torsdag 12 januari 2012

Lärarens ledarskap i dagens #skolchatt

I kväll gör jag praktik som skolchatt-moderator under Morricas kompetenta handledarskap. Twitter är inte mitt mest naturliga forum, med min tendens till långrandighet i skrift, men jag ska göra så gott jag kan. :) Länk till #skolchatt på twitter.

Lärarens ledarskap i klassrummet, ja....  Kanske en sådan diskussion kan komma att tangera hela det minerade området  auktoritet  mot auktoritär, curling mot kadaverdisciplin, flum mot lydnad. Vad gör en lärare till en god ledare? Vad förväntar sig eleverna? Vad står det i styrdokumenten?

Hur blir man bättre som ledare? Hur får man auktoritet? När övergår det i att vara auktoritär?
Hur förenar man elevernas rätt till inflytande över allt som rör deras skolgång med kravet att läraren ska ta ansvar för undervisning och studieresultat?
Vilka förutsättningar krävs för ett gott ledarskap i klassrummet?
Kollegiala tips och varningar?  Det ska bli spännande att få reda på vad alla tycker.

Här bjuder jag på en dikt jag skrev för ett antal år sedan:

    Ledningsfrågor

Inte skall väl lilla jag? Nej tror ni att en sån som jag?
Vad tycker du och ni och du? Vad tror ni? Blir jag till behag?
Jag vill ju inte sticka opp, som trodde jag jag vore nån
För  dryghet tycker ingen om, jag svär jag inte blivit sån
Men anser alla att jag ska, då tackar jag väl ändå ja
För lönen vill jag gärna ha, och tänk, ni tycker jag är bra! :)


Att härska  här är inte kul men någon måste görat ju
Jag bläddrar fram till rätt klausul och undrar vad ni tisslar nu?
Pratar ni om vad jag gjort och vad jag sagt och vad jag bort?
Fy vad fräckt nu blir jag arg, det är ju tungt med ansvar stort
Understår ni er att le? Tror ni jag skall ha fördrag
med sådan fräck respektlöshet? Att hånas så? ...
En sån som jag?


Här är några länkar som kan tjäna som uppvärmning: The value of teachers, en artikel i New York Times som Jan Sjunnesson tipsade om, och



10 kommentarer:

  1. Det där med ledarskap är lite läskit:) Det är ju som att gå in på en scen och äga rummet utan att vara aktoritär.

    Lyssnade av en händelse på UR om "Forskningens bild av skolledarrollen" med Jan Håkansson på Linnéuniversitet. Han nämnde att klassrummet har tre världar: den officiella, den sociala och den individuella.

    När det gäller lärarens roll i den officiella, där ni undervisar, har man tydligen kommit fram till att upp till 40 % vet redan eleven om det som läraren pratar och 1/3-del av det eleven lär sig lär sig ingen annan elev i samma klassrum. Intressant i ljuset av att ni ska vara klassrumsledare.

    Dessutom konstaterar forskningen att metoden är inte viktig utan den kommunikativa kvaliteten lärare-elever eller elever-elever som avgörande. Där är språket viktigt. Avgörandet för inlärningen är om den ligger på hög språklig nivå.

    Ett annat intressant forskarfynd, utifrån Hatties 138 effektfaktorer, är att det vi bla tangerade i tråden om problembaserat lärande har en liten effekt på undervisningsresultatet (d=0,15), för att inte tala om elevkontroll över lärandet (d=0,04).

    Lycka till i chatten Helena, du kommer med glans att klara det på din sjungande finlsandssvenska;)Fast det märkväls inte på tangenttryckandet:)

    SvaraRadera
  2. Plura, tack för intressanta rön. Det gäller som lärare att veta vad ens elever vet. Jag berättade om August Strindberg för mina elever här senast. Det enda de visste var att det väl var han som hade fått nobelpriset, som hade skrivit dikterna vi läste innan jul. Tänker att procentsatsen steg litet under den lektionen. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, så kan det vara. De hade med andra ord inte hört eller sett att det är Strindberg år i år:)

      Radera
    2. "Det gäller som lärare att veta vad ens elever vet."

      Det är en hedervärd ambition, men kan någon överhuvudtaget få den vetskapen?

      Radera
  3. Plura, de läser tydligen inte kulturdelen. Men jag har fortfarande några månader på mig innan de lämnar högstadiet.

    SvaraRadera
  4. Jag är fullständigt trygg i dina händer
    (vart jag mig på nätet vänder)

    Det är ett spännande och jag tror att många romantiserar den gode ledaren. Skolan som personkult?

    SvaraRadera
  5. Mats, detsamma. :)
    Jag är rädd att du har rätt. Den goda ledaren kan vara karismatisk och synlig, men det behövs verkligen inte och ibland kommer det bara i vägen. En god ledare får andra att uträtta storverk och glänsa. Det händer inte om de bara sitter och tindrar inför den stora ledaren.

    SvaraRadera
  6. Tack för väl genomfört värdskap!
    Jag tycker gästerna skötte sig bra?

    http://search.tweetreports.com/q/topic/%23skolchatt/id72936.html

    SvaraRadera
  7. Monika, det tycker jag nog, men det är klart att det beror på hur länge man har dem och hur ofta. I mina ämnen går det rätt fort att ta reda på elevernas färdighetsnivåer, genom att fråga får man reda på vad de har för intressen och önskemål och under resans gång lär man känna deras personligheter och egenheter. Och häftigt nog får man dessutom följa hur de växer, utvecklas och förändras. :)

    SvaraRadera
  8. Tack Mats! :) Jag tyckte samtalet var stimulerande och tankeväckande. Jag har funderat en hel del på ledarskap sedan dess.

    SvaraRadera