lördag 19 januari 2013

Jämställdheten i toppen?

Vad beror det på att det är mest män i toppen av näringslivspyramiden?
Har samhället med saken att skaffa? Spelar det någon roll att det är så?

På dagens DN-debatt: "Vi måste lagstifta för att få fler kvinnliga toppchefer" besvarar Nyamko Sabuni  de här tre frågorna. Hon kommer även med tre konkreta FP-förslag till åtgärder. Bra svar och rimliga åtgärder (så vitt jag med min begränsade business expertis kan bedöma), men är de tillräckliga?

Nyamko Sabuni svarar ja på de två senare frågorna och anger diskriminering som svar på frågan ”varför”. Hon skriver om glastak och om diskriminerande strukturer. Hon skriver också om den allmänna acceptansen för meritokrati som företeelse, men ifrågasätter att vi har meritokrati i praktiken. ... Visst finns det både manskvotering och könsdiskriminering i Sverige - likväl som i andra länder - men är förklaringen till att det är svårare för kvinnor att göra karriär i Sverige än annorstädes att vi har ett kraftigare glastak än andra länder? Jag tror inte det. Jag tror att vi därvidlag är ungefär lika goda kålsupare som andra västländer - varken bättre (trots att vi gärna vill tro det) eller sämre. Vad är det då som gör att vi hör till de sämsta i klassen i den här grenen? Som gör att både kvinnor och invandrare har svårt att klättra i karriären just i vårt land?

Mitt svar på den frågan är detsamma som Nyamkos. Vi har inte meritokrati i Sverige, utan ett system där relationer är viktigare än meriter, där en stor del av arbetsmarknaden är informell, där det är mer värt att vara i rätt jaktsällskap eller golfklubb än att ha rätt utbildning och bakgrund. Ett sådant system diskriminerar inte bara kvinnor och invandrare, utan alla som saknar de rätta kontakterna. Ett sådant system medför också att man gör klokare i att smörja och utöka sina kontakter än i att öka sin kompetens om man vill klättra i karriären. Ett sådant system är sålunda djupt skadligt för vår konkurrenskraft. Man kan också fråga sig vad det innebär för forskning och innovation att det är så viktigt att vara en god sällskapsmänniska som syns i rätt sammanhang i Sverige? Var Einstein det? Är Stephen Hawking det? Var Marie Curie en trevlig prick? Ju äldre jag blir desto fler exempel har jag sett på rövslickeri, svågerpolitik och märkliga tillsättningar, på fall där egennytta och relationer har gått före både anständighet och lönsamhet.

Nyamko Sabuni har rätt i att vår acceptans för begreppet meritokrati bör åtföljas av verkstad. Hon har också rätt i att samhället har med saken att skaffa.  Näringslivets svågerpolitik, diskriminering och kortsynthet angår oss alla och bör åtgärdas av oss alla. Till de förslag som tas upp i artikeln skulle jag därför vilja lägga krav på utlysning av tjänster och ett öppet anställningsförfarande. Om man till det lägger obligatorisk jämställdhetsdeklarering av företag så att vi som skulle svara obetingat ja även på den tredje frågan kan rösta med fötterna, då tror jag att vi får ett mer jämställt samhälle, ett mer effektivt samhälle och ett mer  lönsamt samhälle.

Bloggar: Vetenskapskvinnan, Chefsbloggen, Motpol,Politikken

10 kommentarer:

  1. "Visst finns det både manskvotering och könsdiskriminering i Sverige - likväl som i andra länder"...

    Hur vet du det? Tänk om folk väljer olika beroende på kön? Enligt norska TV-serien Hjernevask väljer kvinnor mer traditionellt ju mer jämställt landet hon bor i är. För att hon kan.

    SvaraRadera
  2. Hur jag vet att det finns manskvotering? Jag har upplevt det och jag har sett det. Könsdiskriminering? Jag har upplevt det och jag har sett det?

    Att det är ett utbrett problem bekräftas både av statistik och vittnesbörd.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Statistiken vill jag gärna se. Vad gäller vittnesbörd så säger jag; man ser vad man vill se. Kanske inte alltid, men ofta.

      Radera
  3. Jag har upplevt kvinnokvotering. Ska jag utgå från att det är så det fungerar överallt och propagera för att vi måste ändra på det?
    "Jag har sett det" räcker liksom inte.
    Fram med något litet som tyder på manskvotering annat än att du UPPLEVT DET, för hur du upplever saker är nämligen väldigt personligt för just dig och inte alls en säkerhet för hur saker och ting verkligen fungerar.

    SvaraRadera
  4. Joel, det har jag också (sett kvinnokvotering) och det är illa det också. Ett exempel som jag har debatterat om är andelen debattartiklar på DN-debatt. Det började som en insändare i DN och togs upp både i radio och av DN-debatt och ledde vad jag har förstått till ändrade rutiner och ökad uppmärksamhet. I min kommun var andelen kvinnliga ordförande och chefer inom förvaltningen pinsamt låg - 7% i den politiska organisationen. Även här räckte det att läget uppmärksammades. Det är redan bättre och det kommer att bli ännu större skillnad efter nästa val. Det handlar inte om medveten diskriminering eller kvinnoförakt utan snarare om vana, ouppmärksamhet, att man väljer sådana som är som man själv, etc.

    SvaraRadera
  5. Vad beror det på att det är mest kvinnor i skolan?
    Har samhället med saken att skaffa? Spelar det någon roll att det är så?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror också att det är ett ljusskyggt lesbiskt matriarkat som har som syfte att snöpa alla av manligt kön. Likt de mytomspunna amazonerna så är männen bara till för en enda sak. Snart duger vi inte ens till det...:(

      Jan Forsman

      Radera
  6. Intressant Helena!

    Jag tror också att det är ett problem att rätt kontakter är så viktiga i Sverige. jag är nämligen övertygad om att vårt samhälle förlorar mycket kompetens som inte tas till vara ordentligt, inte minst bland många invandrare. Vi hade en intressant diskussion i en av mina klasser härom dagen om skillnaden mellan USA och Sverige när det gäller detta.

    SvaraRadera
  7. Bertil, det finns nog fler än ett skäl till det. Och ja, jag tror att det spelar roll och har effekter.

    SvaraRadera
  8. Tack Gertie! :) Det är ett jäkla slöseri, det är vad det är. Både med kompetens och med utbildning. Lägger man ihop den informella arbetsmarknaden, med våra krav på att alla ska vara socialt kompetenta och genomsnittliga bäddar vi för ett mellanmjölkens medelmåtteparadis.

    SvaraRadera