Bekämpas intolerans med intolerans?

 I skolans styrdokument står det så här: "Främlingsfientlighet och intolerans måste bemötas med kunskap, öppen diskussion och aktiva insatser". Det här är ett utmärkt recept - om än ibland svårt att följa. En öppen diskussion bland barn och unga om sådant som homofobi, sexism och främlingsfientlighet kan lätt resultera i att elever i gruppen blir sårade, ledsna eller kränkta. Det krävs fingertoppskänska av läraren och tydlighet när det gäller gränserna. Åsiktsfrihet ja - nedsättande och generaliserande formuleringar om grupper eller personer - nej. Jag brukar använda film, enskild kortskrivning och diskussion kring utvalda citat ur det eleverna själva skriver. På så vis brukar det kunna bli en öppen och bra diskussion utan att någon i klassen far illa. Sämst gick det faktiskt när jag använde Gilbert Grape  för en diskussion om diskriminering av överviktiga. Det fanns elever som envist hävdade att överviktiga borde lära sig att kontrollera sitt ätande och att det är att göra dem en tjänst att påpeka att de är överviktiga. Det fanns inga överviktiga i gruppen som tog illa vid sig, men flera gjorde det på sina föräldrars eller vänners vägnar.

Det är olustigt svårt för oss människor att avhålla oss från fördömanden och kommentarer kring människors utseende, sexualitet, politik, religion, kön, hudfärg, familjebakgrund. Lika olustigt är alla envisa blinda fläckar. Man ser vad man utsätts för - inte vad man levererar. Jag har haft så många elever som uppfattat sig som föremål för sexism, men själva ägnat sig åt främlingsfientlighet, föremål för främlingsfientlighet som ägnat sig åt homofobi ... listan kan göras lång. 

Det pågår en hetsig diskussion på FB om en intervju med ordförande för SDU Gustav Kasselstrand (aktuell efter att ha blivit utesluten ur partiet) i gårdagens NT. En lokal miljöpartist kallar intervjun ett "gulligt kändisreportage" och ett lågvattenmärke, och kallar NT "språkrör för företrädare och partier på den yttersta högerkanten" Gustav Kasselstrand får heta "representant för det odemokratiska samhället". Miljöpartisten verkar anse att sympatisörer med och företrädare för SD ska tigas, föraktas och fördömas bort - typ att vi ska få bort främlingsfientlighet genom att vara så fientliga och intoleranta vi kan mot den som sägs vara främlingsfientlig. 

När en man som kommer från Valdemarsvik figurerar i samtliga riksmedier och även i internationell nyhetsbevakning är det högst rimligt att ge händelserna och mannen utrymme på Valdemarsvikssidan i NT. Jag har läst artikeln av Hanna Andersson, och lyssnat på tv-inslaget två gånger och hittar inget i hanteringen som skiljer sig från hur vi andra politiker hanterats vid intervjuer. Precis så är det det ska vara. En saklig och konsekvent hantering oberoende av parti. Tycker för övrigt att hela hanteringen av de här två ungdomsförbundarna är märklig. De ska ha gillat fel FB-sidor och haft kontakt med ett olämpligt parti i Italien. I de flesta artiklar står det inget om vad de konkret anklagades för. Det är möjligt att det stämmer att Kasselstrand har extrema åsikter. Det är också möjligt att det hanterar om internpolitiska intriger och maktspel. Väljarna förtjänar att kunna bilda sig en uppfattning om vilken av bilderna som är mest trovärdig.

SD är stora och växande. Vill vi ändra på den saken behöver vi politiker från andra partier lyssna på våra väljare och ha konkreta förslag och åtgärder inför de problem och utmaningar som framkommer. Vi behöver också förklara, motivera och förankra den politik vi för i öppen dialog med väljarna Det ska inte ske genom utfrysning, marginalisering, eller annan diskriminerande verksamhet - vare sig mot partier eller personer. 

Newsmill, Breiviks manifest och skolan

Jag ägnade en hel del tid åt att läsa i Breiviks manifest i somras. Jag hoppades på insikter som skulle hjälpa mig att bli en bättre lärare. Bättre framför allt på att arbeta mot skolans demokrati och värdegrundsmål. Jag hoppades också lära mig något om varför jämställdhetsdebatten har utvecklats till ett könens sandlådekrig om makt och offerkoftor.

Jag skrev artikeln som av Newsmill fick namnet: ”Breiviks krig var också ett krig mot kvinnan” under flera veckor. Samtidigt var medierna fulla av reaktioner och debattinlägg som studsade mot det jag läst och mot mina egna tankar. Resultatet är att den artikel som först handlar om Breivik och feminismen allt mer kom att ha fokus på det kollektiva ansvaret för polariseringen i samhället. Oron inför polariseringen och insikten om hur skadligt vi-och-dom och offertänkande är kommer framför allt från skolan. Jag har haft elever som är kvinnofientliga, homofoba, invandrarfientliga, rasister, svenskfientliga, vänsteraktivister, nynazister, brottslingar - you name it. Reaktionerna på en skola påminner ofta om reaktionerna i samhället. Elever som har eller som ens misstänks ha främlingsfientliga åsikter eller sympatier blir utpekade, fördömda och negativt särbehandlade av personalen. Det blir ibland mer liv om elever som har röstat på Sverigedemokraterna i ett skolval än om sådana som sålt knark på skolgården.

Ibland räcker det med att man ser ut på ett sätt som väcker farhågor. På nittiotalet hade jag en komvuxelev med rakad skalle, tatueringar och grova kängor. Kollegiet stämplade honom som främlingsfientlig och därefter ägnade sig många av hans lärare åt att markera sitt avståndstagande. När jag fick honom i engelska hade han ett G i betyg från A-kursen och berättade att hans föregående lärare inte hade tyckt om honom. Jag gav honom MVG för B-kursen - det var också det betyg han skrev på de nationella proven. Något som bekräftade både för honom och mig att hans A-kursbetyg var felaktigt.
Den här gossen var blyg, eftertänksam och musikintresserad. Skötte läxorna, kom i tid till varje lektion, hade utmärkt måluppfyllelse, störde eller trakasserade ingen. Hade han främlingsfientliga åsikter? Nej. Han var ett av de skinheads som inte är främlingsfientliga. Skinheadrörelsen blev ju kapad och har egentligen helt andra rötter. Men om han hade haft sådana åsikter? Skulle han ha förtjänat att bli ovänligt behandlad och få felaktiga betyg för det? Vi har åsiktsfrihet i det här landet. Vi har däremot inte rätt att bete oss hur som helst. I synnerhet inte som lärare. Tvärtom har vi som explicit uppdrag att behandla våra elever lika och rättvist, att befrämja demokrati, öppenhet och alla människors lika värde - i handling, inte bara i ord.

Något som jag tycker är otäckt är att jag är säker på att den här läraren gick tillbaka in i lärarrummet med en behaglig känsla av att ha gjort en insats för demokratin. Hon hade visat vad hon tyckte, visat vad som gällde, visat att här accepteras minsann ingen främlingsfientlighet.
Stolt över att ha begått tjänstefel på tjänstefel. Nöjd över att hon hade ägnat sig åt diskriminering och negativ särbehandling. Belåten över at hon förmedlade en bild av korrupta myndigheter och en orättvis och godtycklig värld till alla i klassen. Tur i oturen att pojken inte var rasist, för då skulle hon bara ha befäst hans åsikter och utanförskap och ställt till med ännu mer skada.

Så länge det finns lärare som hanterar främlingsfientlighet, homofobi och sexism på det här sättet är vi bara en del av problemet - inte en del av lösningen.