolsystemet.

    SvaraRadera
  16. Nog finns det karriärmöjligheter inom den kommunala byråkratin alltid.Åtminstone i Värmdö kommun. De har ett dubbelt system. En beställarsida och en producentavdelning. Däremellan vimlar det med strateger och andra personer med innovativa befattningar.Jag förstår bara inte vad de gör om dagarna. Däremot är lärartätheten en av de lägsta i landet...

    Inför betyg redan från första början, nivågruppera åtminstone i högstadiet, inför fler praktiska ämnen/lektioner för elever med den ådran.Ledarskapet i skolan måste ses över. Idag är det för många skolor som har frånvarande pedagogiska ledare eller rektorer som inte vet vad undervisning innebär. Dessutom är en översyn av lärarutbildningarna är absolut nödvändig...

    /Janne

    SvaraRadera
  17. Anonym, jag håller med om alla dina förslag utom nivågruppering. Jag är mot alla särskilda grupper för svagpresterande (så länge de inte är särskolemässiga). Vi behöver bli mycket bättre på att visa kopplingen insats och utdelning. Når man inte målen måste man jobba mer. Extra undervisning, lovskola och andra punktinsatser som hjälper ungar att kavla upp ärmarna och komma ikapp.

    SvaraRadera
  18. Absolut och ett sätt att tydliggöra elevens och lärarens insats är att införa betyg i tidig ålder. Dagens omdömesskrivningar är otydliga, tidskrävande och tenderar att beskriva elevens personlighet mer än vad han har presterat. Dessutom har man på den skolan jag arbetat på lagt ner mycken möda för att hitta en enhetlig vokubulär.Allt går ut på att skönmåla och linda in sådant som är självklart.Varför inte gå rakt på sak och räkna upp vad som saknas och hur man åtgärdar bristerna? Nä, då kommer alla bomullsord och alla tänkbara och omöjliga orsaker till Pelles svaga resultat...

    / Janne

    SvaraRadera
  19. Lustigt att bli avfärdad som konspirationsteoretiker. En konspiration kräver ju någon form av medveten inrikting. Här är det väl bara frågan om att "se flickorna" i dagens stressade klassrum betyder "försök att inte se pojkarna" och pojkar på min tid så funtade att om någon försöker att inte se en så ser man till att man syns. För de flesta pojkar är det egalt om det sker genom bus eller goda studieresultat men bus är så mycket enklare och effektivare.

    Ta bara de här kvartssamtalen som exempel. De låter ungefär "Du är bra, duktig och god kamrat MEN du skulle behöva träna på din läsning". För en flicka och för medelklassföräldrar så är det självklart att den bärande informationen i meningen kommer efter "MEN" medans mindre studievana föräldrar och pojkar har slutat lyssna före "MEN".

    SvaraRadera
  20. Jag har inte avfärdat dig Åke, jag har gjort reklam för dig. Jag tyckte ditt inlägg var roligt och tänkvärt. Slutet fick mig dock att hixtra till. "Vi övertygade" och "arbetat för att övertyga" luktar medveten inriktning i min näsa. Jag upprepar konspirationsteori. Här är citatet ur Åkes blogg: "Tidigare så "misslyckades" flickorna i skolan därför att vi övertygade dem om att de aldrig skulle lyckas därför att de var flickor. Nu har vi i trettio års tid arbetat för att övertyga pojkarna att de inte kan lyckas eftersom de är pojkar. Det är inte en fråga om misslyckande utan det är en fråga om en framgångsrik pedagogik."

    SvaraRadera
  21. Okej. Men för att vara lite seriösa så kan vi ju se att pojkarna presterar allt sämre. Om man ser skolan som en fabrik så presterar skolan sämre produkter till en högre kostnad. Nu vill jag egentligen inte säga att det är nåns fel men det är i vart fall inte barnens som kommer in i skolan vid sju års ålder utan det är de vuxna - alltifrån politiker till lärare som är ansvariga för att alla ska kunna läsa, skriva och räkna när de kommer ut från skolan.

    Jag vet inte hur vanligt det är men jag har hört från åtminstone två olika håll att man tillåter ungarna att ha MP3-spelare på matten eftersom ljudvolymen är så hög i klassrummet att det inte går att koncentrera sej om man inte skärmar av ljudet. Jag har i all fall lyckats ta mej upp till högskolenivå i matte och jag är övertygad om att det bara finns ett sätt att räkna på: i tystnad och lugn och ro.

    SvaraRadera
  22. Har du läst mina inlägg? Jag har skrivit massor om orsakerna till pojkarnas sämre skolresultat. Klart att det är någons fel när skolan presterar sämre för högre kostnad. Det är statens fel och staten ... det är ju vi. När det gäller hur vi lär oss är vi alla olika. Någon behöver tystnad, somliga blir stressade av tystnad. Fler hjälps av musik än stjälps enligt de forskningsstudier som finns. Jag tycker att det ska vara tyst i klassrummet och att den som jobbar bättre med musik ska få göra det. :)

    SvaraRadera
  23. Många skolelever tillbringar alldeles för mycket tid i skolan. Dagarna och lektionerna är alldeles för långa. Har haft geografipass på 120 minuter. Jag var alldeles mör och eleverna gav upp långt före mig. Efter det passet skulle både jag och eleverna ladda för nästa lektion. Tycker att det faller på sin egen orimlighet. Nej, kortare lektioner och spridda på fler tillfällen i veckan är min melodin. Sedan kan man peta in längre lektionspass där det krävs, exempelvis laborationer,hemkunskap och provskrivningar.Jag tror att det skulle gynna både pojkar och flickor, och dessutom undervisningen. Det krävs ett digert material för att fylla 120 minuter...

    SvaraRadera
  24. 120 minuter är väldigt saftigt. Jag har aldrig haft så långa pass själv. Precis som du tror jag på flexibilitet. Man behöver titta på elevernas ålder, vad som passar ämnet och även tid på dagen.

    SvaraRadera
  25. Janne, jag håller med till punkt och pricka. Men det vet du redan om du har läst mina senare inlägg. :)

    SvaraRadera