Sumpa inte Förintelsedagen!

I morgon är det Förintelsedagen. På min dotters skola bryter de schemat och har en hel temadag om Förintelsen. På min mans skola har de friluftsdag, pimplar, skidar och promenerar. På min skola har vi föredrag för niorna och i övrigt gör vi som vi tycker. Stora skillnader med andra ord.

En ursäkt är kanske att det börjar kännas tjatigt för oss lärare. En annan förklaring är den växande oviljan mot Israel och avståndstagande från deras bosättarpolitik och andra missgärningar. En tredje kan vara hänsyn till palestinska eller andra arabiska invandrarelever.

Inget av det här duger. Historielöshet av hänsyn - vilken absurd tanke. Hela poängen med den här dagen är att vi inte får glömma för att det inte får hända igen. När är risken störst för att det händer igen? När det finns konflikter, motsättningar och hat eller när det inte gör det? Ju mer obekvämt det är att prata om Förintelsen desto troligare är det att det behövs. Att tala om ett lidande är inte att förminska ett annat. Tvärtom är det att öka förståelsen för allt lidande.

Jag misstänker också att det snarare är feghet än hänsyn som håller oss tillbaka. Feghet förklädd som hänsyn.

Tjatigt? Känns det så föreslår jag att man ställer ett litet batteri frågor till sina elever. I min åtta var det bara några stycken som visste vad ett koncentrationsläger var. Det eleverna vet mest om är Hitler och om honom har de förbluffande mycket gott att säga. Det spelar ingen roll hur många gånger vi har sett samma film eller hört samma sak. Varenda årskull måste lära sig vår historia.

Det blir också allt vanligare att Förintelsedagen blir en allmän antirasism eller ”vi-bryr-oss-dag”. Det är helt uppåt väggarna. Det är vår förbaskade skyldighet att behandla och motverka rasism och alla andra sorters diskriminering varje lektion, varje dag. Förintelsedagen har ett annat syfte och ingenstans är det viktigare att vi hanterar Förintelsedagen rätt än i skolan. Inte bara så att vi får eleverna att se och känna med offren, utan vi måste också försöka få dem att se och känna med förövarna.

Det bor en fånge och en SS-officer i oss alla och det gäller att få syn på dem båda. Det är bara då vi kan förstå historien och oss själva.



Media: Missa inte den här artikeln i Sydsvenskan, Weideryd på Brännpunkt SVD,

Bloggar: Agneta Berliner, Erik Svansbo, Mathias Sundin,