Liberté, Égalité et Fraternité ...

Det finns ett franskt UR-program som handlar om Ramdane, roi du désert (öknens kung). Jag älskar honom (och Agneta Soldén på UR som hade förstånd att intervjua honom). Han har inte gått i skolan, ändå talar han åtta språk, har själv kommit på en god affärsidé, är egen företagare och full av tolerans och respekt för sina medmänniskor. J’ai ma liberté totale säger han lyckligt i början av programmet. Inga chefer, väggar, gränser, religioner eller myndigheter inskränker hans möjligheter att bosätta sig där han vill, leva som han vill, tänka och tycka vad han vill. Jag skulle vilja att alla storebrorsaktiga politiker som föraktar sina väljare och anser sig veta bäst hur vi skall hantera allt från hushållsarbete till döden såg det här programmet. Det bekräftade min tro att vi alla har en bästa version och att den kommer fram när vi har tillräcklig frihet och manöverutrymme.

Det finns en enda fråga som folk borde ställa sig innan de tar sig rätten att ha synpunkter på hur andra väljer att leva sina liv. Inskränker det här mina fri- och rättigheter, eller skadar det någon jag borde skydda? Resten ska man faktiskt högaktningsfullt skita i. Jag tror att vi alla skulle vara så mycket lyckligare om vi kunde bli bättre på att låta varandra vara ifred. Att få vara den man är och själv bestämma hur man ska förädla sig till sitt bästa jag, finns det någon högre lycka? Därför är den enda etikett jag skulle kunna tatuera in i pannan på mig själv; liberal. Inte socialliberal, nyliberal, kravliberal eller någon annan reservation eller kvalifikation. Libérale, tout simplement.

Lyssna på Nyamko Sabunis fantastiska slutreplik som svar på frågan varför hon inte kallar sig feminist i veckans Debatt och läs mitt inlägg i jämställdhetsdebatten på Newsmill.